Vår pilgrimsvandring inleddes med att åka tåg från Malmö till Halberstadt, mitt i Tyskland. Det var självklart för oss att ta tåget – även om resan tog elva timmar – för att helheten ska bli så klimatvänlig som möjligt. På resan ner hann vi förbereda oss tillsammans genom att läsa olika bloggar och insta-uppdateringar om vandringen, och dela våra tidigare erfarenheter i tågsätena. I Halberstadt blev vi mötta av en av Lunds stifts partners, Jens som arbetar på EKM, den evangeliska kyrkan i “Mellantyskland”. Vi tog oss till klostret i Huysburg, där några bröder från Benediktinordern bor och dit dagens klimat-pilgrimer vandrat. Med en ekumenisk vesper med nattvard blev vi välkomnade i gemenskapen och efter kvällsmaten delade vi tro, tankar och lite musik. Denna natt sov vi i sovsalar på våra liggunderlag eller några madrasser som lånades ut.
Dag 2 började med frukost, gruppfotografering och presentation av dagens klimatpilgrimer. Vi var ett 30-tal personer denna dag – flest tyskar och vi två svenskar – som vandrade de 28 km till Quedlinburg, via domkyrkostaden Halberstadt. Det var vackra vyer som mötte oss med berg i fonden, höstfärger på träd och åkermark och efter några timmar kändes det i fötterna att vi gått “en bit”. Dukade bord mötte oss både till lunch och middag, i församlingshem och i kyrkans vapenhus: färdigbredda smörgåsar, pumpasoppa, äpplen och päron, kaffe, te och “Apfelschorle”, blandad äppeljuice och mineralvatten.
I Quedlinburg stannade vi i två nätter och blev inkvarterade hos församlingsbor. Sigrid och jag fick bo hos Almut, som bäddat varsin säng åt oss och fixade en god frukost åt oss två dagar i rad. Hon har som yrkesverksam forskat på ett institut för GMO-fria växter och bl.a. resistens mot torka. Nu tog hon med öppna armar emot sina allra första svenska gäster och vill gärna komma och hälsa på oss i Skåne någon gång i framtiden! På lördagen sjöng vi på Markplatz i Quedlinburg och spred information om “Klimapilgern”. Kvällen erbjöd oss tillfälle att äta och samtala med församlingens värdfamiljer. Sigrid och jag sjöng “Uti vår hage” tvåstämmigt och efteråt bjöds det på allsång. Härligt!
Dag 4 var det dags att vandra igen! Men först firade vi morgonandakt i en pilgrimskyrka, ledd av prästen M. Gentz. Eftersom psalmen “Lågorna är många” finns översatt till tyska lät han oss sjunga några verser på svenska och allihop några på tyska. Pilgrimsfärden tog oss sen över fält och förbi små byar. Jag lyckades fotografera två röda glador som seglade över oss där vi gick. Lycka! Efter tre timmars vandring i raskt tempo (4 km/h) njöt Sigrid och jag av att ta av oss våra kängor och vila i gräset. Några rundvandringar erbjöds på en borg och i ett kloster, och dagen slutade i församlingshuset i Gatersleben, där vi njöt av varm kvällsmat, viktiga samtal om hållbarhet och härlig stämsång.
Dag 5, måndagen den 15 oktober, fick vi, efter morgonbön och frukost, ta emot sången “Mögen die Straße” (Må din väg), som har en tysk text och melodi till den irländska välsignelsen, som vi ofta sjunger i Svenska kyrkan vid uppbrott. Dags för tågresan hemåt via Hannover och Hamburg! Under vår korta tid som klimatpilgrim har vi hunnit komma varandra nära i gruppen, som ständigt förändras. Jag tänker på den costarikanska sången “Todo cambia”, vilket betyder “Allting förändras”: medvandrarna, platserna, kyrkorna, vägarna, känslan i fötter och kropp… Precis som livet självt, som är i ständig rörelse. Jag önskar mina nya vänner varm lycka och kraft på den fortsatta vandringen mot Katowice!
/Katarina Ridderstedt, ageravolontär
Lämna ett svar