På tal om skogsskövling

Amanda Björksell, ageravolontär och agronomstudent, skriver om den planerade skogsskövlingen i Brasilien och vad vi kan göra åt det


Sverige är ett ganska stort land när man tänker på det. Avlångt, fullt av skogar och sjöar, en hel del sten med. Men till ytan stort. Och tillsammans med Finland blir det en ännu större yta. En yta som jag har svårt att föreställa mig. Som tar dagar och nätter att färdas genom. En yta nästan lika stor som denna kan komma att avverkas i Amazonas efter nyår. Bara så där. Ny regering, ny miljöminister, ny jordbruksminister och helt plötsligt kom nyheten om att en stor yta skog ska avverkas. En notis som vi möts av i den ständiga striden av information vi ska ta in och ta till oss varje dag.

En yta stor som Sverige och Finland, som hela Frankrike. Tanken fastnar i mitt huvud och snurrar runt. Regnskogen i Amazonas, också kallas jordens lungor (även om det kanske egentligen borde vara en beteckning för våra hav) ska utsättas för ännu en stor skövling. Och vi sitter här på behörigt avstånd och vet inte vad vi kan göra åt saken. Kan vi göra något? Bör vi göra något? Hur hamnade vi ens här? Jag tror att vi måste ta oss tillbaka till grunden till beslutet. Brasilien är ett land som tar steg efter steg in på världsmarknaden, som letar efter sin plats i handeln och vars ekonomi växer och växer. Ett land i Latinamerika som vill utvecklas, ha tillväxt. Det är inte en så konstig önskan när man tänker på det, vi har gjort precis samma sak. Kruxet är att Brasilien har en löjligt stor produktion av soja för foder, och har stora markytor för nötköttsproduktion och bete. Faktum är att hälften av Brasiliens exportintänkter framför allt kommer ifrån biff- och sojaexport. Det är produkter som går ut på den internationella marknaden och når oss i Sverige. Nu sitter du där och tänker att ”jag köper faktiskt inte brasilianskt kött”, och det är superbra. Bra val. Men grejen är den att sojan som produceras (varav 90% är genmodifierad) används som foder till köttet som produceras i Europa, i Sverige. Vi kommer alltså inte undan skogsskövlingen på vårt samvete. Är det då Brasiliens ansvar att ytterligare en del av skogen ska huggas ner? Det är ju ändå deras jordbruksminister som har bestämt det?

Frågan är om vi kan tänka på det sättet. Vi sitter här borta i Sverige, ett välutvecklat land som ofta toppar listor som mäter välståndet i länder. Vi har råd att tänka på miljön. Och vi har definitivt råd att tänka på hur Brasilien borta sköta sin markanvändning. Att ha åsikter om hur andra länder sköter sin politik är ganska bekvämt. Men lyckligtvis så finns det rörelser i Brasilien som kämpar för regnskogens överlevnad, även om den potentiella ekonomiska tillväxten på något sätt oftast lyckas vinna striden. Speciellt om det som i Brasilien finns en stark jordbrukslobby som uppmuntrar ökad soja- och nötköttsproduktion. Så hur ska vi göra? Är det ens rimligt att vi har en åsikt om vad Brasilien gör? Jag tänker att det är klart att vi borde ha en åsikt. Miljöproblem är inte nationella, och speciellt inte när det handlar om koldioxidhalten i luften och skogsskövling. Men vi behöver visa det på ett konstruktivt sätt, som inte håller tillbaka länder från utveckling utan som kan visa på den hållbara vägen. En hållbar utveckling.

Så vad händer i regnskogsskövlingssituationen? Det händer en massa bra saker. Och vi kan göra mycket med. Till exempel är den största delen av sojan som används för vegetariska och veganska produkter odlad i Kanada, USA och Europa. Och det är mer skog som skövlas till förmån för betesmark än för sojaproduktion. Så att bli vegetarian är helt klart en bra grej. Men, det finns fler vägar. Genom Greenpeaces påtryckningar köper nu fler och fler företag in soja som kommer från områden som inte har orsakat skogsskövling. Och Lantmännen i Sverige är noggranna med varifrån sojan som köps in som foder kommer från, inklusive om den är genmodifierad eller certifierad som hållbar. Genom marknaden kan vi sätta press, visa att vi inte vill köpa mat och produkter som inte kommer ifrån en hållbar produktion.

Det står i nyheterna att Brasilien ska avverka ett område i Amazonas nästan lika stort som Sverige och Finland tillsammans. För att kunna producera mer, nå ekonomisk tillväxt och utveckling. Det är så lätt att ha en åsikt om det där. Att bara se skogsskövlingen när vi kanske måste titta mer och sätta oss in i varför Brasilien egentligen vill göra det (eller ja, i alla fall några personer i Brasilien med mycket makt). Och framför allt kan vi visa på att skogsskövling inte ingår i vad vi anser vara en hållbar produktion. Detta genom att vara medvetna konsumenter, att sätta press på affärer, företag, producenter. Att tänka en extra gång när vi handlar. För att det handlar om vår gemensamma framtid, för att vi har lyxen att kunna bry oss, för att det är vårt uppdrag att vårda Guds skapelse. Vi kan med våra val visa vad vi tycker är rätt. Och är vi många, ja då kan vi förändra systemen, få företag och länder att ändra riktning. Det kan vi göra tillsammans!

 

Amanda Björksell, ageravolontär i Uppsala

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *