I dag har jag varit med och firat ”Kärlekens mässa” i Storkyrkan. Vilken glädje, vilken värme (i många bemärkelser) det var när vi alla var samlade. Ca 1000 personer kom och vi fick lovsjunga kärlekens Gud tillsammans och tacka Gud för kärlekens mångfald. För mig är detta en av årets gudstjänsthögtider – en gudstjänst som är så stark och som verkligen vittnar om att kärleken inte ser till det traditionellt normativa. Kärleken spränger det normativas gräns. Det visar Gud själv på både i inkarnationen (när Gud mötte oss på ett unikt sätt i en historisk person) och i Jesu död och uppståndelse.
Att få lyssna till körernas sånger om kärleken och sedan också gemensamt sjunga Freedom is coming – det är fantastiskt!
Jag hoppas innerligt att kyrkan ska vara en plats där alla oavsett sexuell identitet ska kunna känna sig hemma. Vi är dessvärre inte där än. Men kanske kan Storkyrkan få vara en av flera platser där vi tillsammans kan visa på kärlekens underbara mångfald.
