Petrus – klippan – den trosstarke – han som blev korsfäst i Rom fast upp och ned (han ville ju inte bli korsfäst som sin mästare) – han var en riktig svikare. När det hettade till, när tillvaron blev hotfull, då sa han om Jesus: ”Jag känner honom inte”. Det är så lätt att låta kristen tro vagga in oss i något sorts tillstånd av trevlighet, av tradition, av det som är lite lagom. Någon har sagt: Kristen tro är ingen kudde utan ett kors. Vi kan inte avgränsa den kristna tron till specifika områden, de trevliga, de lagomreligiösa, de traditionsfyllda helgerna, ritualerna. Det finns ingen zon i livet inom vilken kristen tro inte får beröra och påverka på olika sätt. Vi kan inte vid lämpliga tillfällen säga: Jag känner honom inte! Tvärtom – hela livet – har med den kristna tron att göra. Hela livets alla delar får påverkas. Därför har psalmförfattaren J Kirkegaard rätt när han skriver i Britt G hallqvists översättning: Ut i det fria skall du med herren gå. Kraften fullkomnas mitt i din svaghet då. (Psalm nr 90 i den Svenska Psalmboken).
Petrus erfor det. Trots hans svek fick han vara med! Det säger något också om Dig och mig.
Tack och lov!
