I går var det doktorspromovering i Storkyrkan. Kyrkan var fylld av frackklädda entusiaster som var beredda att lyssna till tal på engelska och latin (!) och som också fick lyssna till sång och fantastiskt pianospel. Det var Handelshögskolan i Stockholm som hundraårsjubilerade, Hedersdoktorer, julbeldoktor, professorer och 73 nya doktorspromovendi fick diplom, hattar, lagerkransar och ringar. Det var högtidligt och kungaparet var närvarande.
På altaret stod vår underbara silveruppsättning, altarljusen lyste och hela rummet förkunnade för den som kunde lyssna på djupet. Handelshögskolan hade hyrt in sig i Storkyrkan efter tillstånd från mig. Jag överlade min min kollega i Lund och efter en del tänkande sa jag ja. Det ångrar jag inte. Det är nog första gången i modern tid som en promovering har ägt rum i Storkyrkan. Men akademierna och kyrkan har egentligen alltid haft kontakt och dialog.
Glädjen över den goda kunskapen måste få hållas fram. Vi lever utanför paradiset, utdrivna från edens lustgård. Nu gäller kunskap på gott och ont och vi har att välja den goda kunskapen, den som kan göra vår framtid bättre, den kunskap som fördjupar, analyserar och ger möjliga vägar framåt inom olika områden. Det ligger något gudomligt i detta, gudomligt och mänskligt på en gång. Och så är det när man väljer det goda. Då hör det gudomliga och mänskliga ihop.
Det är viktigt att också i kyrkans sammanhang hålla fram kunskapen och värdet av kunskap.
Om en liten stund ska 6 nya diakonkandidater samtala i sin examen. Där handlar det också om kunskap fast inom annat område.
