Jag har varit i Värmland några dagar och blivit ompysslad av svärmor med god mat och annat i en underbar miljö på en gård i de djupa Värmländska skogarna inte så långt från Rudskoga. Jag har läst Cecilia Wadsteins strålande bok om själavård och läst prästkandidaters och diakonkandidats alster utifrån den boken – också det stimluerande medan kylan blev allt starkare ute. Sämre kan man ha det.
Jag besökte min Missionsförsamling. Jo jag säger ”min” därför att jag känner mig mer och mer hemma där. Nysund-Rudskogas Missionsförsamling med den av församlingsmdlemmarna bygda kyrkan i Åtorp. Det har varit en väl fungerande församling med en pastor som varit där i 13 år. Plötsligt slutade han – inte p gr av någon konflikt men för att han troligen (enligt hörsägen) kände att det var dags att gå vidare, dags att se andra vyer. Nu är tjänsten ledig. Ska jag söka den? Jag trivs ju där, åtminstone de få gånger per år jag är där.
Nej, naturligtvis kommer jag inte att söka den tjänsten. Jag trivs verkligen med att vara domprost i Stockholm med allt vad det innebär av det stora och det lilla. men jag vill uppmuntra alla tänkbara missionspastorer att söka tjänsten i den mån den inte blir tillsatt med någon av dem som redan sökt. Det är en spännande församling där mycket sker.
Det är roligt ändå att faktiskt på allvar, som präst i Svenska kyrkan, kunna fundera på, om jag skulle vara pastor i Missionskyrkan. Antagligen skulle det gå med lite processande och kompletterande av diverse kurser. Jag är ju t ex inte så slängd i Missionskyrkans historia. Samtidigt skulle jag också sakna det som är så typiskt för Svenska kyrkan och inte minst i Stockholms domkyrkoförsamling: liturgin, sakramentscentrering etc, etc. Men å andra sidan gläder jag mig över att Svenska Missionskyrkan nu är en systerkyrka till Svenska kyrkan. Vi står nära varandra och får på olika sätt stötta varandra.
Nu är det fem minuter kvar av den 7 januari. I morgon är det präst och diakonexamen i Storkyrkans själakor. Sedan ska kandidaterna äta lunch hemma hos domprostparet tillsammans med biskop och domkapitel. Det blir roligt. Jag har, som sagt, läst deras pm som de skrivit gällande själavård och ser fram emot samtalen imorgon. Bed för dem (nio präster och en diakon) och kom till Storkyrkan på söndag och var med på vigningsmässan kl 11.00.
Som sagt: Jag söker inte pasotorstjänsten. Jag trivs med att vara ”pastor primarius” (!).
