Jag har hittat en plats, även detta år, i vårt grindhål vid sommarhuset. Det är nästan enda platsen där vi kan få en stabil uppkoppling på nätet. Jag och hustrun är nätberoende och jag tror att vi tillhör en stor skara som är det. Det är inte så farligt som det låter men just detta att kunna kolla mail och gå in på viktiga hemsidor är inte så dumt – till och med på semestern. Hellre uppkopplad och avkopplad, brukar jag säga.
Tidningen Dagen kommer snällt i vår vita brevlåda och jag läser den med glädje även om jag sannerligen inte delar allt som står i den. Men vilken tidning delar man alla åsikter med? I dag talar Dagen om kyrkorummet. Är det heligt? Ett antal präster, pastorer, församlingsengagerade svarar utifrån lite olika kyrkosyn och sakramnetssyn. Jag tänker naturligtvis omedelbart på de två kyrkorum där jag huvudsakligen är engagerad: Storkyrkan och S:t Jacobs kyrka. Är dessa rum eller byggnader heliga? Ja och nej! Jo, de är heliga därför att de är avskilda för bön, bibelläsning, förkunnelse, lovsång, sakral musik och sakramentsräckande (dopets ”bad” och nattvardens bröd och vin där Kristus själv är närvarande på ett unikt sätt). På detta sätt kan man säga att kyrkorummen är heliga. Vi har varje dag en oljelampa tänd i rummen när kyrkan är öppen, för att också påminna om Guds närvaro. Gud är här, här i våra kyrkorum. På det sättet är de heliga.
Men, de är egentligen inte mer heliga än andra rum. Gud är inte mer närvarande i kyrkan än Gud är på NK, i Kungsträdgården, på Västerlånggatan eller någon annan stans i Stockholms city. Det är bara det att vi har så svårt att ana Guds närvaro på andra platser. Snarare är det Mammon som tycks vara tydligt närvarande i det kokande citylivet. Allt går att sälja med mördande reklam. man kan hitta allt – på gott och på ont. Men Gud är svåranad annat än på Sergelstorg där S:ta Clara är ibland ( fast de har blivit mer eller mindre bortkörda av polisen beroende på att Claras verksamhet drar till sig klientel som inte borde vara där… Hoppas att Claraentusiasterna kan komma tillbaka!). Men vi behöver kyrkorummen som en påminnelse om att tillvaron är helig, att luften som vi andas är helig, att hela vår miljö är helig och att allt har med Gud att göra. Hela moder jord är egentligen ett heligt rum. Det avskilda rummet, Storkyrkan och S:t Jacobs kyrka t. ex. påminner om detta.
Jag är glad för mina två kyrkorum. De blir också som en sorts oaser mitt i komersialismens och stressens öken – oaser där jag kan hämta kraft, oaser där jag påminns om att jag inte är övergiven, oaser där jag kan träna mig i att se Guds närvaro i mina medmänniskor.
—
Som en liten suck på slutet av denna blogg kan jag inte låta bli att tycka att det är synd att Göran Hägglund inte deltar i partiledardebatten på Pridefestivalen. ursäkten att han dagen efter ska tala på Öland håller inte. Suck!
