Olof Djurfeldt, tidigare chefredaktör för tidningen Dagen, skriver i en gästkrönika i senaste numret av nämnda tidning: Vi behöver, enligt Pingsts böneappell, ha Guds svar på de här frågorna:Hur kan vi på ett relevant nå vår tid med evangelium?Hur kan vi i högre grad medverka till att möta de sociala behoven, ensamhet och utanförskap i våra städer och samhällen?Hur kan vi vara en välkomnande inkluderande miljö där människor får lära känna Jesus?Hur kan vi hitta språk och förhållningssätt som på ett relevant sätt förklarar Guds ord?
Dessa frågor är naturligtvis oerhört viktiga i ett kristet sammanhang. Vi får vara med och be i olika sammanhang för dessa ämnen. Vi behöver nå ut med evangeliet på ett relevant sätt i vårt multireligiösa samhälle. Alla goda krafter behöver än mer möta de sociala behoven. Jag sitter i ett antal fonder där jag mycket konkret möter människor akuta nöd. Fler krafter borde vara engagerade för både kortsiktig och långsiktig förändring till det bättre. Att hjälpa människor att än mer ana och förstå vad Jesus kan betyda är viktigt liksom att förkunna på ett sådant sätt i både ord, musik och handling så att människor på ett relevant sätt berörs av Guds Ord är en av kyrkans huvuduppgifter.
Men sen kan man fråga sig vad detta betyder på djupet. Vad betyder det att Gud vill att alla människor ska bli frälsta? Vad är frälst? Är endast den frälst som kan ange dag och stund för sin relationsstart med Jesus Kristus? Är den frälst som tror att det skedde för 2000 år sedan på korset utan att behöva orda så mycket om dag och stund i övrigt? Är den frälst som tror att det är en Guds gärning snarare än att individen själv bidrar? Är den frälst som hittat en annan väg till Gud än genom Jesus Kristus? Är den frälst som inte tror alls, fast Guds frälsning gäller alla? Måste människan bejaka Guds frälsande handlingar för att kunna bli frälst?
Som jag skrivit mången gång, tror jag Gud har många vägar. Gud är den som frälser. Jesus är den väg som jag håller fast vid. Han är min Herre. Men jag kan mycket väl tänka mig att mina judiska vänner ska hålla fast vid sin judiska väg och min muslimske vän vid sin muslimska väg. En god och trogen Hindu skulle då kunna hålla fast vid sin väg. Alternativet, som många kristna förespråkar, är att det bara finns en väg till Gud. Alla andra vägar leder bort och i slutänden till någon form av helvete. Men vart tar den Guden vägen då som är kärlek?
Nej, låt oss understryka böneämnena ovan för jag menar att de är viktiga också i ett multireligiöst tänkande med gudomliga multimöjligheter. Gud vill att alla människor ska bli frälsta. Men det är Gud som verkar det! Och Gud är alltid större än våra teologier.
Tack gode Gud för det!
