I dagarna diskuteras det i kristna kretsar om det var rätt av Sofia församling att anställa en imam för arbete i Fryshuset. Sofia församling har under ledning av sin kyrkoherde ett stort och viktigt engagemang i Fryshuset. Kyrkan närvaro där, på många olika sätt, är oerhört viktig. Fryshuset är ett multikulturellt och multireligiöst sammanhang där all form av dialog är väsentlig. Det är en plats där samförstånd kan tränas genom kunskap om varandra, genom personliga möten, genom delande av det egna och lyssnande till den andres. En helig avund talade Stockholmsbiskopen Krister Stendahl om. Fryshuset är en plats där också många ungdomar med tuff bakgrund finner hemmahörighet. Sett i ljuset av allt detta förstår jag Sofia församlings intentioner att vara med och underlätta religionsdialogen genom en ekonomisk insats i väntan på mer stabila ekonomiska strukturer för ”dialogprojektet”. På många sätt kan jag känna att imamens närvaro på fryshuset är en ”Gudi behaglig gärning”. Men…
Varför måste Sofia församling anställa imamen? Svenska kyrkan är ett kristet trossamfund, evangeliskt lutherskt som sätter Jesus Kristus i centrum. När det gäller anställningar i Svenska kyrkan, gällande det utåtriktade arbetet ska den anställde tillhöra Svenska kyrkan även om undantag kan beviljas vid specifika situationer. Och kyrkoordningen skrevs förvisso inte för den situation som råder i Fryshuset, men att som kristen församling anställa en muslim för utåtriktat arbete känns konstigt. Dessutom kan det mycket lätt uppfattas som storebrorsfasoner där vi som är ett stort (störst i Sverige) trossamfund, är goda och anställer någon från ett helt annat sammanhang.
Jag gläds över att en imam får verka på Fryshuset, men det blir en aning oklart när en församling i Svenska kyrkan med den identitet och grundläggande trosåskådning som kyrkan har, är den anställande parten. Min fråga är varför inte Sofia församling kunde ge pengar till fryshusets projekt, pengar som projektledningen kunde använda för utvecklingen av dialogprojektet och t ex anställa en imam? Då skulle det vara Fryshuset som var anställande part. Ett annat alternativ hade kanske varit att föra en dialog med lämplig muslimsk församling och höra om inte de kunde/ville anställa en imam för Fryshusets räkning.
Som kristna ska vi hålla fram Kristus, visa på Kristus – endast Kristus! Det är den lutherska hållningen. Vi kan inte begära av en imam att han ska hålla fram Kristus. Imamen kan tala om Jesus sådan han återfinns i Koranen. Han kan tala om, och på olika sätt visa på, Allah, som betyder Gud. Men när han leder fredagsböner på Fryshuset är det något annat än det som är typiskt för den kristna traditionen. Det är säkert vackert och viktigt, ja omistligt. Men, det är inte Svenska kyrkans uppgift att finansiera detta.
Funktionen i projektet kan säkert bli oerhört bra! Formen för anställningen är, enligt min mening, mindre bra och inte Svenska kyrkans uppgift.
Det är skillnad på form och funktion!
