Var har vi vårt centrum?


I går var jag inbjuden att närvara vid invigningen av ett nytt pastoralt centrum. Det var Stockholms katolska stift under ledning av biskop Anders Arborelius som inbjöd mig, troligen för att detta nya centrum ligger på Brunnsgränd 4 i Gamla stan. Jag blev oerhört väl mottagen, runtvisad, introduecerad till en lång rad katolska präster och lekmän och tillsammans med Lennart Molin från Sverige Kristna Råd och civilminister Stefan Attefall placerad längst fram i det blivande kapellet i samband med biskopens invigningsandakt.

Jag blev glad över denna värme som strömmade emot den lutherska grannen. Än gladare är jag över att det nu finns två trossamfund representerade i Gamla stan där reformationen började.  Vi nalkas varandra – inte för att uppslukas av endera parten utan för att finnas tillsammans. Vi har nu våra centra nära varandra. Vår expedition ligger på Stortorget, pastoralcentrets expedition på Brunnsgatan, ett ”stenkast” från varandra.

Visst är vi olika med olika syn på äktenskap, med olika syn på påveämbetet, med olika syn på kyrkostruktur (även om vi just där står nära varandra med den episkopala strukturen). Men, samtidigt, vi står nära varandra i tron på vår Herre och Mästare Jesus Kristus. Så länge Han får vara vårt centrum, vår utgångpunkt och vårt riktmärke, den som bär och den som omsluter, kommer vi alltid att finnas nära varandra.

När olika röster har höjts i oro över kyrkans profil, vart Svenska kyrkan är på väg, vill jag säga, vis av samtal med både biskopar, präster och lekmän, att kyrkan ÄR på väg och kommer alltid att vara på väg, men så länge vi har ett klart och tydligt centrum i Jesus Kristus – Gud inkarnerad, korsfäst, död och uppstånden, kan vi vara på väg och utvecklas. Det ligger i reformationens väsen att vara ständigt pågående. Men centrum måste vara klart och tydligt. Åter igen: Solus Christus, Sola Fide, Sola Gratia, Sola Scriptura och Sole Deo Gloria! Där och endast där har vi vårt centrum. Utifrån det kan vi föra dialog med var och en som vill föra dialog, i stolthet och öppenhet. Då är det inte farligt för vi vet var vi har vårt centrum.

Kära katolska grannar, välkomna till Gamla stan – platsen där reformationen startade!

16 kommentarer

Sven Andersson säger
1 december 2011 – 12:57

JA, JAA! Men vet Svenska Kyrkan var den har sitt centrum? Vet kyrkostyrelsen? Vet
kyrkomötet och dess ledamöter? Vet de som beslutar och leder våra församlingar?
Våra biskopar hänvisar sällan till det, och "den allmänna meningen" tycks mera vara
avgörande än Dina "solos" ovan. Dock: En god Advents- och Julhelg till alla!

P-A Rudberg svarar
1 december 2022 – 08:11

Vi i församlingarna vet var centrum finns. Och det är vi människor tillsammans som utgör kyrkan.
Tyvärr så verkar inte detta förstås av en del olyckskorpar och megafonutrustade mediapräster. De verkar välja att se kyrkan utifrån. Lite trist tycker jag…

Åke Bonnier säger
1 december 2011 – 08:15

Vi behöver fördjupa vår lutherska identitet och vår identitet som reformatorisk kyrka på 2000-talet. Att vara reformatorisk innebär inte att uttrycka tron och bekännelsen på samma sätt som tidigare generationer. Trons innehåll är naturligtvis samma i den bemärkelsen som jag ofta återkommit till med Jesus Kristus i centrum. Men att vara reformatorisk idag måste innebära att, utifrån bibeltolkning, se hur tron kan uttryckas i ord och handling på 2000-talet. Det kan vara provocerande för somliga, också inom kyrkan, liksom utanför. Men den reformatoriska kyrkan får inte tiga. Vår bön får istället bli med psalmens ord: "Ge kyrkan kraft att våga bli svag för Kristi skull och ständigt, ständigt tåga i Kristi efterföljd. Ge kyrkan kraft att lida när kampens smärta krävs och aldrig nånsin tiga när sanningen förkvävs." (Psalm 790:3)
Luthers lilla katekes har kommit ut i nyöversättning med kommentarer. Den ska prästkandidaterna studera inför sin prästvigning. Den borde fler studera och ta till sig.

P-A Rudberg svarar
1 december 2022 – 08:11

Eller som det heter: ”i världen, inte av världen”.
En del verkar tro att bara för att man lever i världen så lever man automatiskt AV världen. Så är det ju inte…

Teolog svarar
17 december 2022 – 08:11

Kors i taket! Prästkandidaterna ska studera LILLA Katekesen innan prästvigning!! Den som varenda barnunge kunde utantill innan de knappt kunde läsa förr och som alla skulle kunna innan de fick ta emot nattvarden (eller gifta sig). Ja det går verkligen framåt i kunskapssamhället! Snart kanske prästerna t o m är mogna för att öppna den stora katekesen – den som Luther skrev för de teologiskt skolade! Jag tycker att minimikravet för att göra anspråk på att fortsätta Luthers reformation borde vara lite högre än så!! En viktig del i reformationen var förresten den breda katekesundervisningen, inte bara för prästerna.

Rudbeckius säger
1 december 2011 – 08:27

De tre slagorden i kyrkoordningen, folkkyrka, bekännelsekyrka och brokyrka borde diskuteras mer. För mig ter det sig som att det fokus du så fint skriver om här inte finns i våra beslutande församlingar bland förtroendevalda i någon särskilt stor omfattning. Där är det folkkyrka i meningen demokratisk samhällsfunktion som är överordnad fågor om bekännelse och ekumenik, verkar det som.

P-A Rudberg svarar
1 december 2022 – 08:11

Varför detta ensidiga fokus på vissa organisatoriska nivåer?
Kyrkan är HELA kyrkan – alla vi som tillhör den. Där finns folk-, bekännelse- och brokyrka i rikt mått. TOTALT så lever kyrkan i de här begreppen.

Sven Andersson säger
1 december 2011 – 10:31

Åke, det gäller inte en "luthersk identitet" - en "reformatorisk identitet" utan helt och
hållet en KRISTEN IDENTITET. Kristus är centrum, Kristi egna ord är vår lag. Kyrkan
har försökt formulera den kristna tron i våra bekännelseskrifter. Vi mår försöka garne-
ra dem med vårt 2000-talperspektiv men med respekt för att detta är små prydnader
i vårt fantastiska budskap, som faktiskt VAR AV BEGYNNELSEN OCH EVIGT SKALL VARA. AMEN!

StaffanW säger
2 december 2011 – 09:15

Ja, frågan om vårt centrum är central - men har vi samma centrum - katoliker och protestanter. Visst, synen på Jesus delar vi till allra största delen. Men de "five solas" - tveksamt. Redan 1546 upphöjde upphöjdes traditionen till att bli lika viktig som Bibeln inom katolska kyrkan. Där skiljer vi oss kraftigt åt - vilket tydligt framgick av gårdagskvällens samtal i Elimkyrkan mellan bl a Anders Arborelius och Stefan Gustavsson. Men ekumeniken är viktig, dock enighet - inte en organisatorisk enighet - utan enighet i tron och tron på Jesus Kristus.

Leif Ekstedt säger
2 december 2011 – 01:33

När man läser och begrundar de fyra Evangelier vi har tillgång till framgår det ju att Jesus hade raka svar och väl genomtänkta lösningar för det som skulle utföras.

Kyrkorna i allmänhet och SvK i synnerhet "lider" inte av den undervisningen.
De tillämpar mer det sekulära samhällets lösningar som följer
helt andra värderingar. T.ex. Kyrkomötet.

Pedagogiskt och konstruktiv undervisning baserad på Evangelierna går inte att genomföra i dagens Sverige.

Anders Gunnarsson säger
2 december 2011 – 07:31

Staffan

Traditionen har alltid haft en stor betydelse. Det är reformatorerna som avvek från Kyrkans lära (och liv)!

Jonas säger
2 december 2011 – 11:24

Det var en tillfälle värt att uppmärksamma som domprost Åke bevistade, och roligt att han uppskattade det. Det som sägs att fördjupa den lutherska identiteten är förvisso intressant men än viktigare är att reflektera och återvinna det katolska arvet, ty målet för Svenska kyrkan måste vara Kyrkan Synliga Enhet, med allt vad det innebär (det vill säga ingen svensk folkkyrka utan en kyrka enligt det som bekänns i trosbekännelsen även i bokstavlig mening). Därför är alla ekumeniska kontakter med Katolska kyrkan av godo!

P-A Rudberg svarar
3 december 2022 – 08:11

Kyrkans synliga enhet förutsätter dock inte organisatoriskt sammangående (=underordnande).

Marianne Chr säger
3 december 2011 – 01:18

Instämmer till fullo med Jonas!

Rolf Ericson säger
3 december 2011 – 08:29

Jag har citerat en del av innehållet i det här inlägget på min blogg med adress:
http://rolferic.blogspot.com/2011/12/svenska-kyrkan-i-all-sin-brist.html
Det är en bra fråga i rubriken och ett viktigt svar att hela tiden vara på väg.Vårt centrum är ju Jesus Kristus och det är honom vi försöker att följa.

Rickard säger
5 december 2011 – 12:04

Instämmer med P-A här. Läs gärna Rolf Ericsons blogg. Mycket bra skrivet !

Jonas säger
6 december 2011 – 12:18

P-A Rudberg; Den Ena, Heliga, Katolska och Apostoliska kyrkan behöver inte ha samma organisationsnummer över hela jorden, däremot måste vi underordna oss den. Om man tillämpar "Fria församlingar" som pingströrelsen gör blir det aldrig en synlig enhet. Det måste vara en enhet i vart fall i den meningen att alla lokalkyrkor är i gemenskap med den världsvida kyrkan genom ett kollegium av biskopar, och där alla lokalkyrkor har en och samma tro - om än det kan vara olika uttryckssätt eller riter - och därmed i kommunion med varandra.

Vill vi bara vara för oss själva i Sverige blir det aldrig en synlig enhet.

P-A Rudberg svarar
7 december 2022 – 08:11

Jonas,

Den synliga enheten är inte med nödvändighet organisatorisk.
Den kan avspeglas i hur vi pratar med varandra, hur vi kan be tillsammans, hur vi kan pilgrimsvandra tillsammans, hur vi kan ta till oss av varandras olika infallsvinklar. DÄR finns synlig enhet – om vi vill.

Jonas säger
8 december 2011 – 12:00

P-A, det du skriver är viktigt, men det handlar om något helt annat än Kyrkans synliga enhet.

P-A Rudberg svarar
8 december 2022 – 08:11

Jonas, jag är inte enig med dig.
Kyrkan är inte en organisationsform.

Jonas säger
10 december 2011 – 10:11

P-A, Kyrkan är inte en organisationsform, men förverkligas i en organisation. I den nytestamentliga tiden var det en synlig enhet i Kyrkan mellan biskoparna och deras ledare Petrus. Kyrkan är inte en massa olika samfund med olika tro i väsentliga frågor.

P-A Rudberg svarar
11 december 2022 – 08:11

Jonas,
Nej, kyrkan förverkligas inte i en organisationsform konstruerad av människor.
Kyrkan förverkligas i det faktum att Gud/Jesus är centrum och vi närmar oss centrum från olika håll. Och ser därför Gud/Jesus från olika synvinklar. I mångfalden uppenbaras mer av Gud.

Jonas säger
15 december 2011 – 10:16

P-A; ytterst är Kyrkan konstruerad genom Jesu ord till S:t Petrus där han säger att han ska bygga sin Kyrka på honom. Men sedan måste det vara en synlig enhet, där man underordnar sig varandra och det är en och samma tro som gäller. Det kan bara finnas en och samma tro däremot kan det finnas olika uttryckssätt. Men du kan inte påstå att till exempel pingstkyrkan (eller Svenska kyrkan) och katolska kyrkan har precis samma tro, att det bara är olika uttryckssätt som skiljer, i precis alla avseenden. Den mångfald du talar om är olika uttryckssätt av samma tro, inte olika tro.

P-A Rudberg svarar
17 december 2022 – 08:11

Ja, Petrus får ett uppdrag av Jesus.
Men att påstå att det måste finnas en organisatorisk enhet är och förblir ett människopåfund, i hög grad styrt av makt- och kontrollbehov.

Kyrkans enhet visas i vår tro på de kristna grundsatserna. (Ej att förväxla med ett antal detaljregler.)
Vi förenas i vårt sökande och vår längtan. I vår tro på Gud skaparen, Jesus vägen och Anden hjälparen.
Men vi närmar oss centrum från olika håll och därför kan vår tro se olika ut beroende på varifrån vi iakttar.
En gren kan aldrig hävda att den är stammen.

Jonas säger
21 december 2011 – 09:39

P-A, det låter ju vackert det du säger men det är tomma ord. Att prata om grundsater och detaljregler är också en förenkling. Det behövs en hierarki i kyrkan och biskopar i kollegium som genom den Helige Ande bygger upp kyrkan och ser till att inga irrläror frodas. Genom att det är ett kollegium av biskopar, församlingar i kommunion som underordnar sig biskopskollegiet blir det med nödvändighet någon form av organisatorisk enhet i praktiken. Fria församlingar a la Pingstkyrkan fungerar inte.

P-A Rudberg svarar
23 december 2022 – 08:11

Jonas, jag blir riktigt glad när jag ser att du är med på att det vi människor som ligger bakom den kyrkliga hierarkin och organisationsmodellen. Det ger en grund för fortsatt resonemang.

Tror du inte att Anden klarar av att verka i mer än ett samfund? Det kan ju vara en utgångspunkt för ett fortsatt resonemang.

För övrigt så är det jag skrev i min föregående kommentar inte tomma ord. Det är i hög grad vad vi läser i Bibeln och vad vi hör predikas. (Även från RKK faktiskt.)