Bibelns stjärna och kärna.

Idag på Trettondedagen har vi i våra söndagsgudstjänster runt om i Sverige och så ock i Storkyrkan fått höra om de tre stjärntydarna som följde en makalös stjärna som ledde dem rätt ( så länge de inte avvek och inte litade till stjärnan).

Martin Luther talar om Jesus Kristus som Bibelns kärna och stjärna. Jesus själv är naturligtvis vår stjärna som får leda oss i livet genom Bibelns ord, genom ”dopets bad och nådens bord” (Den Svenska psalmboken 42:1). Men hur kan vi förstå bibeltexterna? I tidningen Dagen stod det i årets första nummer att vi borde göra 2012 till ett Bibelläsningens år. Det håller jag med om. Men att läsa är en sak, att förstå är en annan, att leva Ordet är en tredje sak. Kanske kan vi börja med att läsa och begrunda. Vi som kristna får läsa med Kristus som ljus över texterna, som vår stjärna som leder oss rätt. Jesus Kristus själv tolkade texter. T ex använde han, även om det inte sägs explicit, det dubbla kärleksbudet som tolkning då han hade att döma äktenskapsbryterskan som skildras i Johannesevangeliets 8:e kapitel. När man samlas för att stena henne säger Jesus:  ”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne.” (Joh 8:7) Kärleken till Gud och medmänniskan gick före textens bokstav. Så får vi läsa och förstå bibeltexterna- i kärlek till Jesus Kristus och till våra medmänniskor. Det gör inte texterna mindre allvarliga, mindre utmanande, men det ger oss kristna en vägledning.

Sedan kan det vara spännande att läsa texterna som de var tänkta då de skrevs. Man kan fråga sig: Till vem skrevs de? Vad ville författaren? Hur såg författarens samtid ut? I vilket sammanhang skrevs texten? Alla dessa frågor är viktiga, både då det gäller Gamla och Nya testamentet. Samtidigt kan det ge djupare förståelse åt den egna tron, öppna nya vidder av Ordet. De underbara orden från profeten Jesajas nionde kapitel om det folk som vandrar i mörkret blir med den läsningen inte alls en profetia om Jesus utan snarare något som skildrar en mörk tid där det ska komma en perfekt kung av Davids rot och stam som tillträder tronen och får ett antal tronnamn: Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste. (Jes 9:6) Alla texter i Gamla testamentet kan läsas på ett sådant sätt att vi förstår mer av hur Gud talar i den hebreiska delen av Bibeln och vilken utgångspunkt våra judiska systrar och bröder har. Det är otroligt spännande och hjälper oss att ana än större djup av vår gemensamma Guds storhet.

När vi läser Nya testamentet är inte det viktigaste att allt verkligen har skett som beskrivs. Kanske kan vi ha en paulinsk utgångspunkt? Aposteln Paulus drev, med ”en dåres envishet” tanken på Jesu död och uppståndelse. Det var det viktiga för Paulus, han som var den första skribenten i Nya testamentet. Jesus Kristus har dött och uppstått! Inte ett ord om några underverk (förutom uppståndelsen förståss), jungfrufödslar etc. Nej, ”bara” detta enda budskap om befrielsen genom Jesu död och uppståndelse. Korset var i centrum för hans förkunnelse sida upp och sida ned i de brev han skrev och naturligtvis anknöt han detta till det kristna dopet där vi ”dör” och ”uppstår”. (Rom 6). När evangelisterna skrev sina skrifter, skrev de naturligtvis också med övertygelsen om att Jesus dött och uppstått som en bakgrund för allt annat. Evangelisten Markus är tydligast då han börjar sitt evangelium just med budskapet om något fantastiskt: Här börjar glädjebudet om Jesus Kristus, Guds son. (Mark 1:1) Vaddå för glädjebudskap? Jo, att Jesus dött och uppstått. Hurdå? Hur gick det till? Jo, så här… och så börjar evangelisten Markus att berätta. Inget sägs om Josef och Maria, om herdar stjärna och stjärntydare. nej, direkt på Jesu dop går Markus, brinnande av iver att få berätta om Honom som dött och uppstått.

I ljuset av den korsfäste och uppståndne Jesus Kristus får vi sedan också läsa Nya testamentet, läsa evangelierna och se hur de kan tala in i vårt eget liv, vad de kan säga mig i 2000-talets Sverige, in i min egen situation, in i mitt eget arbetsliv eller privatliv, in i min egen gudsrelation.

I slutänden handlar det också om att leva Ordet, att låta Jesus Kristus själv få forma inte bara vår förståelse, inte bara hjärnans begripande och hjärtats gripande utan också vårt eget konkretiserande där vi ser våra medmänniskor oavsett allt med Jesu blick – den blick som inte ville kasta stenar, den blick som upprättade och bekräftade. Må 2012 så bli ett Bibelns år där Bibelns Herre kan forma oss att leva den inkluderande kärleken, den som inte ser till etnisk bakgrund, sexuell identitet, religiös tillhörighet utan som ser människan, ser en medmänniska innanför alla våra snabba förförståelser.

Min förhoppning är därför också att 2012 får bli just ett Bibelläsningens år där texterna får fördjupa Ditt och mitt liv!

Ett tips på vägen är att ha en Bibelläsningsplan. För min del följer jag Svenska Bibelsällskapets ”Bibelläsning & bön 2012”. Den planen är utmärkt! Sedan gäller det att avsätta lite tid, helst varje dag, och läsa och be. Så låt oss under 2012 likt stjärntydarna bryta upp och våga iväg på något osäkert, spännande och förändrande – ett fördjupat liv med Jesus Kristus där Han som är Bibelns stjärna och kärna får vägleda oss.

”Led oss alltmer, o Jesus” i ordet in / och öppna våra ögon för nåden din. / Den djupa, rika kärlek som bor i dig /låt över varje hjärta få gjuta sig.”                    (Sv. ps 65:3)

God fortsättning på 2012 och God Bibelläsning!