De orden återkommer gång på gång i de bibliska texterna. Ofta är det himmelska budbärare som yttrar dem till rädda människor. Kanske är en av de viktigaste grubdstenarna i det kristna budskapet just detta att rädslan inte har sista ordet.
Vi lever i en värld som på många sätt präglas av hot och rädsla. Så många människor runt om i vår värld går rädda till sängs och vaknar rädda. Rädslan för att inte överleva dagen, rädslan för att en nära och kära inte ska öveleva, rädsla för attacker, rädsla för fienden, rädsla för att inte orka, men också i vår egen vardag en rädsla för att inte hitta ett arbete, rädslan att inte kunna dra in pengar till mat och husrum, rädslan att inte duga, rädslan att inte klara av. Så mycken rädsla och mitt i allt detta – det himmelska budskapet: Var Inte rädd! Budskapet från Gud handlar inte om lösningar på alla problem, inte om en bedövning bort från den problemfyllda vardagen. Nej, det himmelska budskapet handlar om att rädslan och vanmakten inte behöver ha sista ordet. Gud delar vår vardag, delar vår egen situation. Vi är inte ensamma. Du är inte ensam!!
I den tilliten får vi leva. Gud har blivit människa, Gud har visat oss en livsväg genom Jesu Kristi ord och gärning. Gud har visat oss på vårt eget värde, Ditt och mitt gränslösa värde, genom Jesu död och uppståndelse. Korset handlar om kärlek, Guds kärlek till Dig och mig. För Jesu Kristi skull behöver vi inte vara rädda.
När jag, på min blogg, läser om alla som talar om synkretism och som krampaktigt värnar om den ’rätta läran’ tänker jag att det är ett uttryck för rädsla. Naturligtvis förespråkar jag inte synkretism även om jag beskylls för det. Jag skulle inte drömma om att blanda religioner i någon sorts allmän smet av gudomlighet – det som ibland kan kallas för privatreligiositet. Men de som hugger mot det som kan vara tre-religionersmöte i gustjänstsammanhang där man är väl medveten om vad som är vad, tror jag gör det i rädsla och brist på tillit. Vi som är kristna får hålla oss nära korset, nära Jeus Kristus. Han är vår frälsare och Herre. Men i den näheten och i tilliten till den treenige Guden behöver jag inte vara rädd för andra religionsutövare, adra trosåskådningar. I tillit till Gud, såsom jag förstår Gud som kristen, kan jag be till den ende Guden tillsammans med andra som har andra trosuppfattningar. Det finns inga andra gudar. Gud är en och samtidigt, såsom jag som kristen förstår Gud, treenig. Men vi kan inte tala om att tillbe andra gudar när vi talar om t ex Allah eller JHVH.
Ska vi alls tala om andra gudar är det kanske snarare mamons olika inkarnationer, d v s vårt eget begär, våra egna lustar, vår egocentrism etc, allt det där som vi dagligen får omvända oss ifrån.
Var inte rädd, säger de himmelska budbärarna i Bibeln! Vi får leva i tillit till Gud, i tillit till Jesus Kristus och då kan vi möta andras trosuppfattningar, be tillsammans i respekt för den andre och i stolthet över vårt eget. Det är inte synkretism – det är syskonskap.
Var inte rädd!