Frågan är ställd av de bestörta lärjungarna efter att Jesus förklarat att det är svårare för en rik att komma in i himmelriket än för en kamel att komma igenom ett nålsöga. (Mark 19:23-25). Räddningen eller frälsningen, handlar bibelverserna om. Det är utmanande verser för många av oss som lever i den västerländska världen och det var utmanande för lärjungarna också. Men budskapet är tydligt. Ingen förmögenhet i världen, stor eller liten, inga mynt i världen kan föra oss in i himmelriket. Vägen till Gud heter inte ekonomisk satsning, ekonomisk välfärd. Vägen till Gud handlar då inte främst om vad vad vi ska göra eller hur mycket vi äger. Detta förstod så småningom Martin Luther. Nåden allena, blev ett av hans fem grundtemata. Nåden allena. En av de centrala bibelställena för Luther var just Rom 1:16-18 där det står: Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft som räddar var och en som tror, juden främst men också greken. I evangeliet uppenbaras nämligen en rättfärdighet från Gud, genom tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige skall leva genom tron. Genom tron blir vi delaktiga, d v s tar vi emot Guds nåd. Guds nåd finns där för oss hela tiden som en gåva, men vi måste ta emot den och det kan vi bara göra genom tron. För mig som kristen är det tron på Jesus Kristus som gäller. Nåden får jag ta del av därför att Jesus visar på den då han dör på korset för min skull och din skull – ja alla människors skull. Detta får vi vittna om, tala tydligt om – en nåd som vill upprättelse, en nåd som vill liv, en nåd som spränger alla gränser. Vilket underbart budskap in i ett multisamhälle med människor som nästan inte gör annat än att försöka hitta självbekräftelse genom arbete, ägande, mänskliga relationer. Vilket underbart budskap in i ett samhälle där så många lever i en egen inre (och yttre) ensamhet där tillslut droger blir den enda ”trösten” i en djävulsk tillvaro. Men vi behöver inte jaga en nådig gud som vi ska tillfredställa. Gud själv har gått före oss ”längst in i ångesten” för att visa att det inte finns något skrymsle, någon situation, någon tid där Gud inte är – den Gud som är nådens Gud, kärlekens Gud, upprättelsens Gud – den Gud som dött på korset och uppstått igen ifrån de döda. Det är Gud som räddar. Det är Gud som frälser. Och Gud, som är nådens Gud, är alltid större än allt vad vi kan formulera. Men låt oss som kristna vara trogna den väg vi har att vandra – gemenskapens väg med Jesus Kristus.
Men de andra då? Muslimerna – kan de bli frälsta? Judarna – kan de bli frälsta? Hur ska det gå för dem? Och Humanisterna – hur ska det gå för dem? Väntar ett brinnande Gehenna? Väntar ett sorts gudsbefriat svart hål? Och om det är så att bara kristna kan bli frälsta och resten hamnar utanför – kan vi då alls tala om en Gud som är kärleken? Gud älskar Dig men tror Du inte på Gud såsom Gud möter Dig och mig i Jesus Kristus så hamnar Du i helvetet. Är det verkligen en kärleksfull Gud som driver oss därhän genom att förskjuta oss p gr av fel tro? Och vem mäter tron? Hur mycket tro krävs det för att tro rätt? Finns det något sorts färdigpackat kristet paket som det bara är att ta emot – fyllt av frälsningens medicin som det bara är att svälja – nedsköljt med dopets vatten?
Eller är Gud generositetens Gud som är så sprudlande generös i sin skapelse och sprudlande generös i sitt sätt att nå människan? Jag vill tro det och jag tycker att Bibeln vittnar om en Gud som sluter många förbund som gäller med oss människor – en Gud som s a s är självständig i sitt förhållande till oss människor. Låt oss prisa denna generositetens Gud som jag möter som tydligast i Jesus Kristus – sann Gud och sann Människa. Låt oss tillsammans prisa Gud som är skapelsens Gud, kärlekens Gud och som vill upprätta och bekräfta Dig och mig. I ljuset av och i relationen till den Guden – den enda Guden får vi se på varandra som bröder och systrar. Sen kan vi vara kristna, muslimer, judar etc. Gud har många vägar därför att Gud är Gud.
Vem kan då bli räddad, frågade de bestörta lärjungarna. Och Jesus svarade (och jag kan nästan ana den underbara glimten i hans öga): ”För människor är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt.”
Finns det frälsning utanför den kristna tron? Den frågan ställs ibland till mig och svaret torde vara ganska klart. För Gud är allting möjligt. Låt oss inte förminska Gud! Låt oss istället leva i gudstillit. Petrus oroade sig för Johannes då de satt vid stranden vid Gallileiska sjön. Och Petrus sa: ”Herre, hur blir det med honom?” Jesus svarade: ”Om jag vill att han skall bli kvar tills jag kommer, vad rör det dig? Du skall följa mig.” (Joh 21:21) Vår uppgift som kristna är att tala tydligt om Jesus – inte i skrämmande ordalag där helvetets lågor flammar utan om Jesus Kristus som är Gud med oss – som är nådens Gud i nödens tid. Står vi riktigt nära korset som kristna och gläds över korsets Herre då kan vi se med generositetens blick på andra trosföreträdare – kanske t o m se , för att citera min tidigare biskop Krister Stendahl, med ”helig avund” på den andre. Tänk så underbart!
Vem kan då bli räddad? För Gud är allting möjligt! Tack Jesus Kristus!