Så var prinsessan Estelle döpt och dopet blev en varm och ”familjär” högtid mitt ibland allt det formella och kungliga. Guds Ande omsluter Estelle och alla andra dopbarn – ja kanske alla andra människor. I S:t Jacobs kyrka var det, på den kungliga dopdagen, 11 dop som förrättades på ett värdigt sätt trots att det var en sorts drop-in-dop. Men inget hafsande utan seriöst och viktigt.
I dopet talar vi om den Heliga Andens gåva. Det är ett uttryck för Guds nåd, ett uttryck för att prinsessan och alla andra aldrig är utlämnade åt sin egen förmåga eller föräldrars förmåga utan att Jesus Kristus själv är med. Dopet understryker att vi människor aldrig är övergivna.
Det är ett budskap som vi behöver upprepa om och om igen i denna värld så fylld av krav, så fylld av stress, så fylld av alla ”måsten”, så fylld av värderingar som handlar om det lyckade. Vem är egentligen lyckad? Är det den som äger mest när han eller hon dör? Är det den som tjänar mest pengar? Är det den som syns mest i olika s k ”stiliga” sammanhang?
Nu är det snart pingst – den heliga Andens speciella helg. Jag tackar Gud för den heliga Anden som ger mig kraft att orka vidare dag för dag. jag tackar Gud för den Heliga Anden som bär och driver Stockholms domkyrkoförsamling att vara verksam för Jesu skull mot alla ekonomiska odds. Jag tackar Gud för den heliga Anden som gör att jag ändå törs tro att jag har ett gränslöst värde som inte baseras på vad jag har eller vad jag gör utan som baseras på att jag är. Jag tackar Gud för den heliga Anden som hjälper mig, i de bästa ögonblicken, att se Jesus själv i min medbroder och medsyster. Jag tackar Gud för den heliga Anden som hjälper mig att se att vi hör ihop i den goda mångfalden av kristna och människor av annan tro, homo,bi, transpersoner, queer, tvivlare, ateister, etniska svenskar, invandrare, flyktingar. Jag tackar Gud för den heliga Anden som hjälper mig att förstå ( i de bästa ögonblicken – förklaringsögonblicken) att vi alla tillhör regnbågsfolket där vi får glädjas med varandra, älska vår nästa som oss själva och se att Gud – vår himmelska förälder – alltid är större.
I det läget, med den insikten, kan vi av hela vårt hjärta sjunga: ”Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara”.