Just nu har jag semester. Det är skönt och i år har jag något längre sommarsemester än vanligt. Det gäller att ta ut så mycket som möjligt av det innestående innan mitt nya liv börjar. Jo, det känns som just ett nytt liv som ligger framför mig, och, åter igen, jag gläds. Det ska bli roligt att flytta, roligt att börja i ett helt nytt sammanhang med ett helt nytt uppdrag. Jag gläds så över allt det jag anar och över alla glada och värmande kommentarer jag fått. Naturligtvis är jag helt beroende av Guds nåd och Guds kraft och jag vill be Dig som läser denna blogg, om Din förbön.
Nu när jag har semester befinner jag mig i ett naturskönt område i Sverige. Jag njuter av sol och bad, värme, vind och regn. Allt är beroende av Higgs boson. Ja, hela skapelsen tycks vara beroende av denna nyupptäckta partikel i det komplicerade universum, eller snarare i de komplicerade universa. (det finns ju enligt astronomiska forskningsresultat flera universa.)Det är fascinerande med denna revolutionerande och nu bevisade upptäckt. Gudspartikeln har någon kallat den för – som en sorts felande länk, en förklaring till alltings existens. Är det inte fantastiskt att man upptäckt och bevisligen kunnat peka på denna bokstavligt talat urviktiga partikel? Borde vi inte, likt forskarna i Cern, stående jubla? Jo, som kristna borde vi göra det därför att varje nyupptäckt vittnar om Guds storhet. Gud är skaparen – alltings ursprung men varje upptäckt eller brist på svar visar bara på att skapelsen är så komplicerad att varje försök till slumpresonemang är meningslöst. Snarare är skapelsen i dess gränslösa mångfald och komplexitet ett uttryck för den Guds vilja som aldrig kan fångas in – inte ens i kärnfysiklaboratoriet i Cern.
Samtidigt som Higgs boson presenterades läste jag en deckare av Kristina Appelqvist. ’den som törstar’, heter den och handlar bland annat om ett mord som begås på Flämslätts stiftsgård mellan Skara och Skövde. En spännande bok att läsa för den blivande biskopen som kommer att vara en hel del på den stiftsgården. En av huvudpersonerna i boken ställer frågan – som ju också kan ha med Higgs boson att göra: hur kan Gud tillåta det onda i tillvaron? När vi tittar på vår skapelse ser vi många saker som känns svåra att hantera som kristen. Jordbävningar med många döda, tsunamivågor som får katastrofala följder, vulkanutbrott som ödelägger o s v. Hur kan Gud tillåta? Det finns inga bra svar på frågan om hur Gud kan tillåta. Guds vilja är därvidlag outgrundlig. Vad vi har att göra är att, så gott vi kan, hantera den oss givna skapelsen med all dess bristfällighet, med all dess rikedom. Vi har att värna och vårda – inte förråda.
Men frågan om hur Gud kan tillåta handlar också om det som vi människor råkar ut för och åstadkommer. Det kan vara personolyckor, mord, svåra sjukdomar etc. Och vår fråga blir om och om igen – hur kan Gud tillåta. Var var Gud? Var gång jag hör den typen av fråga kommer jag att tänka på Jesus och de underbara orden som på grekiska återges med ἄνευ τοῦ πατρὸς ὑμῶν. På svenska står det ’…utan er fader’. Orden är hämtade från Matteus 10:29 där det står: ’Säljs inte två sparvar för en kopparslant? Men ingen av dem faller till marken utan att er fader vet om det.’ inte blir vi så mycket klokare av att Gud vet om att sparven faller till marken. Det är fint att Gud vet om det, att sparven inte är glömd. Men än starkare och viktigare känns det som står i den grekiska grundtexten: ἄνευ τοῦ πατρὸς ὑμῶν – utan er fader. D v s Gud är med i sparvens fall. Gud faller med. Dessa ord blir ett evangeliskt delsvar på den svåra frågan om hur Gud kan tillåta att människor drabbas. Vi vet inte hur Gud kan tillåta annat än att vi lever i spänningsfältet mellan gott och ont. Men vi är inte utlämnade när vi drabbas. Gud faller med när sparven faller. Gud delar vår smärta, delar vår ångest, delar vår sorg, delar vårt eget mörker. Du är inte övergiven. Jag är inte övergiven.
Vi får påminna oss själva och varandra om detta stora – det faktum som fått sin tydligaste brännpunkt i korshändelsen. Det andlar om den Guds omsorg och Guds kärlek och närvaro som ingen boson i världen kan förklara men som en skön semesterdag får påminna om.