I söndags vigdes fem kvinnor till diakoner i Svenska kyrkan i Skara stift. Det var min första vigningsgudstjänst som biskop och det var fantastiskt roligt. Jag gläder mig med de nyvigda och deras församlingar och med Svenska kyrkan som fått ytterligare fem bra vigda medarbetare. I samband med högmässan höll jag följande predikan:
Skara kommun håller på med en undersökning som handlar om att förbättra kommunens goda namn och ryckte, att se hur Skara ännu mer skulle kunna bli en attraktiv kommun både för befintliga invånare och för tänkbara inflyttare. Man har kontaktat 30 olika personer som anses vara nyckelpersoner och biskopen tycktes vara en av dem. Trots att jag bara bott i Skara en dryg månad skulle jag svara på frågan om vilka förbättringspotentialer jag såg och hur jag skulle vilja betygsätta vissa saker. Jag kan avslöja att jag talade mycket positivt om Skara, från mitt hjärta, men talade generellt om vikten av att ha relationsskapande miljöer och evenemang därför att detta med relationer är så viktigt. När vi stressar omkring i våra liv och prioriterar än det ena och än det andra missar vi ofta det allra viktigaste eller snarare det som är nödvändigt. Vi är överens om vad det nödvändiga är men vi sköter sällan det nödvändiga på ett optimalt sett. Det som är nödvändigt handlar inte om boendet, att vi har mat för dagen, arbete o s v. Jo, det är viktigt – oerhört viktigt, men det som är livsnödvändigt är relationen. Det sägs att om man sondmatar en liten baby som ligger i en kuvös och ger den fysisk värme och mat så att den får all den näring som behövs men inte visar det nyfödda barnet någon kärlek, dör barnet inom loppet av några dagar. Så livsnödvändig är relationen. Att hitta former för fördjupad relation får vi alla hjälpas åt med i de sammanhang där vi bor och verkar.
Jesus var radikal i sitt sätt att leva och verka. Han skräder inte orden utan vågar spetsa till det, inte för tillspetsandets skull men för människans skull, för att människan skulle kunna och ska kunna komma närmre sin sanna identitet som Guds älskade barn oavsett allt. Sök först Guds rike, sa han (Matt 6:33). Ordet pråton i den grekiska grundtexten handlar egentligen om framför allt, snarare än om tidsföljden. Det viktigaste av allt – det som är nödvändigt för Ditt och mitt liv är just Guds rike. I Skara kommun och i Västergötland i stort finns många pilgrimsleder. Vad Jesus talar om och gång på gång är den inre pilgrimsfärden som får yttre konsekvenser. Innerst eller ytterst sett är det en sorts gudsunderkastelse. Just detta höll han fram som det nödvändiga – gudsunderkastelse och gudstillit. Guds rike ska vi söka först av allt. Det riket är inte geografiskt begränsat. Det går inte att säga att här är det men inte där. Nej, säger Jesus. Guds rike är inom Er (Luk 17:21). Ändå är det geografiskt bestämbart därför att genom att det är inom oss var och en finns det också mitt ibland oss där vi är samlade, och när vi är samlade med intentionen att lyssna in Guds vilja tillsammans, kan vi säga att Jesus själv är mitt ibland oss därför att Jesus i mig möter Jesus i Dig.
När då Jesus talar om att söka Guds rike handlar det inte bara om något kommande. Jo, en gång vid Kristi återkomst, den återkomsten som vi kristna tror på och bekänner oss till men som vi inte har en aning om när den ska ske, kanske sker den bortom tidens och rummets begränsning, ska Guds rike helt och fullt vara närvarande. Gud själv i Jesus Kristus – den korsfäste och uppståndne ska helt och hållet råda och Guds vilja vara det som gäller utan de gudagivna mänskliga begränsningarna.
Guds rike är nu därför att Guds rike just är relation. Det handlar om relation med Gud, med Jesus själv. Tron på Jesus är nödvändig för livets skull, inte för Guds skull – men för det liv vi har att leva här och nu. Tron på Jesus berikar livet, hjälper oss att se nya dimensioner, hjälper oss att se ljus i mörkret, hopp i hopplösheten, ha mod mitt i modlösheten. Därför är trons språng så viktigt. Det är ett språng som filosofen Sören Kierkegaard beskriver som ett språng utför 70 000 famnars djup utan säkerhet, utan visshet – bara ett tillitens språng. Detta språng får vi göra på nytt och på nytt varje dag – ett språng in i nåden, ett språng in i tilliten. Guds trofasta nåd är ny varje morgon.
Hedningarna, ickejudarna på Jesu tid, frågade mer efter kontroll över mat och dryck, kontroll över klädsel. Risken finns att vi fastnar i liknande saker och risken finns att vi dömer varandra utifrån just sådant som Jesus aldrig fäste sig vid. I kyrkliga sammanhang sätter vi upp klädkoder och uppfyller man inte detta blir man genast kommenterad. Var rätt klädd, Bete dig som oss andra, se ut som oss andra, smält in i miljön, stick inte ut. Och så har vi, likt hedningarna, för att citera det judiska begreppet från Jesus själv, fastnat i en sorts negativ laggärningslära istället för att se att vi lever i evangeliets frihet – en frihet vi har i språnget ut i nåden, ut i gudstilliten. Heliga Birgitta säger: Min kärlek är korsfäst. De orden påminner om den största av alla kärlekar, den vi får ha tillit till, den som vet vad vi behöver, den som möter oss på så många olika sätt och vill relation därför att människan, Du och jag, likt Gud är relationell. De fysiska behoven känner Gud väl till och vi får vara Guds händer och fötter, Guds redskap, så att de fysiska behoven tillgodoses. Grundförutsättningen är den som Martin Luther beskriver i kommentaren till första trosartikeln i sin Lilla katekes: Jag tror att Gud har skapat mig och alla varelser, har gett mig kropp och själ, ögon, öron och alla lemmar, förnuft och alla sinnen och att han ännu håller det vid liv; att han ger mig kläder och skor, mat och dryck, hus och hem, maka och barn, åker, boskap och alla ägodelar; att han var dag försörjer mig rikligt med allt vad jag behöver för livets uppehälle och att han skyddar mig för allt farligt och bevarar mig för allt ont. // Allt detta gör Gud av sin faderliga godhet och barmhärtighet, utan att jag förtjänar det eller är värd det. Därför bör jag tacka och lova, tjäna och lyda Gud. Det är visst och sant.
Guds rike handlar om relation. Den andra relationen är den till min syster och bror oavsett vem han, hon eller hen är. Vi får i öppenhet möta vår syster och bror och ta emot vad hon, han eller hen har att ge, har att dela med oss. Och vi får dela det som är vårt, det som ligger nära i vårt hjärta. Att se sitt medsyskon som just medsyskon oavsett allt kallas vi till i Gudsrikesmönstret.
Den tredje relationen är den till oss själva. Det är så lätt att vi låter oss förkrympas, att den djävulska jämförelsen får oss att bli blinda för vårt eget värde. Men hur kan vi se vårt medsyskons gränslösa värde, se att vårt medsyskon är gränslöst älskat om vi inte också ser vårt eget värde och ser att vi själva är gränslöst älskade?
Sök Guds rättfärdighet, säger Jesus i vår evangelietext. Guds rättfärdighet handlar om den identitet som Gud har. Gud är den rättfärdige på ett sätt vi aldrig kan fånga in i ord. Men samtidigt är Gud den som genom Jesus Kristus gör oss rättfärdiga. Teologen Paul Tillich har uttryckt det ungefär såhär: Acceptera att Du är accepterad fast Du är oacceptabel. Biskopen Claes Bertil Ytterberg har uttryckt det ännu klarare när han sa att han stod framför spegeln på morgonen och såg in i sina egna ögon och sa: Du är ett svin Claes-Bertil, men Du kan ha knorr på svansen för Du är ett älskat svin. På en gång syndare och rättfärdig, säger Martin Luther. Det är människans dubbla tillstånd. Och det är Guds verk att vi är rättfärdiga, Guds verk att vi är befriade. Jessus Kristus är befriaren och har gett oss de befriades vägledning, de befriades räcke som vi kan hålla oss till. Det handlar om Tio Guds bud, den gyllne regeln, det dubbla kärleksbudet och Jesu eget bud. Vi får ta emot de befriades tecken i dopets sammanhang och vi får ta del av de befriades måltid i nattvardens heliga mysterium där Kristus själv är närvarande – inte symboliskt utan reellt.
Allt detta för att vi inte ska köra fast i oro, fastna i förlamningens gyttja. Jo, vi måste planera i livet. Så är det. Det vet vi. Men låt oss träna på att leva gudstillitens liv. Det finns så mycket som är viktigt, men bara ett är nödvändigt. Så sök först Guds rike och hans rättfärdighet så ska allt det andra tillfalla er.
Ära vare fadern och Sonen och den heliga Anden. Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara, från evighet till evighet. Amen