När jag skriver detta blogginlägg är det bara några timmar kvar tills kyrkomötets plenarförhandlingar ska börja. I dag ska frågan om svenska kyrkans struktur på lokalplanet diskuteras och i morgon fattas beslut. Ska det vara möjligt att flera församlingar går samman och bildar ett pastorat med en kyrkoherde, ett kyrkoråd och ett kyrkofullmäktige men att samtidigt varje enskild liten församling behåller sitt namn och får en styrelse bestående av ett församlingsråd som utses av kyrkofullmäktige? Frågan är minst sagt en het potatis och diskussionen kommer säkert att ta sin tid. kyrkostyrelsen och kyrkomötets organisationsutskott är positivt och troligen kommer kyrkomötet att besluta i enlighet med utskottets förslag.
De församlingar som blir berörda av beslutet är bekymrade och använder ord som ’sammanslagning’. Man kan riktigt känna deras smärta bara genom att läsa eller säga ordet ’sammanslagning’. Men samtidigt är det nödvändigt med långsiktigt hållbara församlingar i en medlemsminskande kyrka. Det är också vikigt att människor lokalt ska kunna fira gudstjänst i en ’kyrka nära dig’. Ordets förkunnelse och sakramentens förvaltning måste få vara det viktiga. Gudstänst, undervisning, diakoni och mission är kyrkans grunduppgifter. Fördelen med nya större pastorat är att resurser friläggs för dessa uppgifter. Servicefunltioner inom administrationen kan koncentreras på ett annat sätt än i rådande strukturer.
Fler personer kan vara engagerade i ansvarsgrupper genom att varje lokal församling ska ha en styrelse som beslutar på mandat av kyrkorådet. Om det då är ett klokt kyrkoråd har man delegerat budgetbeslut till församlingsrådet genom att bevilja äskanden från församlingsrådet inom ramen för en rambudget. Det lokala församlingsrådet ska naturligtvis vara med och utforma det lokala gudstjänstlivet och driva frågor om hur man ska nå ut till de lokala församlingsborna.
Men det viktiga i denna ny strukturprocess är inte vad det nya pastoratet ska heta, vem som ska vara kyrkoherde etc, utan att man hela tiden påminner sig om själva uppdraget. Med mitt biskopsmottos ord kan det formuleras med orden ’Ge Jesus äran’. Det är vad vi kristna i Svenska kyrkan ska göra på den plats på jorden som vi har att ansvara för. Allt annat är underordnat detta. Det får vi aldrig glömma. Utifrån detta uppdrag där vi firar gudstjänster med ordets förkunnelse och sakramentens förvaltning, där vi utövar diakoni och bedriver mission, ska vi ha en struktur som ger resurser för detta nu och i framtiden. Att ha nära till en kyrka där man an få känna sig hemma och där det regelbundet ( helst varje vecka) firas gudstjänst är viktigt. Till detta behöver vi lokalt engagemang och större resursmöjligheter. Här kan nya pastort vara oerhört betydelsefulla.
Åter igen: vi får aldrig glömma orden från Augsbugska bekännelsen: Kyrkan är där ordet rent förkunnas och sakramenten rätt förvaltas.