Jag är just hemkommen från en underbar luciakonsert i Skara domkyrka. Tack domkyrkoorganist Reijbjörn och organisten Åsa för fantastisk körsång med allt ifrån små barn till vuxna! 🙂 Vår katedral var så gott som fullsatt och körerna sjöng många av de klassiska advents- och julsångerna. Luciatåget var långt och ljusen fladdrade i processionen i kyrkrummet. Lucia var i centrum.
När jag satt där i Skara domkyrka, byggd under medeltiden och Sveriges äldsta domkyrka, kom jag att tänka på Lucia ur ett annat perspektiv. Denna kvinna från Syrakusa i Italien gav, enligt traditionen, sitt liv för den kristna tron. Hon ville enbart tillhöra Jesus – ingen annan. För henne var den korsfäste och uppståndne Kristus allt. Sådana kvinnor (och män) behöver vi.
Jag gläds med våra katolska och ortodoxa bröder och systrar som mer naturligt än vi lutheraner, har helgontraditionen. Den finns där också hos oss, men vi talar alltför sällan om helgonen. För mig är de förebilder i den totala hängivenheten, hängivenheten till Jesus själv. Mitt ”favorithelgon” är Maximiliam Kolbe som gav sitt liv för en annan människa i Auschwitz. Han var dessutom bokförläggare på eget förlag och gav ut mycken from polsk litteratur. han startade världens största fransiskanerkloster i Polen.
På vilket sätt är han då en förebild? Jo, åter igen, i hängivenheten, i fokuseringen på Jesus. Mitt liv ser inte ut som hans liv. Mina förutsättningar är annorlunda precis som dina förutsättningar. Men jag tror att vi än mer borde se hur dessa helgon kan inspirera oss i vår vardag. Nu i julstressens tid är det så lätt att tappa fokus.
Må sankta Lucia, heliga Birgitta, Maximiliam Kolbe, Padre Pio och många andra heliga människor vara våra vägledare och inspiratörer till ett mer Jesuscentrerat liv – och därmed ett än mer mänskligare liv – även nu i advents- och jultid.