I dag nåddes jag av en nyhetsflash på min mobil. ”Påven avgår” stod det från både Expressen och Aftonbladet. Var det en nyhetsanka? Jag undersökte vad DN.se hade att säga om saken och där stod samma sak. Inget på Stockholms katolska stifts hemsida. Då ringde jag den katolske biskopens generalvikarie gällande ekumeniska frågor. Han visste i det läget inget. Men nyheten spreds mer och mer och det visade sig vara en historisk sanning. Påven lämnar sitt verkställande uppdrag den 28 februari, alltså om ca 3 veckor.
Förklaringen är hälsoskäl. Men det är mycket mer än så som ligger bakom. Det handlar om Benediktus XVI kärlek till kyrkan och mänskligheten. Han vet vad det innebär att vara påve. Han vet att det är att leda världens största kyrka – att ur ett katolskt perspektiv anses vara Kristi ställföreträdare på jorden. I kärlek till sin kyrka, i kärlek till mänskligheten och naturligtvis och först och främst i kärlek till Gud drar han sig tillbaka för att ge kyrkan en möjlighet att få en kraftfull påve, en som orkar, en påve med ny energi – en påve i tiden och för tiden.
Man kan naturligtvis (åtminstone som svenskkyrklig lutheran) kritisera påven för en hel del. Men vilken ledare kritiseras inte? Vilken ledare gör alltid som alla vill? Dessutom sitter kritikerna ofta på läktaren. Och det är alltid lättare att spela bandy på läktaren (vet jag som var på bandymatch för första gången i mitt liv i fredags kväll) än att spela nere på rinken.
Det är modigt av påven att välja denna delvis nya väg. En påve på 1400-talet lär ha gjort detsamma av, för mig, okända skäl. Påven Benediktus har valt kärlekens väg också i detta sitt stora och historiska livsval.
Nu får vi alla tillsammans be för den Romersk katolska kyrkans nutid och framtid, be för den konklav (samling av kardinaler) som möts i mars för att välja en ny påve, be för kyrkans enhet där vi lever tillsammans som systrar och bröder i våra olika kyrkogemenskaper och tvärs över gränserna. Vi får be om en ny påve som likt både Benediktus och Johannes Paulus den II har ett stort ekumeniskt sinnelag. Må så Benediktus sista dagar som aktiv påve och sedan som klosterbroder i Vatikanen bära frukt för Guds rike. Må Guds välsignelse omsluta honom!
Tillsammans får vi alla, var och en i sitt eget sammanhang utifrån egna förutsättningar, vandra kärlekens väg.