Jag skriver till Er 7 präster och alla andra som vill läsa detta blogginlägg. Ni skrev en artikel i senaste numret av Kyrkans Tidning där ni tar upp flera frågor som ni vill att biskoparna ska svara på. Det blir mig veterligen inget samfällt svar. Personligen delar jag tanken som ni framför tydligt att kyrkan är ”det hem där människor finner nåd och förlåtelse. I förlåtelsens sammanhang är vi medvetna om våra egna tillkortakommanden, väl förtrogna med att vi alla är ställda under samma dom och samma nåd.” Det är fint uttryckt och rymmer det som är kärnan i kyrkans förkunnelse baserat på Jesu död och uppståndelse. Jag delar också tanken att vi ska vara varsamma om varandra i blogg-, twitter- och facebooksammanhang. Det är så lätt, inte minst om man är trött en kväll, att känslorna tar över och man formulerar sig hårt och dömande. Kanske tycker man att en viss formulering blivit riktigt snärtig och så trycker man på publicera-knappen eller sänd, eller… och vips så finns det skrivna svart på vitt i syberrymden – nåbar för den som har tillgång till de socialamedierna. Men vad vinner vi på detta?
Tänk om vi kunde föra en diskussion på nätet där vi beter oss belevat mot varandra i övertygelsen om att också meningsmotståndaren är ett Guds älskade barn. Tänk om vi kunde diskutera brännande frågor som berör alla möjlig ämnen och trosövertygelser utan att hacka på varandra. Låt oss försöka. Gällande stödet från Stockholms stift till Seglora smedja vet jag att en annan lika viktig samtalsplats stöds med lika mycket pengar från Stockholms stift – nämligen S:ta Katharinastiftelsen där man på Sturegatan 54 för spännande diskussioner, med Jesus i centrum, och om svåra ämnen i stor öppenhet. Radikalt utåt och radikalt inåt är ju S:ta Katharinastiftelsens strålande devis allt sedan Margit Sahlins tid.
I er artikel i kyrkans tidning skriver ni också: ”I det debattläge som nu råder kommer Kristus ständigt i skymundan. Vi kan möta utsagor som att ”Jesus var inte kristen”. Det är förvisso korrekt historiskt sett, Jesus var jude. Men i tron och för troende är Jesus just Kristus, den sanning vi vill tjäna. Att föra ut budskapet om att Jesus inte var kristen – och därmed till synes fjärma Jesus från kristendomen – tror vi förvirrar. Det gagnar inte heller Svenska kyrkans framtid. ” Jag har ju skrivit om detta med att Jesus inte var kristen på min blogg och talat om det mången gång i olika sammanhang så jag käner mig träffad av det ni skrev och jag antar att det var det som var meningen.
Jag delar inte er uppfattning. Jag menar att det är viktigt att tala om Jesus som inte var kristen utan som var jude. Det är viktigt att visa på hans judiska sammanhang och hur viktigt den var för honom, visa på hans judiska sätt att undervisa och hur han plockar upp olika saker från sin tradition och sitt sammanhang – ett sammanhang som inte har spelat ut sin roll genom Jesu död och uppståndelse utan som är ett levande sammanhang också idag. Problemet är ju bara att antisemitismen också är ett levande sammanhang idag – ett unket men levande sammanhang som på sistone fått sitt mest konkreta uttryck i Malmö. Men jag menar att vi som kristna tydligt måste stå upp mot detta och visa på hur man angriper Jesu eget sammanhang (och med min och andras tolkning – också Jesus själv) när man uttrycker antisemitiska tankar och talar med ersättningsteologiska termer. Jesus var inte kristen men vi är kristna. Vi ska följa Jesus, fördjupa vår relation till honom som är sann Gud och sann människa, som är Gud i mänsklig gestalt, som levt, dött och uppstått och som lever idag. Men detta är en kristen bekännelse och den står jag helhjärtat för samtidigt som jag helhjärtat fortsätter att säga i olika sammanhang: Jesus själv var inte kristen. Jag brukar med glimten i ögat lägga till: ”Och han hade inga planer på att konvertera”. Låt oss tillsammans tala om detta! Låt oss fördjupa vår förståelse av den historiske Jesus och hans sammanhang och samtidigt tala tydligt om den Jesus som vi som kristna bekänner oss till och som är både historisk och lever och verkar idag genom den Heliga Anden i en gudom från evighet till evighet.
I slutänden tror jag dessutom att det är ännu bättre att tala med varandra än skriva om varandra. Kanske skulle ett samtal mellan t ex Annika Borg och Helle Klein om kristen dialog i de sociala mediernas sammanhang kunna vara något? Jag skulle med glädje vara med och leda ett sådant samtal – t ex i Sverige äldsta domkyrka.
Med många goda hälsningar – ”väl medveten om [mina] egna tillkortakommanden”!
+Åke