Om cirka 32 timmar från skrivande stund är kyrkovalet över och vi vet hur många som röstade. I någon mån vet vi också resultatet gällande de lokala kyrkofullmäktigevalen. Det kommer att dröja ett tag innan alla resultat blir officiella. Men sedan är nya kyrkofullmäktige, stiftsfullmäktige och det nya kyrkomötet valda. Hur kommer det att bli? Är det en korsväg vi står inför i detta val med tydliga alternativ? Nej knappast! Det tydligaste alternativet är Sverigedemokraterna och jag hoppas att så många som möjligt ska rösta i kyrkovalet och då inte rösta på SD. Vi behöver inte få in främlingsfientliga krafter i en kyrka vars Herre var ett judiskt flyktingbarn.
Men det är en korsväg vi har att följa. Många nomineringsgrupper har kritiserats för att de inte nämner Gud eller Jesus i sina program. Men jag tror att alla vet att Svenska kyrkan är en del av den världsvida kristna kyrkan som högt bekänner sig till den treenige Guden i form av Fadern, Sonen och den Heliga Anden. Det är ingen nyhet att Gud har med kyrkan att göra. Det är inget riktigt som man kan gå till val på.
Det viktiga är dock att vi som kyrka, oavsett nomineringsgrupp, vandrar korsvägen, tar vårt kors och följer Jesus. Om vi de närmaste åren ska vara en trovärdig kyrka, en kyrka som berör, som känns angelägen, måste vi i ord och handling vara tydliga då det gäller vår övertygelse. Om vi alls ska vara en intressant röst i samhället måste vi våga tala högt om det som är vår identitet och som vi menar har med andra människors liv att göra. Under de senare åren har vi talat mycket om hållbara strukturer och det har varit viktigt. Vi har fattat beslut om närhet och samverkan och det har varit nödvändigt. Nu är det nödvändigt att våra röster får höras på ett sådant sätt att människor som kommer till kyrkan av olika skäl säger: ”Hit vill jag komma tillbaka! Här får jag något för mitt liv. Här får jag del av något som öppnar min blick på ett nytt sätt för det omgivande samhället!”
Vi behöver en kyrka som är lite kaxigare i sin övertygelse men på ett inkluderande sätt. Det handlar inte om en kyrka som främst talar om ”vi och dem” utan om en kyrka soim talar högt i ord och handling om den inkluderande kärleken som Jesus manifesterade i sin död och uppståndelse. I ett höghastighetssamhälle med arbetslöshet, med ekonomiska klyftor behöver vi hålla fram det människovärde som inte är beroende av var Du bor, vad Du äger, vad Du gör utan som understyker vars och ens värde bara för att man är.
Vi behöver gå korsvägen som hjälper oss att se att Gud är större än alla sanningar om Gud – en väg som inkluderar snarare än exkluderar, en väg som med glädje ser vår syster och broder från andra länder som en del av Sverige. När vi går korsvägen i Jesu fotspår blir vi trovärdiga och det är en än mer trovärdig kyrka vi behöver – en kyrka där vi är tillsammans i den goda öppenheten.
I morgon är själva valdagen i Svenska kyrkan. Men kanske är varje dag en valdag då vi väljer väg. Låt oss börja om och välja korsvägen både Du och jag. Vi kan inte invänta beslut i den lokala församlingen, i stiftssammanhang eller nationella beslut. Valet ligger hos Dig och mig – liksom beslutet. Jesus säger: ”om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det.” (Matt 16:24-25)