Nu var det länge sedan jag bloggade. Påmindes om det när ett mail kom idag som hänvisade en annan till min blogg. Jag är mycket på Facebook, ja nästan varje dag och så lite på twitter. Allt sådant tar tid – men jag når ut och det är viktigt för mig. Har faktiskt ingen aning om hur många som läser min blogg men vet att jag har många facebookvänner och väldigt många som följer mig på twitter. Social media är viktigt. Jag hävdar ju att om kyrkoherdarna i mitt stift än mer skulle blogga och dessutom sätta upp en affisch i den lokala matvarubutiken där det står att de bloggar är jag övertygade att flera av dem skulle ha fler läsare en vad som kommer en vanlig söndag till kyrkan.
Vi måste våga gå ut i alla möjliga sammanhang, kommunicera i alla möjliga kanaler. Det viktiga är att vi når ut med evangeliet på ett sådant sätt att människor berörs. Kyrkan måste vara gränsöverskridande.
Jag tänker på Maria – Herrens moder. Hon får vara en förebild för oss. Hon vågade vara gränsöverskridande genom sitt JA till Gud. Hennes JA innebar inte någon bekvämlighet, något instämmande i att allt ska vara som det alltid har varit. Nej, hennes JA till Gud innebar att hon sa JA till att våga gå utöver de givna strukturerna för Guds skull och för människornas skull. Det religiösa etablissemanget och det samhället i stort fasade säkert. Gravid utanför äktenskapet trots att hon var legalt bunden till den man som hon var trolovad med. Är det inte lite väl magstarkt? Någon ordning ska det väl vara.
Maria vågade säga JA till Gud och födde Jesus som sa JA till Guds vilja helt och fullt även när det kostade på, ja kostade livet. Maria gav Jesus till världen fast det kostade på.
När präster och andra idag står upp mot krafter som motarbetar medmänsklighet. När man vill vända ryggen åt sådana krafter, när man med fredliga medel vill protestera mot det som var embryo till 40-talets politiska hållning i vissa delar av Europa, då står man upp i handling för evangeliet. Evangeliet om Jesus Kristus är politiskt i den bemärkelsen att evangeliet understryker människovärdet, understryker syskonskapet som går över gränser, understryker medmänsklighet och solidaritet. I den bemärkelsen är evangeliet om Jesus Kristus, den korsfäste, uppståndne och den allestädes närvarande, politiskt.
Därför kämpar kyrkan på många håll för etnisk, sexuell, kulturell och religiös mångfald. Denna mångfald som kan tyckas så självklar är inte självklar. Mörka krafter i brun nyans hörs idag på flera håll i vårt samhälle. Våra demokratiska spelregler öppnar upp för detta och spelreglerna får vi till en gräns accepter. Men en gräns går, menar jag, när antisemitismens och främlingsfientlighetens budskap skallar. Då kan vi inte stillatigande lyssna. Då kan vi inte bara säga att vi inte ska rösta på dem . Då måste vi stå upp i solidaritet med våra systrar och bröder och tala tydligt i ord och handling om vår judiske broder Jesus som upprättade och bekräftade människor oavsett tillhörighet, oavsett härkomst, oavsett tradition.
Kyrkan måste stå upp som kyrka när de destruktiva krafterna hörs i vårt samhälle. Jag tänker på Jonathan i Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren som säger: ”Men då sa Jonatan att det fanns saker som man måste göra, även om det var farligt. ’Varför då’, undrade jag. ’Annars är man ingen människa utan bara en liten lort’, sa Jonatan.”
Kyrkan måste stå upp som kyrka för våra bröders och systrars skull, för evangeliets skull – drivna av den Ande som uppfyllde Maria. Låt oss ta henne som föredöme och också vi våga vårt JA – ett JA som spränger gränser, ett JA som visar på Gud, ett JA som talar tydligt om Jesus i ord och handling.