I skrivande stund befinner jag mig i Almedalen på Gotland. Här i Visby präglas hela veckan av folkmyller, åsiktsutbyten, debatter och proklamationer men också en tydlighet i mångfaldsfrågor som både hörs och syns. Domkyrkoförsamlingen tog initiativ till att i lördags ringa i klockorna FÖR mångfaldens Sverige samtidigt som en grupp nynazister samlades för att proklamera sitt bruna budskap. Människor samlades för ett mångfaldsmöte och för att understryka vikten av att vi hör samman över alla gränser. Om detta må vi tala högt, om detta må vi berätta, om detta må vi undervisa alltifrån våra förskolebarn till sista årskursen i gymnasiet. Det är ju i skolåldern som många präglas för livet.
Vi hör ihop . Det förkunnar den judisk-kristna människosynen som har sin grund i Tanach/Bibeln. Öppenhet och mångfald är det samhälle som vi som kristna borde stå upp för i Jesu efterföljd för vad det handlar om är att konkret leva de judiska buden som handlar om att vi ska älska Gud över allting och vår nästa som oss själva. Jesus själv påminner om detta som de förnämsta buden och understryker de dessutom genom det bud som han själv formulerade i orden: ”Ett nytt bud ger jag er, att ni ska älska varandra. Så som jag har älskat er ska också ni älska varandra. Alla ska förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek”. På en banderoll i en kyrkoruin kunde jag läsa: ”Kavla upp ärmarna och börja älska”. Det kan låta lite klämkäckt men om man tar denna utmaning på allvar är det precis det som Jesus säger i det nyss anförda citatet. Börja älska! Ta kärlekens initiativ som handlar om att se sin medbroder och medsyster, att öppna upp för dem som flyr för livet – att hjälpa människor att hitta ett hem i Sverige. Den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, skriver aposteln Johannes (1 Joh 4:18). Om vi lever kärleken behöver vi inte vara rädda för det som är annorlunda än det vi är uppvuxna med. När det sägs att svensk kultur hotas av våra invandrare och flyktingar bygger ett sådant uttalande på brist på den kärlek som fördriver rädslan. Sverige är i dag ett multikulturellt och multireligiöst samhälle där traditionell svensk kultur berikas av internationella bidrag. Det är något som vi måste fortsätta att värna. Låt oss som Kyrka tillsammans fördjupa den kärlek som fördriver rädslan. Låt oss värna ett mångfaldens Sverige Låt oss öppna upp för våra systrar och bröder som flyr från bomber, misiler, förtryck och förnedring. Låt oss hjälpa i närområden där sådan hjälp fungerar och för vår del genom kyrkornas olika hjälporganisationer. Låt oss inte spela ut detta mot en generös flyktingpolitik! Vi hör ihop och vi måste tillsammans stå upp mot de krafter som vill skilja, de krafter som vill bygga murar mot våra systrar och bröder som lever i flykt från ett reellt helvete.
Ett nytt bud ger jag er, säger Jesus, att ni ska älska varandra. Eller med banderollens ord: ”Kavla upp ärmarna och börja älska” för vi hör ihop över gränser, vi hör ihop som systrar och bröder!