Jag befinner mig i skrivande stund i bedårande sommarnatur. Regnet har upphört (för tillfället), sommarvärmen är som den ska (för tillfället) och jag har just lyssnat på podradion och Heidi Frieds sommarprogram om sin barndom i Auschwitz, Bergen-Belsen mfl nazistiska koncentrationsläger. Hon överlevde ett helvete medan 6 miljoner judar, gränslöst många Romer och många homosexuella förintades i en ojämförbar industriell förintelse. Om detta må vi berätta, säger vi, liksom orden ”aldrig mer” skanderades direkt efter krigsslutet. Aldrig mer skulle nazismen komma till uttryck. Aldrig mer skulle antisemitismen få slå rot. Aldrig mer.
Åh, vad jag skulle önska att vi alla var överens om orden ”aldrig mer” gällande antisemitismen. O vad jag önskar att Sverige skulle vara ett land där judar, kristna, muslimer och andra religionsföreträdare liksom ateisterna skulle kunna leva som bröder och systrar utan att känna sig hotade, att vi skulle ha lärt oss av den period som blev som mest intensiv i slutet av 1930-talet och fram till 1945. Jag skulle önska att vi kunde lära oss av historien och inte bete oss som historielösa nutidsmänniskor med siktet enbart inställt på framtiden utan att titta i den viktiga backspegeln.
När jag hörde Heidi Frieds viktiga program kom jag att tänka på den för mig viktiga frågan om man alls kan vara kristen och antisemit. Mitt självklara svar är NEJ. Man kan inte det. Antisemitismen strider mot allt vad kristen tro heter. Att Kyrkan förkunnat antisemitiska tankegångar, att ersättningsteologi fortfarande lever vidare i okunniga och och omedvetna människors teologi och att vår egen evangelieboks struktur innehåller ersättningsteologiska drag är något som måste synliggöras och påverkas. Svenska kyrkans samtalsdokument om judendom-kristendom ”Guds vägar” är ett viktigt dokument som måste komma till användning än mer i vår kyrka. Antisemitismen i alla dess former och förklädnader måste avslöjas och bekämpas.
En annan fråga som dök upp i mitt huvud var frågan om främlingsfientlighet. Kan man vara främlingsfientlig och kristen? Kan man både bekänna sig till Jesus Kristus och anse att Sverige ska bevaras svenskt i den värld som idag på så många olika sätt brinner av krig, av förföljelse, av hat? Måste inte den kristna bekännelsen innebära att vi ska göra allt vi kan för våra flyende bröder och systrar oavsett etnisk bakgrund, oavsett religion? Jesus själv utmanar oss med sitt eget bud och med det dubbla kärleksbudet. Att vara främlingsfientlig och smatidigt älska sin nästa som sig själv går inte. Att vara främlingsfientlig och samtidigt vilja följa Honom som dog för att visa på Guds kärlek till varje människa går inte.
Åh vad jag önskar att vi som vill kalla oss kristna skulle vara tydliga i både ord och handling när det gäller det dubbla kärleksbudet – att verkligen leva det. Det är en utmaning för oss alla i våra olika kyrkofamiljer och det är en utmaning också för mig.
Tack Heidi Fried för Ditt sommarprogram som berörde mig så starkt!