Vårt hemland är himlen – men vad betyder det?

Följande predikan höll jag på Svenska kyrkans kyrkomötes första dag den 20 november i Uppsala domkyrka.


Vårt hemland är himlen, skriver aposteln Paulus till de ockuperade och förföljda Jesusanhängarna i Filippi i mitten på 50-talet efter Kristus från sitt fängelse i Efesos. Han skriver dessa ord i uppmuntrande syfte. Men frågan är ju vad han menar? Vad är ett hemland? Om en flykting kommer till Sverige, får uppehållstilstånd och bosätter sig här, är då Sverige det nya hemlandet eller är hemlandet alltid därifrån man kommer, där man är född och uppvuxen? Ordet hemland heter på biblisk grekiska políteuma och kan också översättas med medborgarskap. 1917 års översättning gjorde detta och flera internationella översättningar har ordet citizenship. Men medborgarskap och hemland kanske inte är riktigt samma sak. När jag är utomlands kan jag längta hem, längta hem till mitt hemland Sverige men knappast till mitt svenska medborgarskap även om jag kan vara glad över det också. Ordet políteuma finns bara i den här texten i hela Nya testamentet. Men vad är det aposteln Paulus vill säga? Jo, att det gäller att mitt i det svåra, mitt i sådana sammanhang där en inte vet hur det ska bli, där en lever i osäkerhet, ha fokus på det som har verkligt värde, ha fokus på det som är fullständigt omistligt – den som är den verklige Herren – Kyrion Jäsoun Christon.

För oss kristna handlar det om vår relation med Gud. Himlen som är vårt hemland och som har med vårt medborgarskap att göra handlar om relationen med Gud. Vi är döpta i Faderns, Sonens och den heliga Andens namn. Vi har vårt medborgarskap, vår hemmahörighet, i Gudsrelationen. I den tryggheten får vi vila, också nu i kyrkomötessammanhanget när vi har viktiga saker att dryfta och där kyrkomötet har att besluta. Det spelar ingen roll vilken nomineringsgrupp Du tillhör. Du har, som döpt, Ditt medborgarskap, Ditt hemland, i en relation som spränger alla gränser och beteckningar. Dopet för oss alla samman i ett syskonskap som inte handlar om politisk inriktning, som inte handlar om hudfärg och etnisk tillhörighet, som inte handlar om sexuell läggning utan som bara talar om ett vi – ett vi i vårt gemensamma hemland – ett vi som för oss samman som kristna över alla gränser. Det handlar om en Gudsrelation som en gång ska bli fullständig – då när vi får skåda ansikte mot ansikte. Då när Jesus själv, den korsfäste och uppståndne Kristus, ska komma åter. Då kommer tillvaron att te sig helt annorlunda än vad vi nu har att hantera. Då är alla handböckers tid förbi. Då lovsjunger vi bortom alla musikserier vi nu är i behov av. Låt oss inte tappa fokus, fokus på Jesus Kristus utan hela tiden både påminna oss själva och varandra om vår relation med Gud som är här och nu.
Himlen runt hörnet sjunger Lisa Nilsson om i en kärlekssång. Det handlar om att himlen inte är långt borta – att hemlandsrelationen är i det innevarande. Genom Ditt dop är Du starkt bunden till relationen med Gud treenig. Det är fantastiskt och ett uttryck för Guds gränslösa generositet. Så är det. Gud är inte religiös. Det sa redan Mahatma Gandhi. Gud är generös vill jag lägga till. Guds generositet kommer till uttryck i vår hemlandstillhörighet – att vi hör samman med Gud i vått och tort.

Detta får vi lita till. Vi får lita till Faderns omsorg om oss. Lita till Faderns kärlek som vi inte har grepp om men som får ha grepp om oss. Fadern handlar då inte om jordiska fäder och andra män med alla tillkortakommanden av vedervärdiga övergrepp trakasserier och annat som vi både tidigare och också nu i dessa tider påminns om i ”me-too”-sammanhang. Nej, Fadern är ett uttryck för en Gud vars väsen är relation och som bär oss också när allting annat sviker och bedrar. Så vi får lita till Fadern. Vi får också lyssna till Jesus, lyssna till Honom som är sann Gud och sann Människa, lyssna in Jesu ord i evangeliernas livstolkande texter, lyssna in Jesus i Bibelns alla sammanhang – Jesus som ju för oss kristna är Bibelns kärna och stjärna. Vi får lyssna in Jesus som möter oss i nattvardens mysterium. För Dig, ja, just för Dig, utgiven. För Dig, ja, just för Dig utgjutet. Du får lyssna in vad Jesus vill med Ditt eget liv – för att lyssna handlar om att ta emot det som kan förändra och förnya.

Så får vi leva med Anden. Andens vind blåser vart den vill. Anden kan vi inte styra, inte bestämma över, inte fånga in, inte begränsa till att endast verka bildligt och bokstavligt talat under Kyrkans alla tak. Nej, Anden visar på Gud som inte är religiös men som är generös och vars frukter; kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning mognar också utanför kyrkans sammanhang. Vi får leva med Anden som hjälper oss att hålla fast vid Jesus själv och ge Honom äran. Detta behöver vi, liksom de kristna i Filippi, ständigt återvända till, ständigt omvändas till i den dagliga omvändelsen. Det är det Paulus säger, i sin entusiasm och kärlek, till bröderna och systrarna i den romerska provinsen Filippi: Stå därför fasta i Herren, mina kära bröder som jag älskar och längtar efter, ni som är min glädje och min segerkrans. ( Fil 4:1) Orden riktar sig till Dig och mig denna första morgon när kyrkomötet ska ha plenarsammanträde. Låt oss därför ständigt och också nu påminna oss om vår himmelska hemmahörighet och att Gud inte är religiös – inte bunden av våra religionsdefinitioner utan att Gud är generös och att vi, som döpta Kristna i tacksamhet får lita till Fadern, lyssna till Jesus och leva med Anden och i glädje över detta nu säga: Ära vare Fadern och Sonen och den heliga Anden. Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara, från evighet till evighet. Amen