Guds Ande spränger alla gränser!

Denna predikan hölls på pingstdagen 2018 - en dag när tre religioner uppmärksammar Guds storhet och generositet. Vi kristna påminns om den heliga Anden som i sig är ett uttryck för Fadern och Sonen eftersom Anden utgår från Fadern och Sonen.

Predikan hölls i högmässan i Skara domkyrka och i den högmässan togs den nya Kyrkohandbok för Svenska kyrkan i bruk.


 

Glad Pingst! Vilken glädje det är att vi får fira pingst och påminna oss om Guds omsorg om hela skapelsen!  För det är just Guds omsorg om oss – Guds gränslösa generositet – som pingsten handlar om. Vi får påminna oss om Gud som aldrig sviker, Gud som aldrig är långt borta från någon enda av oss, Gud som aldrig är den frånvarande även då vi tycks uppleva det så, även i det mörkaste mörkret. Psalmisten David påminner oss om detta i den underbara 139:e psaltarpsalmen där han utbrister: Om jag säger: Mörker må täcka mig, ljuset omkring mig bli natt, så är inte mörkret mörkt för dig, natten är ljus som dagen, själva mörkret är ljus. (Ps 139:11) Därför behöver vi få fira pingst som en påminnelse om det som är en realitet. Guds heliga Ande inspirerar oss att se det som vi har så svårt att se – hur Gud verkar i hela tillvaron, att Guds Ande ger liv i varje ögonblick. Gud andas liv i vårt liv, i vårt sammanhang i varje ögonblick. Men det finns också sammanhang där Guds Ande verkar än mer konkret och synligt – det vi kallar mirakler. Det oförklarliga sker och vi har inte ord för det – bara tacksamhet.

Våra judiska syskon firar också pingst idag. Vilken glädje! Pingsten – Shavuot – firas bland annat till åminnelse av att det judiska folket fick ta emot budorden på Sinai berg. Dessa budord är ett av förbundstecknen för det judiska folket – förbundet mellan Gud och Israels folk – ett förbund som fortfarande gäller och som är ett uttryck för Guds omsorg och Guds generositet. De tio budorden inleds med den fantastiska beskrivningen av Gud: Jag är Herren, din Gud, som förde dig ut ur Egypten, ut ur slavlägret (2 Mos 20:1). Gud är befrielsens Gud, omsorgens Gud, generositetens Gud. Inte behövs några andra gudar då! Inte kan mänskliga gudabilder, mänskliga påfund ersätta den generösa Gudens väldiga omsorg!

Våra muslimska syskon firar just nu Ramadan, en fasteperiod som hjälper dem att, genom fasta och böner, förstå Guds storhet och Guds omsorg. Det var under Ramadan som Muhammed, enligt muslimsk tradition, fick ta emot Koranen. Ramadan inbjuder till hjälp att förstå att Gud alltid är större.

Allt detta handlar om den Gud vars namn kan stavas på så många olika sätt men som är omsorgens, kärlekens och generositetens Gud – Gud som vill liv och liv i överflöd (Joh 10:10).

I detta sammanhang får vi vara samlade till mässa här i Skara domkyrka och runt om i vårt stift och i vårt land för att fira tillsammans och för att idag också ta emot den nya kyrkohandboken för vår kyrka – en bok där alla officiella gudstjänstordningar återfinns. Kyrkohandboken är ett av flera uttryck för det som Svenska kyrkan, vår evangelisk lutherska kyrka i Sverige, tror, lär och bekänner. Vilken glädje det är att nu, efter många och inte okomplicerade processer, få ta emot handboken. Det är på så sätt en historisk dag i dag, Pingstdagen 2018.

Den heliga Anden får vi öppna oss för idag och alla dagar. Den heliga Anden är hjälparen, men frågan är vems hjälpare Anden är? Den heliga Anden – i vår evangelietext är det den enda gången i hela Johannesevangeliet som orden ”den heliga anden”, står. Och här är de sammankopplade med begreppet hjälparen ”paráklätos” på biblisk grekiska. Hjälparen – Anden, utgår av Fadern och Sonen, bekänner vi i vår Nicenska trosbekännelse (som vi använder idag). Alltså är den heliga Anden ett uttryck för både Fadern och Sonen så att när vi säger att den heliga Anden verkar är det egentligen hela treenigheten som verkar; Fadern, Sonen och den heliga Anden. Och samtidigt är Anden hjälparen, den som skall lära oss, undervisa oss och påminna oss om allt det som Jesus sagt och gjort. Det handlar inte om några nya läror. Det handlar inte om något som skulle strida mot Jesu undervisning. Men den heliga Anden, hjälparen, vill hjälpa oss att skärpa vår blick och öppna vårt hjärta så att vi ser att det som Jesus sa och gjorde berör oss idag, har med vars och ens liv idag att göra, har med vårt samhälle att göra, har med vår värld att göra. Evangeliet är på det viset politiskt. Ordet Politik (från grekiska: πόλης) betyder ursprungligen ’statskonst’, och avser som regel alla de åtgärder och handlingar som hör till det allmänna livet (kommuner, stater, mellanstater), och inrymmer allt från diskussioner om offentliga angelägenheter till statlig verksamhet och organisation. (Wikipedia) Evangeliet – det glada budskapet – har också med just allt detta att göra. Hjälparen – den heliga Anden ger oss mod att våga verka i det politiska sammanhanget – d v s i allt i vårt samhälle.

De heliga Anden påminner oss om att Jesus var och är Guds son – sann Gud och sann människa. Jesu undervisning om Guds rike handlar om vårt liv här och nu. Den heliga Anden, hjälparen vill få oss att se och verka. Jesu död och uppståndelse och himmelsfärd handlar om identitet och relation. Vi är Guds förlåtna, upprättade och älskade barn med möjlighet att dagligen och stundligen få börja om och börja om igen kraft av Guds nåd och kärlek. Den heliga Anden fördjupar vår förståelse av dessa historiska händelser. På detta sätt är Anden Guds hjälpare men också vår hjälpare. Vi behöver den heliga Anden strömmande genom oss.

Vi talar alldeles för lite om den heliga Anden. Anden spränger alla gränser och verkar på så gränslöst många sätt och också där vi inte trodde att Guds heliga Ande, hjälparen, skulle vara verksam. Därför, och åter igen, kan vi glädjas med våra judiska och muslimska syskon för Guds omsorg kommer till uttryck också hos dem och hos så många andra.

Den heliga Andens frukter som aposteln Paulus talar om i Galaterbrevets 5:e kapitel mognar i den världsvida Kyrkans sammanhang, i den lokala kyrkans sammanhang men också utanför kyrkans sammanhang. Aposteln Paulus skriver: Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. (Gal 5:22-23) Där dessa frukter är tydliga – där är den heliga Anden synlig. Alltså: Inte bara i Kyrkans sammanhang. Vilken utmaning för oss!

I vår evangelietext talar Jesus om att Han ger sina lärjungar frid – en frid som också handlar om kyrkan, som handlar om var och en av oss. Men friden, eiränä på biblisk grekiska och shalom på hebreiska, handlar inte om en sinnesstämning. Jesu frid är ingen lugnande tablett som ger en sorts harmonisk känsla inombords. Orden eiränä och shalom betyder också fred. Men Jesu eiränä eller shalom handlar inte främst om frånvaro av krig eller fördelning av resurser enligt de mänskliga rättigheterna. Nej, Jesu frid som Han ger oss handlar om evigt liv d v s om relation med Gud; Fadern, Sonen och den heliga Anden, en relation som ingen och ingenting kan ta ifrån oss, en relation som inte handlar enbart om sedan utan om här och nu. Det handlar om det eviga livet som vi får del av redan här och nu. Med bibelvetenskaplig terminologi kan vi tala om realiserad eskatologi – förverkligandet av den yttersta dagen – och ändå inte fullkomnandet. Så det eviga livet som är relation med Gud treenig, är redan här och nu, vilket är fantastiskt – och ännu inte. Det bästa ligger framför oss! Denna relation är inget som vi kan meritera oss till, inget vi kan köpa oss till, inget som världen kan ge – bara Gud själv genom Jesus Kristus såsom vi kristna förstår det.

Därför behöver vi inte tappa modet och inte känna någon oro, säger Jesus. Det är klart att vi gör det ändå. Vi oroar oss för mycket och ibland kan vi också i olika sammanhang känna oss modlösa. Men Guds heliga Ande, hjälparen, vill då ingjuta nytt mod i oss, ny tillförsikt, ny glädje och visa oss på vår egen identitet som Guds älskade och gränslöst värdefulla barn som aldrig någonsin, oavsett allt, är övergivna. Guds heliga Ande ger oss kraft att leva och verka i ett samhälle där religion riskerar att privatiseras och isoleras vilket bara späder på rädsla och fördomar så att antisemitism och islamofobi och rasism kan frodas på alla möjliga sätt. I någon sorts vilja till religionsneutralitet riskerar vårt samhälle att ofrivilligt göda rasistiska och antidemokratiska krafter. Det är därför viktigt att vi kristna vågar lita till Jesu frid – lita till den Gudsrelation som börjar här och nu och att vi i ord och handling vittnar om den som en motkraft – att vi vågar stå upp som kyrka – för livets skull.

Om ni älskade mig skulle ni vara glada över att jag går till Fadern, säger Jesus i vår evangelietext. (Joh 14:28) Denna glädje bygger på att Jesus själv fullbordade kärlekens uppdrag – det uppdrag Sonen hade av Fadern – att visa på, konkretisera och inspirera till kärlek – en kärlek som inte söker sitt, som tror allt, hoppas allt, uthärdar allt och som är störst i jämförelse med tron och hoppet (1 Kor 13). Den kärleken konkretiserade Sonen i inkarnationen – Guds människoblivande, i ord och handling som har sin yttersta eller innersta brännpunkt i korsdöden och uppståndelsen. Denna sista kväll i Jesu liv när han talade till lärjungarna förebådade han det som skulle ske – kärlekens fullkomnad då Sonens uppdrag fullbordades. I kärlek till Jesus får vi leva Jesu bud och i kärlek till Jesus får vi öppna oss för Jesu död och uppståndelses och himmelsfärds makalösa betydelse.

Vår utmaning är då tillslut att leva det liv vi har fått i det sammanhang vi är. Var och en av oss är kallade till ett liv i gemenskap med Fadern, Sonen och den heliga Anden och där Guds kärleks källa finns att ana i Bibelns Ord, i dopet och nattvarden och i varje medmänniska som vi möter. Vi behöver dessa källor. Vi behöver påminna oss om vårt eget dop, vi behöver ta emot Jesus Kristus själv i brödets och vinets mysterium och vi behöver tumla runt i Bibelns texter och låta Guds Ord genomsyra hela vårt liv – tankar ord och konkreta handlingar och leva i kärlek till vår medsyster och medbroder och den övriga skapelsen i sin mångfald och helhet – allt i öppenhet för och i kraft av hjälparen, den heliga Anden. Pris ske Gud för Hjälparen! Ja,

Ära vare Fadern och Sonen och den heliga Anden. Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara, från evighet till evighet. Amen