Save the date!

I dag vigdes en diakon och två präster i Skara domkyrka. Temat för söndagen är "Kallelsen till Guds rike" och texten som jag predikade utifrån är hämtad från Lukas evangelium 11:e kapitlet verserna 15-24.


180610 Prästvigning, Skara Domkyrka

Tänk Dig ett handskrivet litet vitt kuvert med frimärke på som kommer hem i Din brevlåda. Du ser direkt att det inte är en faktura och det är heller ingenting från skattemyndigheten. Nej, det verkar på något sätt vara ett mycket trevligare innehåll. Ivrigt sprättar Du upp kuvertet och där ligger ett kort – ett sorts inbjudningskort med Ditt namn på och så står orden ”Save the date”. Du läser vidare och inser att det är någon som vill att Du ska komma på en fest, att det är någon som vill inbjuda Dig och som anger i förväg att det kommer att komma en inbjudan längre fram men att Du redan nu ska skriva in datumet i Din almanacka för Du tillhör en av dem som festarrangören eller festvärlden vill ha med. Förhoppningsvis blir Du glad och förhoppningsvis skriver Du in datumet i almanackan även om själva dagen ligger långt fram. Men det gäller ju att vara beredd när inbjudan kommer och inte då vara inbokad på något annat. Save the date – reservera dagen!

Save the date, säger Jesus! Det är budskapet till oss denna dag. Var beredd på den verkliga inbjudan till något enormt och obeskrivbart – den stora festen! Men vilket datum ska vi reservera? När är det dags att sätta på sig den finaste festsvepningen? Ja, det vet vi inte. Vi vet inte när vi en gång får vara delaktiga i den himmelska festen men tanken är att vi ska reservera dagen, d v s att vi ska vara förberedda, att vi, med den gamla formuleringen i prästvigningsordningen från 1942, ska leva vårt liv med den stora räkenskapsdagen inför våra ögon”. Så, save the date!

Save the date – att leva medveten om den fantastiska inbjudan är inte att skriva in den i hjärtat och sedan glömma bort den, och sedan inte tänka på den mer. Nej, det handlar om att vara medveten om att redan här och nu kan vi ana festens betydelse, redan här och nu får vi ta del av en grundklang av det som en gång, bortom tidens och rummets begränsning, ska vara något fullständigt obeskrivbart – när vi får skåda ansikte mot ansikte. Men redan här och nu får vi leva i relation med festvärden, med Jesus själv! Redan här och nu får vi s a s vara tillsammans med festarrangören.

I vissa festsammanhang ombeds gästerna att ta med olika saker. En tar kanske med grönsaker för att kunna göra en sallad, en annan kanske tar med ingredienser för att göra en förrätt, åter en annan tar med råvaror för en varmrätt och ytterligare någon tar ansvar för efterrätten. Det blir ett sorts knytkalas där alla får känna sig delaktiga. Till den himmelska festen – festen med stort F kan Du också ta med något. Du förväntas nämligen komma som Du är. Det räcker med att tacka JA. Så, kom som Du är men Du kan bidra med något, just genom att komma som den Du är. Det är ju festvärden som ger och det handlar om nåd och liv där vi får bidra genom att lämna ifrån oss allt det vi burit på länge, allt det som tyngt oss, allt det som oroat oss, allt det som gått snett i tillvaron och som s a s ”bundit” oss. Allt får vi lämna till festens Herre – Jesus Kristus själv. Det är först då som vi kan ta emot det som Jesus själv vill ge oss. Han tar vår skuld och ger oss sin frid – för kärleks skull. Han vill befria oss. Sådan är Han, vår festvärd.

I liknelsen om festen tycks ett Save the date ha gått ut och så kommer ett budskap om att allt är redo, att allt är förberett och då svarar de inbjudna nej och skyller på affärsverksamhet. Det funkar helt enkelt inte. Beklagar men det är viktigt att inspektera de nyinköpta arealerna. En annan har köpt 10 oxar och måste hantera den affären och en tredje har just gift sig och på den tiden, när vår liknelse utspelar sig, fanns det dispens att lämna hem och familj om man just gift sig. Då var det istället viktigt att stanna hemma och att tillsammans med sin maka eller make se till att familjen växte. Kort sagt: Tack, men nej tack!

Vilka var det nu då som sa nej tack? I kyrkans nersolkade historia har texten tolkats så att de som missade inbjudan var judarna och de som sedan inbjöds att vara med, var de kristna. Ibland, ja rätt ofta, glömmer vi bort vem Jesus var. Han var ju en jude som levde i ett judiskt sammanhang. Han tänkte judiskt, undervisade judiskt och han hade inga som helst planer på att konvertera. Men vi kristna har med jämna mellanrum tvångskonverterat Jesus och gjort honom kristen och då har hans eget sammanhang, i våra ögon och i kyrkans förkunnelse, blivit en kontrast till Jesu liv och undervisning istället för hans kontext.

Vilka sa då ja och vilka sa då nej? Jesus var starkt kritisk mot de säkra, de som trodde att de hade sitt på det torra och gång på gång kritiserar han olika grupperingar och sammanhang på sin egen tid. Men han kritiserar aldrig generellt det judiska livet. Han kritiserar aldrig den judiska tron. Tvärtom håller han fram den judiska trosbekännelsen som det mest centrala. Men i vår text går inbjudan vidare och inkluderar också oss som inte är judar, också oss som inte tillhör det judiska folket, vi som s a s står utanför, vägarnas och stigarnas folk. Också vi får vara med, också vi får leva i Gudsrelation, också vi får vara en del av Guds folk. Jesus själv inbjuder oss.

Men det är ju så lätt att säga: Tack, men nej tack! Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder. Gärna religion, och då naturligtvis helst kristendom eftersom annat anses konstigt och farligt, men låt det ske under ordnade former, låt det vara som en typ av kulturutövning inom begränsade sammanhang och därmed också, och framför allt, en del av det privata livet. Det finns en rädsla att tala om kristen tro. Vid middagsbjudningar finns det ett antal samtalsämnen som är s a s ”no, no”. Man frågar inte sin bordsgranne vad vederbörande har i lön, man frågar inte om vad saker kostar, hur gammal bordsdamen är och om bordsgrannen tror på Gud om det inte finns speciella skäl – en präst- och diakonvigningsmiddag t ex. Annars är det no, no…

Röster höjs i media och i beslutssammanhang för förbud mot religiösa friskolor. Vi har haft religiösa skolor och friskolor sedan 1800-talet och Svenska kyrkan bedriver förskoleverksamhet med stor kärlek och omsorg där barn lär sig att allt i tillvaron inte går att mäta och väga och att de är oändligt älskade och aldrig någonsin övergivna. Förbjud detta, ropar de rädda. Förbjud bön i förskolesammanhang, förbjud religiösa symboler eller i vilket fall profilerade samlingar i samband med religiösa symboler. Det är i detta sammanhang, i ett samhälle med människor som både längtar efter Gud och är rädda för religion, som inbjudan kommer – en inbjudan till fest, en inbjudan till en relation som håller när allting annat sviker och bedrar.

Det är in i detta sammanhang, in i det sekulära samhället, in i ett multireligiöst och postsekulärt samhälle med religionsrädda människor som Ni tre, Annette, Carina och Tina, kallas av Jesus själv. Annette och Tina, ni vigs om en liten stund till präster och Du Carina vigs till Diakon. Ni har sagt JA och ni kommer snart att upprepa Ert hjärtas JA till Guds kallelse, att i ord och handling, i de sammanhang Ni kommer att befinna er i, och som präster och diakon i Svenska kyrkan, tala tydligt om Jesus, bära ut budskapet om Guds gränssprängande kärlek som inte låter sig boxas in i, av människor, bestämda former utan som är ett uttryck för en generositet som gång, på gång låter oss påminnas om vårt människovärde och om i vilket sammanhang vi lever. Jesus sänder Er ut! Ut ska ni! Göm er inte i kyrkobyggnader och församlingshem! Ut, ut i det lokala sammanhanget på gator och torg i Vänersborg, i Trollhättan och i Töreboda. Jesus säger: Gå ut! Och ni har sannerligen något att tala om i ord och handling. Ni har sannerligen något livsviktigt att vittna om och visa på och inbjuda till.

Varför ska en säga Tack och ja, tack! till inbjudan? Varför ska en s a s ”reservera datumet”, d v s redan här och nu säga sitt hjärtas JA? Jo, menar jag, för att det ger nya dimensioner åt tillvaron, det hjälper oss att se vårt eget sammanhang på ett djupare sätt. Det ger fördjupat färgseende åt tillvaron och det förändrar vår värld, i det lilla och i det stora till en bättre värld. Till detta är vi kallade. Vi är relationella människor som är kallade till relation med Gud, med varandra, med oss själva och med skapelsen. Att säga tack, ja tack! är inget som behöver göras under bilan, d v s i rädsla för att annars hamna i helvetet. Det är inte de gudsrädda som ska finna livets djupdimensioner. Nej, räta på ryggen! Våga öppna Dig för inbjudan – livsinbjudan som är en kärlekens inbjudan. Save the date! Måltiden får Du en smak av redan här och nu i nattvardens bröd och vin – Kristi kropp och blod. I psalm 399 i vår psalmbok står det: Du dukar bord för alla, här är de döptas hem!

Kära Anette, Carina och Tina, idag, åter igen, vigs ni till präster och diakon i den delen av Kristi världsvida kyrka som heter Svenska kyrkan. Ni, Anette och Tina, vigs till att förkunna Ordet, Guds Ord, rent och klart och att räcka dopets och nattvardens sakrament. Du Carina, vigs till att vara ett barmhärtighetens tecken som i ord och handling förkroppsligar Jesus kärlek och omsorg och till att vara en diakonal blåslampa på Din kyrkoherde så att kyrkoherden förstår än mer och än djupare att församlingens hela liv ska vara genomsyrat av ett diakonalt tänkande och handlande.

Men också Ni tre, kära vigningskandidater, får liksom vi andra, budskapet: Save the date! Det handlar om att leva i förberedelse för den yttersta dagen, den dagen när våra solkiga kläder tas av oss. Eller med poeten Hjalmar Gullbergs ord: Då skall ej vår jordiska lekamen / längre hindra och besvära oss. / Tyst i hallen står vid spegelramen /rockvaktmästarn som gör herrn och damen / från de tunga ytterplaggen loss. // Medan i fem fack han lägger undan / ögon, öron, tunga, näsa, hud, / står vår själ i andakt och begrundan. / Stjärnor brinner i den blå rotundan, / där vi äntligen skall möta Gud.

Så, kära vigningskandidater och kära alla ni andra: Save the date! I Jesu namn. Amen.