Jag tänker börja denna predikan med en frågesport, fast bara med en enda fråga. Hur många av er vet vad en silltunna, en spik och Bibeln har gemensamt? Svaret kommer nu: Alla tre sakerna är relaterade till Martin Luther. Om det var i silltunnor eller om det var på en vagn med silltunnor som Martin Luther lät smuggla ut ett antal nunnor, varav den ena kom att bli han hustru, d v s Katharina von Bora, från klostret – därom tvistar de lärde. Enligt historietraditionen spikade Luther upp sina teser på slottskyrkans port i Wittenberg den 31 oktober 1517. I september 1522 publicerades Martin Luthers översättning av Nya Testalemtet till den tyska som talades av folket. Hans översättningsprincip löd: man måste fråga modern i huset, barnen på gatan, menige man på torget och noga lägga märke till hur de uttrycker sig, och sedan översätta som de talar.
Men hur var det nu med de 95 teserna som var ett uttryck för hans frustration gällande avlatsbrev, d v s att man skulle kunna betala sig till kortare tid i Skärselden och att pengarna gick till att bygga S:t Peterskyrkan i Rom? Spikades de upp på Slottskyrkans port? Ingen kan säga med säkerhet att det var så. Vi vet att han skickade dem till ärkebiskopen Albrekt av Magdeburg och Mainz för att han ville få till en teologisk diskussion. Anledningen till att vi vet att han skickade dem till denne ärkebiskop är att följebrevet finns bevarat och det finns här i Sverige på Riksarkivet. Mycket snabbt publicerades teserna och spreds genom att boktryckarkonsten hade sett dagens ljus tack vare Gutenberg. Ja hela reformationen kan tacka Gutenberg för uppfinningen för utan boktryckarkonsten hade den varit svårgenomförbar. Martin Luther var nog överraskad över att teserna spreds och lät ganska snabbt trycka upp en sorts predikan som kom ut 1518 och bestod av 20 teser som var en sammanfattning av de 95 – och dessutom på tyska och inte på latin som teserna från början var skrivna på. Boken blev en bestseller och kom redan under 1518 ut i flera upplagor. Så kan det gå.
500 år senare hördes hammarslag på en kyrkport. I Skara domkyrka spikades fyra teser upp den 31 oktober 2017. Och det är så bra att temat för den vecka vi nu är i mitten av har temat ”efterföljelse” för teserna handlar just om efterföljelse eller kanske snarare relation.
När jag var nyvald biskop i Skara stift 2012 hade jag att bestämma mig för ett biskopsmotto. Efter många tankar, en del funderande och rådfrågande kom jag på att de inledande orden i psalm 17 i psalmboken och som väl har samma nummer i Ekumeniakyrkans psalmbok ”Psalmer och sånger” skulle passa utmärkt. Psalmen är skriven av poeten Bo Setterlind som gav ut på ett förlag med samma namn som mitt eget efternamn. Det gjorde inte saken sämre. Så jag bestämde mig för att mitt motto för mitt liv som biskop skulle vara, är och ska vara: Ge Jesus äran. Det handlar om efterföljelse. Det är precis detta vi ska göra i våra liv. Vi ska ge Jesus äran, d v s leva i relation till Jesus och peka på Honom genom både ord och handling. Skara stiftsfullmäktige beslöt så småningom att visionen för stiftet skulle vara: Tillsammans i Skara stift, i ord och handling, tala tydligt om Jesus. Det handlar om efterföljelse.
Jag har mången gång sagt till präster och diakoner att förr sa man om prästerna som predikade på ett sätt och levde sitt liv på ett annat sätt: Jag hör inte vad han säger förr jag ser hur han lever… Och så sa jag: Så vill inte jag att man ska säga om oss präster, diakoner och andra medarbetare, både ideella och anställda. Nej, jag vill att man ska säga: Jag hör vad han eller hon säger för jag ser hur han eller hon lever. I en annan psalm i psalmboken står det: Handling och bön må bli ett. Det handlar om efterföljelse. Om vi vill kalla oss kristna handlar det om två saker: Vi måste leva i relation med Jesus och våra handlingar måste präglas av den relationen. Detta är en utmaning för var och en av oss – också för en biskop. Martin Luther påminde om den dagliga omvändelsen. Vi får börja på nytt var morgon för Guds nåd är ny varje morgon. Det handlar om efterföljelse.
Jag tror att jag för två år sedan talade om tre förståelser av kyrkan. Jag fick uppgiften att tala till barn- och ungdomsledare i Skara stift om kyrkans uppgift på 2000-talet. Jag talade då om att vi behöver komma ut som kyrka. Det handlar om att hjälpa våra medlemmar (knappt 6 000 000) att känna glädje i kyrkotillhörigheten, att kunna räta på ryggen och säga att Jag är glad att jag tillhör Svenska kyrkan. Jag kanske inte kan allt eller har en perfekt tro, men jag vill vara med. Och då handlar det också om att vi som kyrka vågar vara tydliga med vad vi tror på, på vilken grund kyrkan står. En tredje psalm som vi nog har gemensamt i våra psalmböcker är: Sin enda grund har kyrkan i Kristus frälsaren. Den grunden ska vi tala tydligt om i ord och handling. Därför får vi också gå ut som kyrka. Det handlar om att vara i dialog med människor i olika sammanhang. Vi ska inte gömma oss i våra kyrkobyggnader eller församlingshem. I Skara stift har vi annars rika möjligheter att gömma oss i våra kyrkor. Vi har 435 kyrkor varav den närmaste nog är Södra Råda (och då tänker jag på den ”nya” kyrkan). Nej, vi ska vara ute i olika sammanhang och vara i dialog med alla möjliga samtalspartners – både i ekumeniska sammanhang och i interreligiösa sammanhang och i samhällsdialoger av olika slag. Ibland säger jag att människor ska möta kyrkan där de inte trodde att de skulle möta kyrkan. Jesus säger inte: Gå in och gör alla folk till lärjungar. Nej han säger: Gå ut!
Den tredje saken som jag sa om kyrkan var att vi ska stå upp som kyrka. Våra röster ska höras när människor marginaliseras, trampas på, behandlas på ett orättfärdigt sätt. Vi kan inte tiga. Vi kan inte säga att vi får lämna detta till politikerna som ju genom lagstiftning styr alla dem som har att fatta beslut. Nej, vi får höja våra röster och tala högt mot orättfärdigheten – och inte minst behövs detta i en tid när mörka vindar blåser över Sverige och Europa. Det handlar om efterföljelse.
Men teserna då? Ja, martin Luther vågade verkligen höja sin röst mot en delvis korrumperad och förfallen kyrka som idag ser helt annorlunda ut. Han publicerade sina 95 teser som blev starten på reformationen, orsaken till att vi är här på Trädgårdsmötet i Skottlanda. Men de fyra teserna som spikades upp på en kyrkport i Skara domkyrka – en kyrkport som stod uppställd i koret den 31 oktober förra året – vad stod det på dem?
Jo, på den första tesen stod det: Gud är inte religiös. Gud är generös. Det första påståendet handlar om att Gud inte går att begränsa till en viss religion. Gud är inte kristen lika lite som Gud är muslim, eller jude o s v. Nej, det finns bara en Gud och det är Gud. Vad heter Gud på engelska? God. Vad heter Gud på franska? Dieu. Vad heter Gud på tyska? Gott. Vad heter Gud på arabiska? Allah. Arabiska kristna ber till Allah. Det finns bara en Gud och det är Gud och Gud är inte religiös, men vi är religiösa, vi har våra olika förhållningssätt och förståelser av denna ende Gud. Men Gud är generös. Guds generositet upplever vi i skapelsens regnbågsfärgade mångfald. Gud är hela jordens skapare. Gud har skapat alla folk, allt som finns på jorden och som inte människan har skapat. Därför andas allt det skapade Guds helighet.
Guds generositet kommer också till uttryck i inkarnationen – Guds människoblivande. Det är fantastiskt att Gud blivit människa, en medbroder, som vet vad det är att vara människa, med all glädje och med all smärta och som delat detta med oss – och gjort det som allra tydligast på korset för att visa att vi, i våra svårigheter, i vår smärta, i allt det som drabbar inte är ensamma. Gud har gått före oss längst in i ångesten. Jag vet att bygden här drabbades av en stor förlust och en familj drabbades av en stor sorg för bara några dagar sedan och vi får på olika sätt omsluta familjen med böner och varma tankar och annan omsorg. Men budskapet om Guds generositet är att ingen är ensam, inte i det allra mörkaste, inte i det allra svåraste. Gud bär också där även om vi inte förstår det. Uppståndelsen visar oss på detta. Inget kan stoppa Guds kärlek. Inget kan stoppa Guds omsorg. Gud spränger alla gränser – också dödens gräns – inte ens i döden är vi ensamma. Gud är livets Herre – det liv som inte går att begränsa.
Den andra tesen är: Lita till Fadern. Begreppet Fader handlar inte om en gubbe på ett moln eller något patriarkalt och förtryckande. Nej, Fadern är ett begrepp för en Gud vars väsen är relation. Gud vill relation med Dig och mig och vi får lita till Fadern. Vi har inte grepp om Gud. Vi kan inte begränsa Gud. Allt vi säger om Gud förminskar Gud. Men vi får lita till att Gud har grepp om oss. Vi får lita till Fadern!
Den tredje tesen är: Vi får lyssna till Jesus. Det handlar om att lyssna in vad Jesus vill säga oss i Bibelns texter – också i Gamla testamentet. Det är en viktig del i vår Bibel och vi får läsa den med kristna glasögon väl medvetna om att våra judiska systrar och bröder läser den på ett annat sätt. Men vi får se hur Gud talar till oss som kristna och då läser vi i ljuset av Jesus. Likaledes får vi självklart läsa i Nya Testamentet och borra oss ned i texternas djup för att se vad Jesus säger rakt in i vårt eget liv. Ja, vi får verkligen lyssna till Jesus och se att Jesu ord utmanar oss i förhållande till våra medmänniskor – här i Rudskogabygden i Visnums- och Visnumskilsbygden, i Skaraborg eller var vi än befinner oss. Det handlar om efterföljelse något som vår evangelietext verkligen tydligt och utmanande pekar på.
Den fjärde tesen lyder: ”Vi får leva med Anden. Aposteln skriver: Herren, det är Anden, och där Herrens ande är, där är frihet.” (2 Kor 3:17) Att leva med Anden handlar om att se att Gud verkar på så många olika sätt i så många olika sammanhang. Och att också se att Gud kan kalla oss själva till alla möjliga saker i Guds tjänst – och dessutom på ett helt överraskande sätt. Tro mig – jag vet av egen erfarenhet. Men vi får också ana att Guds Ande – d v s Gud själv som är aktiv och verksam här och nu också är verksam där vi inte trodde att Gud var verksam. jag tänker på patriarken Jakob som efter sin dröm om den stora trappan sa: ”Sannerligen”,…, ”Herren är på denna plats, och jag visste det inte!”
Så vad dessa teser handlar om är alltså följande. Gud är inte religiös. Gud är generös. Därför får vi lita till Fadern, lyssna till Jesus och leva med Anden. Kort sagt: Lita, lyssna, leva. Det var detta som mannen med silltunnan, spiken och Bibeln ville understryka. Det handlar om efterföljelse.
I Jesu namn.
Amen