Jag vet inte om Du har varit på ett museum eller i någon annan offentlig byggnad där det stått ordet privat? Privat handlar om att inte vem som helst har tillträdde, inte vem som helst har rätt att öppna dörren. Kanske är det bara en person som får gå in, kanske handlar det om några. Att vara privat är att behålla det mesta för sig själv, att inte släppa in så många andra i sitt eget liv. Att vara privat är att bevaka det egna, se om sitt eget, att sköta sig själv och till stor del strunta i andra.
Mannen som kom till Jesus var privat. Vi vet inte hur gammal han var. Evangelisten Matteus talar om att han var ung och evangelisten Lukas talar om att han var uppsatt i samhället. Men han kommer som privatperson till Jesus med sin privata hållning. På något sätt har han hört om Jesus eller möjligen lyssnat till honom i något annat sammanhang och tyckt att han var vettig, att Jesus var en person som han skulle kunna vända sig till med sin ärliga och privata fråga. Han föll på knä för Jesus och tilltalade honom som en tilltalar en lärare. Gode mästare eller gode lärare, διδάσκαλε ἀγαθέ på biblisk grekiska. Den här hållningen – den privata – uppmuntras i vårt samhälle idag. Inte minst när det gäller religionsutövning. Nyetablering av religiösa friskolor förbjuds oavsett om de följer allt vad skollag och läroplan heter. I Skolverkets förslag till nya kursplaner i religionskunskap, historia och samhällskunskap har hänvisningarna till Bibeln strukits. Den sekulära staten håller på att konvertera till en ateistisk statsmakt där ateismen är en tro likställd med andra religioner men som har ett behov av att isolera andra religioner till speciella sammanhang. Den övertygelsen gynnar bara egoismen, det privata. Det är okay att vara kristen, bara det inte får konsekvenser i samhället. Det är okay att erhålla kyrkoantikvariskt bidrag ifrån staten så länge det enbart handlar om vårt svenska kulturarv. Vad som sedan sker inne i byggnaden när allt är renoverat det är den lokala församlingens privatsak så länge det sker inom kyrkobyggnadens hank och stör och inte utmanar i samhället i övrigt.
När mannen kommer till Jesus med sin privata fråga om sitt privata liv svarar Jesus med att hänvisa till det som de hade gemensamt – nämligen dekalogen, de tio budorden, de som Mose fått av Gud, gudagivna bud som handlar om relation till medmänniskorna; Du skall inte dräpa, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Du skall inte ta ifrån något det som är hans, Visa aktning för din far och din mor. (Mark 10:18-19) Men allt detta hade mannen hållit sedan han blev Bar Mitzva, budens son, som varje judisk pojke blir vid 13 års ålder – också idag. Det betyder att mannen då blev religiöst myndig och fick ta ansvar för sitt liv. Och han hade följt dessa bud sedan dess. Frågan är om han hade följt det första budet; du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig (2 Mos 20:2)? Det var den ende Guden som Jesus med hela sitt liv i ord och handling vittnade om och förkroppsligade. Också i mötet med den rike mannen pekade Jesus på Gud: Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud (Mark 10:18), sa Jesus till mannen. Problemet med mannen var att hans gud kanske var han själv, hans privatliv, hans egendomar.
Att vara kristen är inte att vara privat. Att vara kristen är att se sin syster och sin bror som dem de är, se dem som har det tufft i tillvaron, se dem som jagas av bombplan i Syrien, som mördas i Afghanistan och Irak, se dem som svälter, se de barn som är fångna i flyktingläger, se de som är drabbade av svåra sjukdomar runt om i världen, se dem och bry sig, se dem och engagera sig, se dem som sitter utanför våra matvarubutiker och systembolag och tigger, se dem och bry oss. Att vara kristen är att se att jag är en del av ett större sammanhang, att kristen tro handlar om den relationella människan, att vägen till helgelsen går genom min medmänniska ledd av Jesus själv.
Vår evangelietext idag är en kallelsetext, en kallelse till omvändelse, en omvändelse som handlar om att följa Jesus, att lyssna till Jesus och låta lyssnandet inte främst handla om det ytliga hörandet utan att lyssna med hjärtat, att lyssna och låta oss påverkas. Jesus såg på den rike mannen och han älskade den rike mannen. Men han konstaterade att det var något mer som mannen behövde. Det handlade inte bara om buden, hur bra det än var att han levde efter dem. För den rike mannen handlade det om att våga göra en revision av livet, att se att det som präglade mannens liv just handlade om egoism. Det eviga livet handlar inte främst om jag, min, mitt utan om relation. Men mannen tycktes inte ha sett detta. Ett fattas dig. Gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga, då får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig, sa Jesus. (Mark 10:21) Skulle vi vara beredda till detta. Är vi beredda att omvärdera det som vi idag anser vara det viktigaste i vårt eget liv och vad skulle i så fall en sådan omvärdering innebära? Martin Luther skrev en stor katekes till lärarna och de okunniga prästerna. I den stora katekesen skriver han som förklaring till det första budet: Vad betyder det att ha en Gud eller vad är Gud? Svar: en Gud kallas det, som man väntar sig allt gott av och som man i all nöd tar sin tillflykt till. Att ha en Gud är alltså ingenting annat än att av hjärtat förtrösta och tro på honom, såsom jag ofta har sagt, att allenast hjärtats förtröstan och tro gör både Gud och avgud.
Den rike mannen var inte nöjd med Jesu svar utan gick bedrövad därifrån och evangelisten Markus lägger lite lakoniskt till: för han ägde mycket. (Mark 10:22) Det är så lätt att våra resurser i form av pengar, ägodelar, arbete och så vidare blir till en mur mellan oss och våra medmänniskor – en mur vi förlitar oss på, en mur som stänger ute. En av psalmerna i psalmboken tar upp detta: Och ändå är det murar oss emellan, / och genom gallren ser vi på varann. /Vårt fängelse är byggt av rädslans stenar. / Vår fångdräkt är vårt eget knutna jag. (Sv.Ps 289:3)
Jesus vände sig till sina lärjungar och sa två gånger hur svårt det är att komma in i Guds rike och så jämförde han med svårigheten för en kamel att komma igenom ett nålsöga. Det där bibelstället har förbryllat många och en har sökt förklaringar kring vad nålsögat skulle kunna vara respektive om det verkligen handlar om en kamel. I vår grekiska grundtext för vår evangelietext står det ordet κάμηλον som alltså betyder just kamel men i några tidiga handskrifter står det καμιλον som betyder rep. Nu är det troligen så att det senare ordet är tillrättalagt av skribenterna för det verkar ju troligare att ett rep i princip skulle kunna komma igenom ett nålsöga – eller i vilket fall finns det en underförstådd koppling mellan rep och nål med repet i så fall som en otroligt tjock tråd. Men en kamel och ett nålsöga har ingen relation. Då har andra sagt att nålsögat är ett bergspass där kamelen var tvungen att stanna och kamelföraren ta av allt som fanns på kamelen för att kamelen skulle kunna komma igenom och andra har hänvisat till en låg port in till Jerusalem där kamelryttare fick hoppa av kamelen och försöka få igenom kamelen. Alla sådan förklaringar är dömda att misslyckas. Jesus använde ibland absurda bilder för att visa på Guds storhet. Kort sagt det går inte att få en kamel igenom ett nålsöga. Det är ingen idé att försöka. Lika lite går det att meritera sig in i Guds rike. Rikedomar hjälper inte. Andra materiella resurser hjälper inte. Guds rike handlar om Guds nåd och då handlar det om att våga öppna sig för den nåden och det är det som Du och jag är kallade att göra, att öppna oss för Guds nåd som möter oss i Jesus och som sänder oss ut att leva kärleken. Jesus såg på den rike mannen med kärlek. Jesus utmanar oss och är en förebild för oss. Vi får se på varandra med kärlek, med den kärlek som alltid tar initiativet, med den kärlek som gör sig till ett med sin medmänniska, med den kärlek som inte låter sig begränsas till den privata sfären, nej den kärlek som bär allt, tror allt, hoppas allt, uthärdar allt, som aldrig upphör och som är störst av allt. (1 Kor 13). Jesus kallar Dig och mig. Ett fattas Dig, säger han lika mycket till mig som till Dig. Det handlar om att börja om, börja på nytt, den dagliga omvändelsen där vi ser att vi hör samman, där vi ser att vi lever under samma himmel och där vi får följa Jesus, tala tydligt om honom i både ord och handling så att en kristen gemenskap skapas och fördjupas, Guds rike utbredsoch skapelsen återupprättas, både här i Karlsborg och runt om på vår gemensamma glob och där våra resurser får bli till glädje för många. Vi får vara burna i allt detta av Guds omsorg och Guds kärlek. För Guds kärlek är som stranden och som gräset, är vind och vidd och ett oändligt hem. I Jesus namn. Amen