Historien med den här tavlan är märklig. När brukar man byta ut altartavlor för olika ändamål? Och på vilket sätt skulle de altartavlor som finns vara heterosexuellt laddade? Altartavlor är ju något som oftast hänger på samma plats i århundraden.
Brukar Elisabeth Ohlson Wallin gå i kyrkan?

Varför ska homosexuella särbehandlas? Varför kan inte samkönade par vigas framför samma altare och altartavla som de särkönade paren? Vad menar Elisabeth Ohlson Wallin? Hur ofta hon själv brukar gå i kyrkan tycker jag dock inte har med saken att göra? Varför ska hon särbehandlas jämfört med oss övriga Svk-medlemmar? Ska hon ha speciella förmåner för att hon är homosexuell, eller för att hon är en berömd konstnär? Lars Vilks är väl också en berömd konstnär? Ska kyrkan också acceptera en altartavla, som är signerad av Lars Vilks, och föreställer profeten Muhammed som en hund?

Och varför ska vi i alla möjliga sammanhang dela in människor efter deras sexuella läggning (och kön)? Ohlson-Wallin är en smart affärsman, som har skaffat gratisreklam på Svenska kyrkan och biskop Bonniers bekostnad. I TV i kväll klagade hon på att hon inte får utnyttja andra fotografers bilder på kungafamiljen i en "satir" mot densamma.

Om man brukar gå i kyrkan vet man att altartavlor inte byts ut hur som helst. Det var det jag menade.
Kungafamiljens porträtt är ju redan använda. Nu handlade det om att få köpa ytterligare bilder för fotocollage. Det är detta hon inte får göra.
Ja, man kan verkligen fråga sig varför homosexuella skulle särbehandlas. Detta har de väl gjort- och gör på många håll fortfarande- tillräckligt! Det är ju sådant en del inom kyrkan försöker ändra på.

Jag ställer mig enig i det som biskop Åke uttrycker i SvD.

Dock en reflektion kring indelningen efter sexuell läggning. Så länge den heterosexuella normen så tydligt markerar att homosexuella är de "avvikande" så kommer detta att ske. Så länge mångfalden och toleransen på allvar inte får existera öppet på lika villkor så uppstår behov av att grupper tydligt markerar.

Denna fotograf har väl ingen talan i Sv.Kyrkan? Så vitt jag läst är hon inte medlem.
Men hon har hovat in fördelar alltsedan dåvarande domprosten Tuulikke i Uppsala
och ÄB K.G.Hammar släppte in henne för den suspekta utställningen om Jesus
ibland prostituerade och homosexuella, allt i vår "främsta katedral" Uppsala dom-
kyrka. Att K.G.H. avgick hedrar honom, att Tuulikke blev biskop hånar Sv.Kyrkan.

I grunden framför biskop Bonnier samma budskap i sin artikel som i den tidigare utlagda julptedikan vilken jag med glädje konstaterade inte föranledde någon diskussion utan den har legat okommenterad som en tyst vördnad inför något av det mest centrala. Att denna blogg som bara informerar om vart en artikel finns att finna, blir anledning till att fälla omdömen om andra biskopar finner jag beklagansvärt. Det hade varit bättre om budskapet i biskopens artikel hörsammats bättre. / Magnus Olsson

Altartavlan "kuppades" in, meddelas det. Många minns nog också vad som för några år sedan skedde i ett kapell, tillhörigt min dåvarande församling i Norrköping, som Elisabeth Olsson-Wallin bett att få disponera för att ta några foton i. Vikarierande kyrkoherden gav sitt tillstånd men visste inte - fick ingen information om detta - att fotografen hade avtalat med RFSL att organisationen skulle mobilisera ett antal personer, vars antal kom att i det närmaste fylla kapellet. Till och med en hund hade släpats in i detta, samtidigt som en person, som skulle föreställa en predikande pingstpastor Åke Green på Öland, hade av regissören/fotografen placerats på lämplig plats, varpå fotograferingen gjordes.

Men inte nog härmed: foton från denna händelse var avsedda som vykort för RFSL centralt med påskriven adress till - om jag minns rätt - Justitiedepartement och med färdigtryckt protesttext mot den friande domen mot Green.
Vår kyrkoherde och mitt kyrkoråd visste inget, allt var således en kupp, som faktiskt - det var märkligt - försvarades av dåvarande biskopen Martin Lind.
Det finns mer att tillägga om denna händelse och det agerande, som fotografen höll på med. Men motbjudande var det i varje fall!

BENGT OLOF DIKE

Homosexuella som vill leva "ett kyrkligt liv" skall vi givetvis vara rädda om.
De som bara vill bråka och sabotera kyrkolivet må man mota bort. Alla som
vill göra Kyrkan och församlingarna till allmänna tummelplatser för allehanda
jippon bör avvisas. "De fromma" behöver skydd i våra dagar. De andra må
man visa mindre respekt, vilken färg man än har: lila, svart eller vit...

Varken i artikeln eller i TV-programet framkom vilka villkor givaren ställde för altartavlan. Dessa borde redovisats.

Nu, efter TV-programmet, förstår jag hur det var tänkt med altartavlan. Den var ju fin! Så synd att ni inte tog emot gåvan!

För ganska många år uppökte jag ett bibliotek i väntan på ett tåg, och rådade där se boken "Ecce Homo - berättelsen om en utställning" av Gabriella Ahlström, och lyckades sedan hitta och köpa boken på ett antivariat. Jag uppfattar Ahlström som en väninna till Elisabet Ohlson-Wallin, och jag trodde att jag hade lärt mig något om homosexuellas situation och hur de känner inför den.

En känsla som jag själv känt många gånger, fastän av helt andra orsaker. Att som barn flytta till en annan landsdel, och tala en dialekt som där uppfattades som "utsugarnas" dialekt. Den första skolkamrat som ville bli vän med mig, hade som bestämt mål att ändra min dialekt. Jag känner mycket väl igen känslan av utanförskap. Trodde jag. Elisabet Ohlson blev inte bjuden på de heterosexuella väninnornas bröllop för att hon var singel. Vilket kan drabba alla singlar och inte bara homosexuella sådana.

Efter att ha sett "Konstkuppen" i TV har jag ingen förståelse alls kvar för Elisabet Ohlson-Wallin. Jag ser henne enbart som en kallhamrad affärsman, som föralldel är en skicklig konstnär, som hänsynslöst kränker Svenska kyrkan och de flesta av hennes troende medlemmar i jakten lönsam PR. I likhet med så många andra i samma genre.

Ahlström beskrev utförligt Elisabet Ohlsons hot mot dåvarande domprosten i Uppsala Tulikki Koivonen-Byström, som hade medgivit visning av alla utom två av Ecce Homo-bilderna i domkyrkan. Ohlson hotade då med att skandalisera Svenska kyrkan genom att inte alls visa utställningen i domkyrkan, med följd att Koivonen-Byström vek sig. Ärkebiskop KG Hammar, som enligt Ahlström inte alls haft någon del i beslutet, försvarade sin domprost - med följd att han blev oskyldig måltavla för kritiken mot beslutet att visa utställningen i domkyrkan.

Det måste någon gång bli ett slut på konstnärinnans utpressningsmetoder mot Svenska kyrkan. Kyrkorummet är ingen konstsalong. Ohlson-Wallin uppmanas att skänka sitt konstverk till Västergötlands museum i Skara, men utan villkor som muséet har svårt att gå med på.

Att Jesus avbildas tillsammans med utstötta och föraktade är inget ovanligt motiv i våra kyrkor. På många, många altartavlor i våra kyrkor, kan man se de tre, som korsfästes den ödesdigra fredagen för nästan två tusen år sedan, och inte bara Jesus. Det står ingenting i Bibeln, som kan tolkas så att alla tre var heterosexuella.

Alla kristna, oavsett sexuell läggning, kan identifiera sig med den korsfäste syndaren, som skulle vara med Jesus i Paradiset. Det behövs inga speciella altartavlor för olika grupper.

Har sett programmet på SVT play.
Vad är det för fel på att kunna erbjuda möjlighet för de par som så önskar att använda denna altartavla? Den var ju mobil.
Domkyrkoförsamlingen i Skara fegade ur, och vi andra aktiva i Svenska kyrkan får tyvärr ta konsekvenserna. Många får sina fördomar om Svenska kyrkan bekräftade, och ilskan gör att en del väljer att lämna kyrkan.
LR

Bli tillräckligt lila i synen!