I går satt hustrun och jag på Skansen och var med vid det officiella firandet av Sveriges nationaldag. Det är viktigt att få vara stolt över att vara svensk, att få vara en del av ett land där så mycket gott finns, ett land som levt i fred i 200 år (nästa år), ett land som rymmer många olika traditioner från norr till söder. Jag gläds när jag ser vår svenska flagga vaja på många olika stänger, när artister av skiftande slag uppträder, när nationalsången sjungs och gosskören sjunger om att det krävs någon för att sommaren ska sätta fart etc. Allt detta är härligt och vår kungafamilj var på plats, kungen höll tal och solen sken. En nationaldag som uppfyller de flesta kriterier. Och ändå…
Måste man vara infödd svensk med typiskt svenska seder och bruk i ”venerna” för att glädjas? Vad betyder det egentligen att fira nationaldag? Kanske kan nationaldagen få bli en skarp påminnelse om begreppet tolerans som vi behöver fördjupa i Sverige. Jag skulle önska ett samhälle där vi kan inrymma många olika kulturtraditioner, en större tolerans för oliktänkande inom ramen för den lagstiftning som talar om diskriminering, religionsfrihet etc. Vi har på många sätt en generös lagstiftning i Sverige men samtidigt har vi en ibland inskränkt personlig hållning till människor från andra länder. Hur arbetar vi med fördomar gent emot människor av annan livsåskådning? Hur hjälper vi ungdomar och vuxna att se på oss alla som bor i Sverige som VI snarare än ”de och vi”?
Sedvanligt saknade jag något religiöst inslag på nationaldagsfirandet. Det tycks de facto finnas en religionsfobi i Sverige som tar sig uttryck i att religionsfriheten ska skydda mot religion i offentliga rum. Det är okej med religionsutövning i därtill specifika byggnader och i hem men att i andra sammanhang ha någon form av religionsinslag tycks vara svårt. Och detta för att värna människors livsåskådningsrätt. De Abrahamitiska religionerna delar så mycket. Inte minst har vi valda delar av Bibeln gemensamt. Tänk att få någon att läsa på vår nationaldag från Psaltaren ( jo, jag vet att jag nyss skrivit om detta, men ändå…). vad det skulle kunna betyda…
Jag skulle önska att nationaldagen kunde breddas, att firandet kunde inkludera, också i de officiella sammanhangen, många olika typer av inslag – inte bara musikaliskt utan också annat. Vi behöver den typen av manifestationer som handlar om samhörighet, lyhördhet och omtanke i ett multikulturellt och multireligiöst samhälle. Låt nationaldagen bli än mer inkluderande också ur ett religionsperspektiv.