Nu har ärkebiskopsvalsprocessen börjat. Nomineringsmötet har ägt rum och på torsdag den 5 september är det nomineringsval i alla stift. Det finns många bra kandidater som är nämnda och jag gläder mig åt detta. Ärkebiskopens roll är viktig både som primus interpares i biskopsmötet, som ordförande i kyrkostyrelsen, som representant för Svenska kyrkan nationellt och internationellt, som biskop i några av kontrakten i Uppsala stift och ofattbart mycket annat.
För knappt två år sedan ringde telefonen i mitt dåvarande tjänsterum på Stortorget 1 i Stockholm. Jag lyssnade av telefonsvararen där en röst meddelade att det var dags för biskopsval i Skara stift. Jag fick en förfrågan om jag skulle kunna tänka mig att kandidera. Det var överraskande! Jag hade ställt upp i biskopsvalet i Stockholm och kom på 5 plats i det första biskopsvalet och var helt och hållet inställd på att vara domprost i Stockholm fram till min pension – och gladdes över detta. ”Saved by the bell”, tänkte jag när jag såg allt vad biskopen hade att göra. Efter telefonmeddelandet gick jag hem och talade med min familj och med en god vän till. Skulle jag säga JA till denna mycket tydliga fråga? Skulle jag ställa upp och kandidera till att bli biskop i Sveriges äldsta stift där två av mina släktingar tjänstgjort som kyrkoherdar i slutet av 1800-talet och början på 1900-talet? Efter överläggningarna på hemmafronten bestämde jag mig för att svara JA. Jag kunde inte tänka mig att detta skulle bli en verklighet. Det fanns säkert fler som var mer lämpade än jag. Detta var säkert inte Guds vilja. Men jag ville ändå vara med, jag ville se vart hän det bar. Jag sa till min fru att om jag kommer på fjärde plats i nomineringsvalet ställer jag inte upp vidare. Då hoppar jag av, vis av erfarenhet. Jag kom på tredje plats och for iväg till Falköping på hearing och intervjuades av två personer inför många hundra både direkt framför scenen i Folkets hus i Falköping och inför alla som såg det via webben. När jag stod på scenen uppfylldes jag av en känsla av att jag verkligen, verkligen ville detta. Jag ville bli Skara stifts 83:e biskop och sa alldeles spontant rakt ut från scenen: ”…så om ni vill ha mig så kommer jag!”
När det första biskopsvalet ägde rum fick jag cirka 47 procent av rösterna. Det var ju överväldigande. Men inte tillräckligt. Ytterligare ett biskopsval krävdes. Många glada tillrop nådde mig under den 14-dagarsperiod som återstod. På själva valdagen – den avgörande dagen, for jag med hustrun och en hel del andra till det Heliga Landet. När jag slog på min mobil på flygplatsen i Tel Aviv strömmade sms och mail in i telefonen. Jag hade vunnit biskopsvalet i Skara med dryga 75% av rösterna. Det var ett enormt resultat. Med varje röst strömmade värme emot mig. Med största möjliga tydlighet verkade det som att Skara stift ville att jag skulle komma och jag blev så oerhört glad. Jag kände verkligen att detta var ett uttryck för Guds vilja.
Den 1:a september förra året togs jag emot i Skara domkyrka och sedan dess har jag verkat i Skara stift. Rest runt, samtalat med alla kyrkoherdar och så gott som alla kyrkorådsordföranden. Jag har vigt, installerat, återinvigt, jubilerat, hållit anföranden, visiterat, lett stiftsstyrelse och domkapitel och jag har gjort det i ett stift som är fantastiskt. Dessutom har jag varit på många biskopsmöten och på Kyrkomötet och nordiskt biskopsmöte samt haft ett antal representationsmiddagar hemma i biskopsgården. Cirka 550 personer har hittills varit hemma hos oss och det har ännu bara gått ett år. Och jag trivs, och jag utmanas, och jag har roligt och jag lär mig mycket och jag har en del att lära ut och jag värnar om läran med de många tolkningsmöjligheterna och jag lyssnar och jag leder.
En sak är alldeles tydlig och klar för mig: Jag ska vara biskop i Skara stift!
Därför ställer jag inte upp i ärkebiskopsvalet! Att rösta på mig i nomineringsvalet är att slänga bort sin röst. Gör inte det! Jag har blivit nominerad mot min vilja. Jag känner den värme som Dag Sandahl uttrycker när han skriver om mig på sin blogg. Men lyssna inte till den nomineringen. Jag är övertygad om att Gud vill att jag ska vara biskop i Svenska kyrkan med huvudsaklig placering i Skara stift – ett fantastiskt stift – ett multistift på så många olika sätt och där jag vill tala tydligt om Jesus och på det viset inspirera mina stiftsbor att i allt ge Jesus äran.