Frågan är tillspetsad och skriven med anledning av den artikel som Barnombudsmannen och ett antal läkare skrev i DN i söndags. Idag på DN.se återfinns ett av flera gensvar gent emot denna artikel. Omskärelse av nyfödda pojkar måste ses också ur ett religionsperspektiv där vi i vår grundlag hävdar religionsfrihet. I Sverige har det varit möjligt att bo och leva som jude i flera hundra år även om det först är under det senaste århundradet som antisemitismen minskat i Sverige. När min förfader Gerhard ville komma till Sverige i början av 1800-talet var detta svårt för honom för han var jude. Dock lyckades hans söner Albert, Adolf och David-Felix komma hit. Av födsel och ohejdad vana gav de sig in i bokbranchen och Albert blev väl den som får anses ha lyckats bäst i den branchen. Alberts son Karl-Otto var inte så judiskt intresserad. Tvärtom sa han till min farfar att min farmor var tvungen att tvätta bort ”ghettostämpeln” när hon som judinna skulle komma till Sverige. För en del judar i Sverige, inte minst mina släktingar, var det viktigaste att vara ”svensk” snarare än att vara jude. Men de var judar eftersom de var födda av en judisk mor, precis som min pappa.
Jag är naturligtvis inte jude eftersom min mamma inte var judinna. Jag har inte konverterat till kristendomen utan döptes som barn. Jag är kristen och stolt över detta. Men utifrån mitt kristna perspektiv hävdar jag att det måste vara möjligt att leva som jude i Sverige. Det har varit det under det senaste århundradet fram tills dags dato. Vi har idag en lagstiftning som tillåter omskärelse av nyfödda pojkar under reglerade former godkända av socialstyrelsen. För en jude är omskärelsen lika viktig som dopet är för en kristen. Dopet är en identitetshandling. Den talar om att Du tillhör Gud – att Du är ett Guds barn. Dopet är på det viset en identitetsmarkör. Likadant är det med omskärlesen. Den är en judisk identitetsmarkör. Du tillhör det judiska folket – Guds utvalda folk, ett folk som är utvalda att hålla Torah och på det viset vittna om Gud. Omskärlesen utförd i Sverige av läkare eller av en mohel är grundläggande viktig för att alls kunna leva som jude i Sverige. Skulle omskärelsen av nyfödda pojkar förbjudas (förutom av medicinska skäl) skulle judar tvingas fara utomlands för att föda sitt barn och dessutom fara i så god tid att boende en längre tid skulle kunna vara möjligt. Alternativt skulle illegal omskärelse öka i Sverige – något som troligen ingen eftersträvar.
Vi lever idag i ett land där vi har frihet till religion. Det är en frihet vi måste värna om inom ramen för den lagstiftning som vi idag har i Sverige. Att skärpa denna lagstiftning skulle drastiskt minska religiuonsfrihetsutrymmet och leda till ett betydligt försvårande för våra judiska systrar och bröder att leva i Sverige. Liknande tankar som BO och de övriga artikelförfattarna anförde fanns för lite sedan i Tyskland. Även där drevs frågan om strängare lagstiftning gällande omskärlese, ett krav som tack och lov väckte stor förskräckelse och som inte ledde till förändrad lagstiftning.
Jag är stolt över att bo i Sverige och över att vara svensk! Jag är det därför att vår lagstiftning är generös på så många olika sätt. Sverige är ett multiland där jag som kristen har rätt att leva ut min kristna identitet, hävda min kristna tro, leva mitt kristna liv utan att vara hänvisad till annat land, eller till att avstå från något grundläggande viktigt i min religion. Så önskar jag och många med mig att det också fortsättningsvis ska vara för våra judiska och muslimska bröder och systrar. Vårt land måste få vara ett multiland där vi tillsammans, med våra likheter och olikheter kan leva, kan tillbe Gud och där vi oavsett religion kan säga: ”Här är jag hemma!” Med lagreglerat förbud av omskärelse av nyfödda pojkar av andra skäl än medicinska är detta inte möjligt. Det måste alltså även fortsättningsvis vara möjligt att leva som jude i Sverige – precis som det är idag!