Inför ärkebiskopsvalet har starka röster höjts mot de fyra kandidaterna som deltog i den hearing som anordnades för knappt två veckor sedan. Trospoliserna ropar nu både i tidningen Dagen, Kyrkans Tidning och på andra håll. I Kyrkans Tidning antyder man att Kristus håller på att marginaliseras och i tidningen Dagen ropas det på ledarplats efter ett nytt kristet samfund där man kan hålla kyrkans urgamla övertygelse i centrum. Eva Hamberg, tidigare präst i Svenska kyrkan och tidigare ledamot i läronämnden har ju avsagt sig både vigningstjänstuppdraget och sin plats i läronämnden p gr av att kandidaterna i ärkebiskopsvalet inte verkar tro på den apostoliska eller den nicenska trosbekännelsen. Vad är det för ärkebiskopskandidater vi har i Svenska kyrkan? Nu är Svenska kyrkan på väg utför – mer än någonsin. Nej tacka vet jag en kandidat som verkligen tror på allt som sägs i trosbekännelsen. Tron på trosbekännelsen, tro som apostlarna, tro som det alltid har trotts – oavsett allt – det verkar vara det viktigaste.
Men vad ärkebiskopskandidaterna samfällt uttrycker både i hearing och på andra sätt är en tro som är Jesuscentrerad – en tro som talar om inkarnation, om korsets betydelse, om uppståndelsen och om Kristi reella närvaro i våra egna sammanhang. Vem uttrycker den sannaste bilden av Gud? Jesus eller Muhammed? Det är så lätt att snabbt svara Jesus – och så var det hela över. Då tiger trospoliserna och säger att nu så har kandidaten uppfyllt kriterierna. Snabba svar – enkla svar – gillar trospoliserna. Om man som ärkebiskopskandidat vägrar att ställa upp på de snabba och enkla svarens teologi utan istället vill uttrycka det mer komplicerat – ge uttryck åt en mer mångfacetterad hållning, ja då ryser trospoliserna. Att säga att Gud har många vägar men att vi som kristna får följa Jesus godkänns inte av de som vet hur det är.
När jag skriver denna blogg påminns jag om Martin Luthers ord om att tolka allting till det bästa. Det är en god hållning. Ska jag tolka meningsmotståndarnas ord utifrån en positiv hållning skulle man kunna säga att de vill ha en levande kyrka med Jesus Kristus i centrum. Det delar de med alla ärkebiskopskandidaterna. Men trospoliserna tycks vilja tolka allting till det sämre och utbrister i ve och fasa över kandidaternas sätt att uttrycka teologi.
I Svenska kyrkan borde det inte handla om att tro på trosbekännelsernas formuleringar. I Svenska kyrkan borde det handla om att förstå vad dessa formuleringar vill uttrycka och hur vi kan förstå dem idag. Vi behöver kunskap i dogmhistoria och kunskap i tolkningsmöjligheter. Vi behöver se trosbekännelserna s formuleringar i ljuset av bibelvetenskap och i ljuset av kyrkohistorien. Trosbekännelserna är inte texter som det bara är att läsa rakt av. De uttrycker viktiga sanningar. De talar om Gud som skaparen, men vi behöver förstå mer om Gud och vad det innebär att vara himlens och jordens skapare och vad allmakt innebär i ett samhälle där ont och gott står i strid med varandra. Vi behöver förstå vad det innebär att Jesus är Guds Son – vad sonbegreppet innebar och innebär. Vi behöver tala mer om vad inkarnationen får för betydelse snarare än hur det gick till. (Dessutom ansågs även andra stora män, inte minst i den grekiska lärotraditionen, vara jungfrufödda.) Vad var det som hände på korset? Dog Jesus för det syndiga släktet därför att Gud krävde ett blodigt offer för att försonas med mänskligheten eller var det snarare så att Gud vann seger över ondskan – över det som vill bryta ned och vad betyder det i så fall idag i det multisamhälle som vi lever i? Att Gud är verksam idag vill tanken på den heliga Anden uttrycka. Och som vi säger i dialogsammanhang: Andens frukter mognar också utanför kyrkan och den kristna traditionen. Alltså: Gud är större. Ja, jag skulle vilja formulera det så att ”Sanningen om Gud alltid är större än sanningen om Gud”. Och samtidigt får jag och ärkebiskopskandidaterna följa Jesus. Och det gör vi, så gott vi kan, vi som tillhör en skara förlåtna syndare som utgör kyrkan. Vi talar om Jesus i kyrkan men vi kan tala om Jesus på många olika sätt. Det kunde man även på apostlarnas tid. Att tro som apostlarna är därför att se att vi har en multikyrka med många olika teologier. Vi borde snarare glädjas åt detta än att sätta på trospolisuniformer. Kanske är det så att både trospoliser och alla andra borde läsa än mer i Bibeln – läsa och se att många olika tankar och trosövertygelser ryms inom samma bok. För somliga skribenter är vissa saker viktiga medan de är mindre viktiga för andra. Bibeln är på det sättet mångfaldens bok – snarare än enfaldens.
Som biskop i det äldsta stiftet i Sverige gläds jag över att vi har fem bra ärkebiskopskandidater. Vem det än blir blir det bra! Kandidaterna är inte problemet. Nej, det är snarare trospolisernas behov av att tolka allting i snäva och exkluderande kategorier som är djupt problematiskt!