Den 27 januari var jag hedersamt inbjuden till Stora Synagogan i Stockholm för att högtidlighålla åminnelsen av förintelsen. En av talarna var Centerpartiets ordförande Annie Lööf. Jag hade stora förväntningar på hennes tal men blev förundrad över hennes syn på normativitet. Jo, vi lever i ett normativt samhälle där vit, heterosexuell och man är några av normerna utifrån vilka vi tänker och handlar. Till dessa normer som Annie Lööf beklagade lade hon också till kristen. Är Sverige ett land där kristendomen är det normativa? På ett sätt skulle man kunna säga det då vi i Sverige högtidlighåller nytestamentliga händelser. Men å andra sidan har Ramadans inledning och ffa avslutning något som accentuerats i Sverige. Det gläder mig.
Men att säga att kristendomen är normativ i Sverige menar jag är djupt felaktigt. Sverige är inte ett kristet land. Sverige är ett mångkulturellt land där kristna inslag lever kvar. Kristen etik existerar nästan inte och där vi talar om kristen etik menar vi allmänmänsklig etik. Den typiskt kristna etiken handlar om att älska sina fiender och be för dem som förföljer oss. Det borde vi träna mer på, vi som vill kalla oss kristna.
Men vad är då detta med att vara kristen? Jo, det är naturligtvis att blanda in Kristus. Kristen etik har med Kristus att göra. Att säga att kristendomen är normativ i Sverige skulle vara att tänka och handla utifrån det sätt som Kristus vill få oss att tänka och handla.
Det normativa är snarare det sekulariserade – det religionsfria. Svenska kyrkan har ca 6 miljoner medlemmar. Det gläder vi oss åt och önskar stärka våra medlemmars förhållande till kyrkans innehåll, trons innehåll i respekt för andra övertygelser och i glädje över ett multisamhälle.
Frågan är om det ens är en dröm att Sverige skulle vara kristet normativt? Jag tror inte det. Jag drömmer inte om ett kristet land men jag drömmer om och vill verka för en kyrka där dess medlemmar med stolthet, glädje och respekt kan tala om en kristen tro som bär dem i livets alla skeden.