Om ca 45 dagar ska 5 nya präster och 3 nya diakoner vigas i Skara domkyrka. De vigs på pingstdagen. Tänk att få vigas under den högtid då vi firar kyrkans födelsedag! Tänk att få vigas den dag när vi centrerar den heliga Anden! Måtte Andens vind blåsa starkt i Skara stift – inte bara den dagen utan också framöver! Idag har jag ätit lunch med vigningskandidaterna och vi kom in på detta med vad en präst och en diakon får säga eller lära ut. Är det fritt fram att lära vad som helst? Har vi som innehar kyrkans vigningstjänst yttranderätt? Självklart! Yttranderätten hör till det som är grundlagsskyddat. Vi måste kunna tala fritt precis som vilken människa som helst i vårt land. Och samtidigt är vi begränsade.
Svenska kyrkan har en lära. Vi står för en speciell övertygelse som har sin grund i tron på Gud treenig. Gud är en men möter oss samtdigt som Skaparen, Försonaren och Livgivaren. Utifrån denna treenighetsgrund bygger kyrkan sedan sin övertygelse med Bibeln som helig Skrift – en skrift som måste tolkas och där prästernas uppdrag är att vara tolkningsexperter så att Guds Ord förkunnas rent och klart in i ett samhälle och ett sammanhang där människor känner sig berörda av Gud och där Guds rike byggs upp.
Präster och diakoner har naturligtvis en egen relation till Gud. Prästen/diakonen har en inre kallelse – en upplevelse av och övertygelse om att Gud har kallat dem till en livslång tjänst – en tjänst som handlar om hela livet, varje andetag. Den kallelsen har bekräftats av en yttre kallelse. Biskopens uppdrag är att säga JA eller säga NEJ efter prövning av kandidaterna. Denna kandidatens egna relation till Gud baserar sig på en trosövertygelse. Denna tro både kan och får se olika ut och måste vara individuellt relaterad. Därvidlag råder full frihet.
Det som sedan skiljer en troende person som inte är vigd till präst eller diakon från en präst eller diakon är att de senare måste vara lojala mot kyrkans tro och lära i sin undervisning. När undervisar en präst eller en diakon? Det är en grannlaga fråga. Naturligtvis undervisar en präst och en diakon i samband med förkunnelse. Förkunnelse och undervisning går s a s hand i hand. Likaledes kan man säga att en präst eller diakon som leder bibelstudium eller motsvarande undervisar. men hur är det i samtalsgrupper i övrigt? Hur är det i enskilda samtal? Här måste pastoral klokhet gälla och samtidigt en lojalitet mot den kyrka inom vilken man är vigd att tjäna Gud.
Vad betyder då det ovanstående i förhållande till kyrkans lära? Jo, det betyder att man som präst och diakon alltid måste vara tydlig med det som kyrkan lär. Sedan måste man också kunna fundera högt tillsammans med andra över vad kyrkans lära kan betyda, våga pröva alternativa tolkningar inom ramen för lojalitet och pastoral klokhet. Den enskilda prästen eller diakonen äger inte läran,. Kyrkan som trossamfund äger den däremot. Dess högsta beslutande organ är kyrkomötet. För att inte kyrkomötet ska kunna besluta om något som förändrar läran så att vi inte längre känner igen den evangelisk lutherska traditionen med Jesus Kristus i centrum existerar läronämnden som består av Svenska kyrkans samtliga biskopar plus ett antal andra teologer och dessutom några övriga förtroendevalda. Läronämnden ska inför varje kyrkomöte pröva skrivelser och motioner utifrån ett läroperspektiv. Läran är alltså grundläggande viktig. Kyrkans lära bejakar en präst och en diakon i samband med sin vigning.
Utifrån vigningen förväntas en präst och en diakon att leva så att lära och liv stämmer överens. Känner man att läran striuder mot ens egen övertygelse finns tre alternativa huvudvägar. Den ena är att resonera med någon som sitter i kyrkomötet (om man inte gör det själv) och be vederbörande att motionera om en ändring i läran. Alternativt kan man naturligtvis tala med en ledamot i kyrkostyrelsen och se om det skulle kunna komma en skrivelse från kyrkostyrelsen i en viss lärofråga. En sådan skrivelse kom gällande synen på äktenskapet i samband med att Svenska kyrkan bejakade samkönade äktenskap och möjligheten för samkönade par att vigas enligt Svenska kyrkans ordning. Den andra vägen är att på egen begäran bli befriad från rätten att utöva vigningstjänsten och på det sättet inte längre vara präst eller diakon i Svenska kyrkan. Det händer ibland när en person planerar att konvertera till ett annat trossamfund. När man lämnar Svenska kyrkan, om man inte redan begärt att bli befriad från rätten att utöva vigningstjänsten, fråntas man densamma. Man kan inte vara präst eller diakon i Svenska kyrkan och inte tillhöra Svenska kyrkan. Det säger nog sig självt. Det tredje alternativet är att ändå bejaka lojaliteten gent emot kyrkans lära och bolla sina tankar och åsikter med sin biskop eller med en klok själasörjare.
Liv, ja det handlar om det vi alla har att leva. Är man så är man, sa den dåvarande pastor primarius Ludvig Jönsson. Och så är det. Är man präst eller diakon så är man och då är man det i varje sekund från vigningen och tills man dör. Då måste livet, ens leverne också präglas av detta. Ingen kan skylla på att man gjorde ”dumheten” när man inte var i tjänst. Man är i den bemärkelsen alltid i tjänst även om man inte alltid tjänstgör.
Nu glädjer jag mig över prästerna och diakonerna i Skara stift. Det är ett härligt gäng! Och de som snart ska vigas kommer att bli ett bra tillskott! Så må då den Heliga Anden leda oss alla i vår tjänst för Guds rike i Svenska kyrkans sammanhang i vårt samhälle! Må vi alla leva så att Gud blir ärad, kyrkan uppbyggd och Guds rike förverkligat på jorden!
15 kommentarer
Sven Andersson säger
25 april 2014 – 06:50Så kan man tala, när man är biskop i Sv.Kyrkan, accepterat dess
beslutsordning och måste vara lojal mot den. Men för oss som kan
konstatera att kyrkomötet fattar beslut, som många (ett par miljar-
der kristna i världen) inte anser stämma med bibeltexterna, är det
mycket svårare att tro att besluten i kyrkomötet är styrda av Guds
Helige Ande. Korridorsnacket, då det gällde 1958 års beslut om
kvinnliga präster, var ibland:"Vi bryr oss inte om vad det står i en
gammal svart bok (bibeln). Här är det frågan om behörighet till stat-
lig tjänst, och vårt förnuft skall styra." Likaså kom beslutet överras-
kande om "samkönade vigslar" strax efter att biskoparna enats om
att "äktenskapsbegreppet" skall vara reserverat för föreningen e-
mellan man och kvinna. Flera exempel finns på att Sv.Kyrkan "går
före" hela kristenheten och anser att några "demokratiskt valda",
som representerar 6 miljoner svenskar har bättre kyrkligt/andligt
förstånd än 2000 miljoner kristna utlänningar. Tala om svensk
hybris! Vi är många som älskar vår Sv.Kyrka och skulle vilja hög-
akta den, men som får allt svårare för att se likheterna emellan
SVENSKA KYRKAN och KRISTI KYRKA.
Inger L säger
25 april 2014 – 11:22Är det klokt att tala så lättvindigt om kyrkans lära, som om den vore något som kyrkomötet lätt kan ändra på? Ordningar kan ändras, liksom tillämpningar, men själva läran? Man kan ju inte lova i vigningen att följa kyrkans lära, om det sedan innebär att förutsättningarna för att det löftet ska kunna hållas är att inga tokiga skrivelser eller motioner antas av kyrkomötet?
Förra året intervjuade jag den lokale katolske prästen för församlingsbladet därhemma. Han menade att en stor skillnad mellan våra samfund är att den romersk-katolska läran aldrig kan ändras. Gud är densamme, igår, idag och i all evighet. Varför skulle Sanningens evangelium inte vara det?
Vi behöver tydligt skilja på vad som är lärofrågor och vad som är annat, anser jag. Vad gäller det där andra, kan vi tillåta oss en betydligt större rymd.
Åke Bonnier svarar
26 april 2024 – 08:14Hej Inger,
Jag förstår Din reaktion och håller delvis med Dig. Kyrkans lära om Gud som treenig, om inkarnation, korsfästelse, uppståndelse etc kan inte ändras i sig. Sedan måste den förstås i varje tid och sammanhang. Vi håller fast vid de tre gammalkyrkliga symbola (trosbekännelserna) som grundläggande skrifter för vår evangelisk lutherska kyrka. Vidare håller vi fast vid Augsburgska bekännelsen. De är viktiga lärodokument – till dem kommer ett antal andra dokument som också är viktiga i Svenska kyrkan, t ex Martin Luthers stora och lilla katekes etc.
Det finns dock olika ”delar” i kyrkans lära. En sådan ”del” är hur vi förstår äktenskapet. Är det, såsom det varit i Svenska kyrkan fram till 2009 bara möjligt för en man och en kvinna att ingå äktenskap enligt Svenska kyrkans ordning eller är det möjligt att förstå kyrkans lära om äktenskapet så att också samkönade par kan ingå äktenskap i en vigselgudstjänst? Kyrkomötet ko, efter prövning i läronämnden, fram till det senare. Det har alltså påverkat Svenska kyrkans lära och är inte bara en ordningsfråga.
Magnus Olsson säger
26 april 2014 – 01:19Skulle vara intressant att få veta om prästkandidaterna förväntas ha läst Svenska kyrkans bekännelseskrifter och samtliga böcker i biblioteket Bibeln?
/ Magnus Olsson
Åke Bonnier svarar
27 april 2024 – 08:14Hej Magnus,
Prästkandidaterna i Skara stift förväntas vara väl insatta i Svenska kyrkans tro och lära och sedan leva sitt liv därefter. När det gäller bekännelseskrifter ska man ha läst det som gås igenom i samband med olika obligatoriska kurser på universitetet och utbildningsinstitutet/Pastoralinstitutet.
Sedan är det bra att återvända till dessa bekännelskeskrifter med jämna mellanrum och till Bibeln dagligen.
Rudbeckius säger
26 april 2014 – 07:29Det är ju tur att du inte blev biskop i ett land där en totalitär diktatur tagit makten över kyrkan och ändrat dess lära på ett än mer förödande sätt än vad som skett i Svenska kyrkan. Med din syn på saken finns det inga spärrar mot vad politikerna hittar på. Man blir ju riktigt rädd att. Detta är uppriktigt skrivet och jag hoppas att du inte avfärdar mig som vanligt...
Görel säger
27 april 2014 – 01:18Vad innebär "ett härligt gäng"? Är det bara deras personligheter och personliga åsikter som då bedöms, eller är det också deras tro gemensamt med alla sen Kristi dagar?
När jag ser blivande präster framför mig vill jag veta att de kan vår bekännelse historiskt och samtida, kan sin bibel, känner gränser till samfund och religioner och vet sitt eget centrum i vår kyrka.
På vilka sätt skulle en prästkollega vigd våren 1614 känna igen sig i sina kollegor, vad skulle fortfarande vara gemensamt?
Åke Bonnier svarar
27 april 2024 – 08:14Rudbeckius. Det handlar inte om ”min” syn på kyrkan utan på den ordning som gäller i Svenska kyrkan. Ogillar man den ordningen får man antingen se om den går att påverka eller stå ut med den eller lämna Svenska kyrkan. Så får man ju göra i andra trossamfund också.
Åke Bonnier svarar
27 april 2024 – 08:14Ett härligt gäng är ett gäng med goda teologer med pastoral klokhet som står i en trostradition som går längre tillbaka än 1614 med den uppståndne Jesus i centrum. Honom ska de i sin tro, i sin lära och i sitt liv ge äran.
Paulus säger
27 april 2014 – 07:50Vilka nya förståelser av kyrkans lära/Bibeln upptäcktes på 2000-talet som gjorde att synen på äktenskapet förändrades 2009?
Hur förhåller sig Svenska Kyrkan till kyrkomötets löfte om att ingen skulle vägras prästvigning pga sin äktenskapssyn?
Skulle inte Kyrkan bli trovärdigare om man officiellt hade två synsätt när det gäller samkönade äktenskap och man lärde sig att samarbeta och respektera varandra utan att vara tvingad att ändra sin övertygelse? För så ska ju homosexuella behandlas, vilket jag tolkar som att alla har rätt att vara den man är/upplever sig vara. Rätten att vara sig själv bör väl gälla alla?
Min önskan är att vi lärt oss något från kvinnopräststriden och verkar för enhet, inte splittring i känsliga frågor. Det är trots allt samme Jesus vi bekänner som vår Herre!
Åke Bonnier svarar
27 april 2024 – 08:14I Skara stift är det för prästvigning inte avgörande om man är beredd att viga samkönade par… Däremot hoppas jag att de nya prästerna VILL göra detta eftersom kyrkans bekännelse när det gäller äktenskapet är att det är öppet för två människor som av fri vilja och i ömsesidig kärlek och trohet vill dela sitt liv tills döden skiljer dem åt.
Men kyrkomötets beslut ska vi självklart vara lojala mot.
Olof säger
29 april 2014 – 10:46Vi har haft några härliga soliga dagar, osv. Åke och det härliga gänget åt lunch och kom in på frågan vad präster/diakoner är tillåtna att säga och lära ut. Det blev en anledning för Åke att skriva om vad de som tycker kyrkans lära är i strid med egen övertygelse bör göra. Budskap levereras till målgrupp. Nu gläder jag mig åt fåglarnas arbete. Måtte fåglarnas rike byggas upp igen och igen, varje vår.
Anna säger
1 maj 2014 – 12:02Lite fel av mig kanske att skriva om något som inte hör inlägget till, men jag undrar lite över hur du resonerar över kritiken mot dig från Dagens Seglora när det gäller dina gratulationer på Twitter till den senaste veckans helgonförklaringar. Vad vet vi (du) om påven Johannes Paulus II? Om han har skyddat sexualförbrytare eller bara "bortsett" från deras handlingar är det väl självklart förfärligt med en helgonförklaring? ÄVEN om han också uträttade gott?
Åke Bonnier svarar
16 december 2024 – 07:42Hej Anna,
Tack att Du observerade mig på Dagens Segloras kritik av mitt twitter! När jag gratulerade till helgonförklaringen gratulerade jag till två personer som betytt så mycket för öppenhet, dialog, ekumenik och förnyelse. Liksom säkerligen alla biskopar i Sverige inklusive min svenske kollega i Romersk katolska kyrkan i Stockholms stift fördömer jag all pedofili oavsett vem som har begått de fasansfulla övergreppen. Påven Franciskus I som helgonförklarade de tidigare påvarna har också när det gäller detta varit tydlig i både ord och handling.
Helgonförklaringen betyder mycket för våra katolska bröder och systrar runt om i världen. Den enorma samlingen i Vatikanstaten och Rom vittnar om detta. Det var i glädje med dem alla som jag twittrade. Jag vidhåller vikten av strävandet mot kyrkans enhet – en enhet i mångfald. Till detta kan helgon inspirera!
nya tant lila säger
2 maj 2014 – 07:01Här ser det ju ut som om det var Dagens Seglora som hade hittat på att ifrågasätta helgonförklaringen av Johannes Paulus II (det var väl han av de två helgonförklarade?) , men så är det ju inte alls. Kritiken mot att han inte agerade tillräckligt när han fick vetskap om pedofilövergreppen finns på många håll i världen och är inget svenskt påhitt. Dessutom har man reagerat över att helgonförklaringarna kom så snabbt. Det brukar dröja fem år innan en påve blir helgonförklarad. Det har väl ingen betydelse om biskop Bonnier twittrar och tycker att helgonförklaringarna är bra. De flesta av oss har väl insett att det är Gud och varken biskopar eller påvar som i slutänden bedömer vad som är rätt eller fel!
LFL svarar
16 december 2024 – 07:42Johannes Paulus II avled den 2 april 2005, d.v.s. för nio år sedan. En person i den ställningen har väl alltid sina kritiker. Den som bär vidare elakt förtal ska inte skylla på att andra gör det också.
LFL säger
2 maj 2014 – 09:53Bloggaren "Tankar i natten" frågar "Hur många biskopar ilar till Åke Bonniers försvar?" Nämnda blogg har jag inte tidigare känt till, och kan därför inte gå i god för denne bloggares åsikter i övrigt, men finner dock hans inlägg om den verkliga trospolismyndighetens (d.v.s. Dagens Seglora) tillslag mot Bonnier mycket intressant. Bloggaren skriver avslutningsvis: "Till sist, jag kan inte låta bli att citera ledarens dramatiska avslutning: 'Nu är det tid att vara stolt över Högsby men undra över biskop Bonnier.' (Jag riktigt hör den konspiratoriska viskningen – han kanske är pedofil!)"
Jämförelsen med Högsby är högintressant. Det är ju rena rama helgonförklaringen av någon i Högsby från Segloras sida. Med samma långsökta men snuskiga "guilt by association" resonemang tillämpat på seglorianerna själva kan man kanske höra viskningen: Seglorianerna tycker kanske själva att de kyrkliga institutionerna ska rensas inte från pedofiler utan från pedofilavslöjare?
Kastar Sten i glashus gör Dagens Seglora, när de ger sig på Bonnier, som tydligen inte riktigt förstår de utrikespolitiska konsekvenserna. Att mitt under pågående Ukraina-kris helgonförklara den man, som mer än de flesta bidrog till kommunismens fall i Östeuropa är inte politiskt lämpligt, och ej heller att gratulera till denna helgonförklaring.
Dagens Seglora har skrivit en ny ledare, denna gång om Sveriges neutralitet, som tydligen inte är vad den sägs vara och borde vara... Om vi är på väg in i ett nytt kalla kriget, måste Svenska kyrkan kanske vara en propagandaresurs för "öst", i stället för att en av hennes biskopar hyllar helgonförklaringen av någon gammal antikommunist?
Det finns ingen grund för beskyllningarna mot Johannes Paulus II för att ha skyddat pedofiler. Men det finns katolska biskopar som gjorde det, inte för att de gillade pedofili, utan p.g.a. samma naiva villfarelse att pedofiler aldrig återfaller i samma brottslighet, som vi hade i Sverige vid samma tid - och som kanske en och annan Svk-präst gick på. Johannes Paulus II var den kyrkoledare, som mest resolut tog i tu med denna villfarelse och krävde korten på bordet.
För det smutskastas han nu, även av Dagens Seglora. Som tydligen hyser ett så glödgat hat mot allting som liknar traditionell kristen tro, så att det inte spelar någon roll vem man ger sig på och vad man skyddar.
nya tant lila säger
3 maj 2014 – 11:15Dagens Seglora har tydligen en stark tendens att låta sig duperas och hänga med i trender. Här hyllas vik. kyrkoherden i Högsby för lovvärda insatser och sedan får Svenska kyrkan i Jönköping eloger för sin klockringning.
Vet de egentligen vad de hyllar?
Anneli Magnusson säger
3 maj 2014 – 04:30Det är flera kommentarer som rör Katolska kyrkan här och en del missuppfattningar. Visst har Katolska kyrkan förändrats genom seklerna, den som läser engelska rekommenderas "Rome has spoken..." där Maureen Fiedler och Linda Rabben är redaktörer. Utifrån Bibeln och kyrkliga dokument belyses hur kvinnans roll, synen på slaveri, ekumenik m.m. har förändrats.
Vad det gäller Johannes Paulus II roll i mörkandet av de omfattande sexuella övergreppen som begåtts av katolska präster pågår en livlig diskussion i katolska medier. Att han inte vidtog tillräckliga åtgärder för att stoppa övergreppen och bistå det drabbade torde dock de flesta vara överens om. Och ja helgonförklaringen av JPII är många kritiska till, inte minst för att pocessen gick alldeles för fort med katolska mått mätt. Den som vill följa debatten bör nog snarare läsa brittiska "The Tablet" eller amerikanska "National Catholic Reporter" än Dagens Seglora.
Anneli
LFL svarar
16 december 2024 – 07:42AM skriver att synen på slaveriet har förändrats inom Katolska kyrkan. Källa till påståendet, tack! Jag har ytterst svårt att tro att Katolska kyrkan numera försvarar slaveriet, vilket Kk måste göra om man har ändrat uppfattning i frågan. Kyrkans kamp mot slaveriet är också en del av vår svenska historia.
nya tant lila säger
4 maj 2014 – 09:00Bara en kort undran; hur hamnade debatten på slaveriet? Det var väl kritiken mot Johannes Paulus ll och hans agerande då det gällde pedofilövergreppen det gällde. Är det till att blanda bort korten för att få fokus på annat? Rätt eller fel vad som är sant är ju tveklöst att kanoniseringen kritiseras av många, det kan väll ingen neka till Men som skrivet; det är ju betydelselöst för till ett eventuellt himmelrike ger varken andra påvar eller biskopar inträdesbiljetten hur kanoniserad någon än är!.
LFL säger
4 maj 2014 – 10:50Ja, man kan undra hur debatten landade på slaveriet. Jo, genom att en katolik använder Svk-biskopens blogg till att smutskasta sin egen kyrkan. Det är värst vilka härskarfasoner medlemmar i den lilla katolska sektens i Sverige har lagt sig till med, oavsett om de kastar smuts på Svenska kyrkan eller på sin egen kyrka, som nu är fallet. Vi Svk-medlemmar måste få ha en egen debatt om hur vi ska förhålla oss till den världsvida katolska kyrkan och till vår egen kyrkas historia som katolsk kyrkoprovins under medeltiden, utan att bli tillrättavisade av katoliker av det ena eller andra slaget.
Och jag tycker att vi, Svenska kyrkan, ska ha goda relationer till den världsvida katolska kyrkan, och för all del även med det katolska stiftet i Sverige - om de svenska katolikerna själva vill. Men då får de allt respektera Svk:s integritet och rätt att besluta i egna angelägenheter. Samt rätt att skriva sin egen historia. Att den kristna kyrkan har gått i spetsen i kampen mot slaveriet har jag givetvis inte fått från någon präst, utan från egna studier i historia vid universitet, och inte minst från profan och opartisk litteratur i ämnet ekonomisk historia, samt svensk rättshistoria.
Pauli brev till slavägaren Filemon angående de förrymda slaven Onesimos, som senare blev biskop, kom att bli startskottet för kyrkans månghundraåriga kamp mot slaveriet. Att Paulus skickade tillbaka Onesimos, medförande nämnda brev, till Filemon, berodde på att förrymda slavar blev skoningslöst dödade närhelst de ertappades. Brevet innehöll instruktioner till kristna slavägare hur de skulle agera under rådande förhållanden. Men den traditionstrogna tolkningen av detta brev har allvarligt förvanskats både av slaveriets försvarare och av nutida inomkyrkliga belackare av den traditionella kristendomen. Man vill framställa den som något ont. AM borde kanske läsa andra böcker också än de kyrkofientliga.
Att kyrkan gick långsamt fram mot slaveriet berodde inledningsvis på att kristendomen från början var en underjordisk rörelse, som inte kunde påverka lagstiftningen, och i fortsättningen på negativa erfarenheter av att gå fram för snabbt. När beslutet att samtliga slavar i det romerska riket skulle friges utbröt en svår hungersnöd, eftersom de f.d. slavarna drev omkring på vägarna och tiggde mat i stället för att odla jorden, som de gjort förut. Kyrkan tvingades ändra taktik på så sätt att man först bekämpade slavhandeln för att minska tillgången till slavar, samtidigt som man lovade belöningar i form av kortare tid i skärselden för slavägare som frigav sina slavar. På så sätt skulle slaveriet gradvis upphöra p.g.a. brist på slavar, tills man utan de negativa konsekvenser som jag nämnt ovan, kunde slå till med ett formellt förbud. Vilket skedde i Sverige år 1325.
Denna händelse, som svenska kyrkan har anledning att vara mest stolt över under hela sina historia, ska inte smutskastas av någon "reformkatolik". Att någon 1800-talspåve var först inom kyrkan med att bekämpa slaveriet är en så grov historieförfalskning så att man baxnar.
Nu var detta om slaveriet ett sidospår till ett sidospår eftersom det ursprungliga ämnet handlar lära och tro i den nutida Svenska kyrkan, där jag tror att somliga debattörer har övertolkat det som Bonnier har skrivit. Den som inte alls kan vara medlem i en kyrka som har kvinnliga präster och viger samkönade par har ju inte så mycket att välja mellan: Antingen gå ur eller stanna kvar och försöka få en ändring till stånd genom att initiera eller själv skriva motioner till kyrkomötet.
Att kyrkomötets beslut ska följas, är väl inte så kontroversiellt, om man tänker på att det består av två delar: 1. Samkönade par har rätt att vigas i kyrkan 2. Ingen präst är skyldig att viga. Hur detta tolkas i Skara stift framgår av Bonniers svar 27 april 23.32: "I Skara stift är det för prästvigning inte avgörande om man är beredd att viga samkönade par".
Anneli Magnusson säger
4 maj 2014 – 03:00Nya tant lila,
Slaveriet var ett av tre exempel jag tog på att Katolska kyrkan precis som Svenska kyrkan förändras, inget annat.
LFL,
Ditt uppförande lämnar mycket i övrigt att önska! Ändrar du dig inte diskuterar jag inte mer med dig.
Så vitt jag vet förbjuder inte Åke Bonnier katoliker att delta i debatten och när den rör Katolska kyrkan tycker jag att mina synpunkter är relevanta.
Det har funnits och finns olika åsikter och grupperingar i Katolska kyrkan och självklart har det funnits de som fördömt och de som försvarat slaveriet.
I Gregorius I pastoralregler från ca år 600 står bl.a.: att slavar uppmanas att inte säga emot sin ägare och komma ihåg att de bara är slavar.
Tredje och fjärde laterankoncilierna (1100-1200-talen) tillät att kristna som hjälpt saracéerna under korstågen blev slavar.
1839 skrev Gregorius XVI i Supremo Apostolatus att man i fortsättningen inte fick sälja indianer och afrikaner som slavar. Men han fördömde inte slavhandeln eller slaveriet som sådant, eller exkommunicerade slavhandlare. Något som fick de katolska biskoparna i Amerikas sydstater att tolka hans uttalande som att slaveriet där var godkänt.
Jag ser inga källhänvisningar i din kommentar så jag kan inte läsa på ;-)
Anneli
LFL svarar
16 december 2024 – 07:42Ska jag uppfatta AM:s hastigt påkomna ovilja att diskutera slaveriet med mig som ett hot eller löfte? Låt oss hoppas att det är ett löfte!