Så var de politiska valen över för denna gång i Sverige. Riksdag, kommun och landsting eller region har fått nya politiska sammansättningar. Det blev en svår politisk situation och i skrivande stund är vi nog många som undrar hur en regeringsbildning ska gå till och vad som händer med den nya regeringens budget. Likaledes är vi nog många som undrar vad som händer när nu Sverigedemokraterna fått så gott som 13 procent av alla röster. Jag har i blogg, på facebook och i twitter varit tydlig med att jag som biskop vill tala tydligt för ett mångkulturellt, mångreligiöst och multietniskt Sverige i respekt och glädje över vår egen svenska kultur. Det torde nog ingen som läst vad jag skrivit eller som hört mig tala kunnat missa.
Med denna blogg vill jag dock understryka att i kyrkan får det aldrig bli så att man isoleras, utesluts eller känner sig ovälkommen p gr av sin politiska åsikt. Vi kan vara få eller många som inte delar den, men en människa är en människa och en människa är inte bara sin egen politiska övertygelse. En människa är ett Guds älskade barn – på en gång rättfärdig och syndare. Sådana är vi, både Du och jag. Därför är det så viktigt att vi som kyrka och församlingar står upp för det inkluderande sammanhanget också i vår egen församling eller stift. Vi måste kunna inkludera människor som inte har samma politiska övertygelse som vi själva, annars blir det väldigt trångt och samtidigt måste vi kunna hävda alla människors lika värde, att alla människor oavsett allt är älskade av Gud, inte för vad de gör utan för vad de är och att vi alla är kallade att bry oss om vår syster och bror oavsett varifrån vederbörande är. I Svenska kyrkan måste man därför kunna vara välkommen oavsett partipolitisk hemmahörighet.
Vidare måste vi vara med och påverka så att de flyktingar vi tar emot blir behandlade på ett bra sätt och jag vill med denna blogg åter igen understryka att vi har fortsatt råd med en generös flyktingpolitik som måste innebära ett än mer humant flyktingmottagande. När människor flyr för sitt liv och knackar på vår ”dörr” i rädsla för misiler, bomber, terror, i rädsla för att bli dödad för sin tros skull, för sin sexuella identitets skull, för sin demokratiska strävans skull, ja då är det en kristen plikt att hjälpa – inte bara i närheten av deras ursprungsland utan också innanför de svenska gränserna.
När nu Sverigedemokraterna, som främst understrukit hjälp för flyktingar nära deras ursprungsländer , fått så många röster är det viktigt att vi som kyrka påminner om och understryker Jesu ord från Matt 25:31ff.
Men åter igen: Låt oss nu lokalt ta ett pastoralt ansvar för alla kyrkotillhöriga och låt oss träna på att se att i var och en, oavsett politisk åsikt, möter vi Jesus själv.
Alltså: Vi är olika – men i en gemenskap!