Man må tycka att det är naturligt att domprosten, som chef för domkyrkan, är med när en kunglig vigsel ska äga rum i domkyrkan, men jag är, trots eventuell naturlighet, ändå väldigt glad och väldigt hedrad. I dag har det blivit helt och hållet offentliggjort att vi är fyra som tjänstgör vid högaltaret i Storkyrkan den 19 juni nästa år. 3 biskopar varav en ärkebiskop och så jag. Jag har sannerligen ingen aning om hur själva upplägget kommer att bli men jag utgår från att det finns önskemål från brudparet samt att vi fyra som ska tjänstgöra kommer att tala oss samman utifrån givna förutsättningar.
Jag gläder mig också över att det är så självklart att kronprinsessan Victoria och herr Daniel Westling med självklarhet väljer kyrklig vigsel, med självklarhet väljer att säga Ja ”inför Gud och i denna församlings närvaro”. Det är en bra början på ett äktenskap. De får inleda sin juridiska relation med att be tillsammans, att påminna sig om att de, oavsett allt, aldrig någonsin är övergivna av Gud.
Jag är naturligtvis glad över att de inte valde en annan kyrka, slottskyrkan eller någon öländsk kyrka, utan att de kommer till Storkyrkan – till en förhoppningsvis rengjord Storkyrka.
Mycket återstår och det är spännande. I dag kan jag bara i all ödmjukhet, åter igen, säga: Jag känner mig hedrad, jag gläds och jag vill tillsammans med de tre biskoparna, bidra till att göra det kungliga brudparets vigselgudstjänst just till en gudstjänst med de själva i centrum och med Gud i centrum.
