Jag har just varit på Rotarylunch i Gamla stan och lyssnat till Alexandra Pascalidou. Hon höll ett strålande anförande om sitt liv, som svenskhet och att vara invandrare och om invandrares situation i Sverige och inte minst i Rinkeby. Hon talade om vikten av att invandrare får möta svensk kultur, svensk tradition, svenska språket för att också bli en del av det land som de kommit till. Med friskolor i Rinkeby finns risken för att ingen introducerar invandrarna och deras barn i svenska. Hon sa: Vem ska lära dem vad ”ana ugglor i mossen” betyder? Alltså, vem ska få dem att känna sig hemma här i deras nya hemland?
Man rev ett hus i Rinkeby där många ungdomar samlades – ett hus som fungerade som mötesplats. Istället var tanken att en moské ska byggas. Men det finns redan ett antal moskéer i Rinkeby. Där behövs, enligt Alexandra Pascalidou, inga fler moskéer. Hon drömmer om att Rinkeby inte bara ska vara en samlingsplats för invandrare utan en plats där svenskfödda från olika samhällsklasser och invandrare kan bo tillsammans. jag delar den drömmen med henne, en dröm som egentligen gäller för alla platser i Stockholm.
Det handlar ju om att vi inte behöver vara rädda för varandra utan att vi kan se varandra som svenskar med olika bakgrund. Vi hör ihop. Vi kan lära av varandra, inspireras av varandra.
Kanske behövs fler moskéer på andra håll i Stockholm och Sverige för att underlätta integration och minska främlingsfientlighet.
I Fisksätra har man ett spännande projekt som kallas Guds hus. Det är en mötesplats för kristna och muslimer. Läs mer: http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=381998
Tänk en moské i Djursholm eller i Lidingö! o, jag vet att få muslimer bor i området – men ändå… en spännande tanke kring detta med integration och att våga släppa fördomar om varandra.
