Det har förts en diskussion på en av mina blogginlägg om vem som har rätt och fel och i slutänden mest rätt av de kristna trossamfunden. Det har hävdats att det är den romersk katolska kyrkan och det har hävdats att det inte är så. Egentligen är det en svår diskussion att alls föra. Det är klart att den romersk katolska kyrkan är den som i grunden har alla de kristna ”sanningarna” sett ur ett romerskt katolskt perspektiv och det är klart att det inte är så sett ur andra perspektiv. Det är detta som är den ekumeniska grundkonflikten. Skulle denna fråga inte finnas skulle heller inte ekumeniken finnas. Ekumeniken bygger i dagsläget på splittring, en splittring som funnits i kyrkans sammanhang ända sedan Paulus och Petrus tid. Petrus hävdade att de kristna borde omskäras och hålla koscher, d v s tillhöra det judiska folket, medan Paulus ganska snart hävdade att man kunde tillhöra Guds utvalda folk utan att vara jude. Paulus fick så småningom godkännande av de övriga apostlarna att förkunna för hedningarna. Men det var många konflikter kring detta i de tidiga församlingarna och Paulus var ganska upprörd.
Idag är Kyrkan med stort K bestående av många olika kristna trossamfund. Vi förstår den Heliga Skrift utifrån många olika perspektiv. Vi betonar olika saker. Vi tolkar utifrån olika perspektiv och så får det vara. Vår uppgift som kristna, vilket är en stor utmaning, är att sträva mot en enhet i mångfald, en enhet där det tillslut inte blir så viktigt med våra etiketter utan en enhet där Jesus Kristus är det viktiga, han som är Kyrkans Herre, han som har dött och uppstått för vår skull. Men vi är inte framme vid denna typ av enhet ännu. Men vi får aldrig ge upp. Ekumenik där jag får vara jag och du får vara du är gränslöst viktig!
Men vem kommer då till himlen? Är det katoliken? Är det lutheranen? Är det den reformerta? Är det någon annan? Kanske är det inte det största bekymret! Vissa saker får vi låta Gud vara ansvarig för och tacka Gud att vi slipper. Vi är inte ansvariga för den yttersta domen. Det är Gud. Vi är inte ansvariga för vem som kommer till himlen eller inte. Det är Gud och enbart Gud. Men vi är ansvariga för att leva våra liv här på jorden, att sträva efter en enhet i mångfald där kärlekens initiativ tas av oss. Vi är ansvariga för att fördjupa vår Gudsrelation så att vi mer och mer, dag för dag ser Jesus själv i vår medmänniska oavsett kyrkotillhörighet eller religionstillhörighet. Vi är ansvariga för att leva i vår miljö på ett sådant sätt att vi efterlämnar en god miljö till våra barnbarn. Vi är ansvariga för att fredens och försoningens hållning får råda i vår egen närmiljö och på andra håll.
Så vem får komma till himlen? Vet inte! Jag litar på Gud! Jag litar på Jesus Kristus som är Gud! Och jag ber om kraft och hjälp att leva mitt liv i det jag har att ta ansvar för. Det räcker och blir över…
Men, min tro är att katoliker, lutheraner, reformerta inte finns i himlen, därför att dessa etiketter inte är viktiga då. Det finns inga samfund i himlen. Det finns inga kyrkor i himlen. Vi behöver dem i vårt jordiska liv. Men sedan handlar det om det stora Gudsmötet, den stora Gudsgemenskapen.
Tacka och lova Herren!
