Jo, jag har börjat på ett nytt gym efter att ha flyttat till Skara. Det är väldigt roligt och jag erkänner glatt och villigt att jag har en tränare varje gång som hjälper mig. Efter sommaruppehållet kändes plötsligt alla muskler väldigt tydligt och jag inser att jag måste träna mer. Min tränare hjälper mig och hon är väldigt tuff. Det är bra.
Men, det är inte bara fysisk träning som behövs. Även min andliga träning behöver ökas. Jag är i skrivande stund på återbesök i Stockholm för att avskedspredika. Jag var under eftermiddagen inne i ett av de stora varuhusen i city för att köpa några basal klädesplagg. Döm om min irritation när just den avdelningen var under ombyggnad och därmed tillfälligt avstängd. Stressad inför ett möte störtade jag runt, i Stockholmstempo igen, på varuhuset för att på någon annan avdelning få tag på det jag sökte. I slutänden lyckades jag något sånär. På väg ut i full fart mot tunnelbanan började plötsligt några ord, en sorts uppmaning, att ljuda i mitt huvud. ”Lev i nuets nåd!” sa mitt hjärtas röst. Lev i nuets nåd. Detta behöver jag träna mer på. För det finns ju en nåd för varje ögonblick, för varje andetag. Gud är inte långt borta utan den nårvarande Guden – Gud med oss! Och det är det viktiga i varje ögonblick och att leva i nuets nåd ger också rätt perspektiv på livets olika små och stora frågor.
Tro och liv är söndagens tema. Att leva i nuets nåd är att se att tro och liv är sammanflätade, att Jesus själv har med allt det som är nuet för mig att göra liksom han har att göra med allt det som är min framtid.
Jag ber om nåden att mitt i stress, mitt allt det myckna som ständigt väller fram, mitt i allt det som är det innevarande och kommande få träna på att leva just i nuets nåd.
I morgon avskedspredikar jag och på måndag blir jag adjungerad till biskopsmöte och läronämnd och sedan väntar annat innan det nästa söndag är dags för biskopsvigning. Jag måste träna mer – nådens träning i det innevarande. Kanske gäller det Dig också?