Pärlbröllopsfest var jag och hustrun på igår! Det var roligt att få vara med och fira ett brudpar som hållit ihop i 30 år. Det är föredömligt. 5 barn har de och vi var drygt 40 personer som var med och firade i Vendels prästgård, vid Vendels kyrka utanför Uppsala. Vilken fest, vilken glädje och det var fantastiskt att se dessa bägge ”pärlor” betrakta varandra fyllda av kärlek och ömhet.

Mellan 50-70% av alla äktenskap i Stockholm leder till skiljsmässa. Jag skulle önska att den trenden gick att ändra på. Kyrkan har idag vigselsamtal. jag själv kallar ofta brudpar efter ett år till uppföljningssamtal men det skulle behövas fler kyrkliga åtgärder. katolska kyrkan har föredömligt en äktenskapsskola. kanske kunde vi hitta liknande former.

Men, det enskilda paret behöver också satsa. Det handlar om att vara lyhörda för varandra, att samtala i både med- och motgång, i mörka och ljusa dagar, det handlar om att ha tid för varandra, att göra roliga saker tillsammans, att bara vara tillsammans, att dela intressen etc, att finna romantiska stunder Jo, vi behöver romantiken!

Som kristen menar jag att den gemensamma bönen, gemensamt gudstjänstliv etc också kan svetsa samman.

Jag skulle vilja ändra på statistiken. Vi behöver samhörigheten, vi behöver olika typer av familjer med varaktiga relationer. Låt oss tillsammans arbeta för detta, var och en i sitt sammanhang.

Sen är det, trots det sagda, viktigt att man inte hatar ihjäl varandra i en bestående relation. Barnen blir lidande, många andra runt om blir lidande. Då är det bättre att man får gå skilda vägar med möjlighet att börja om, var och en på sitt håll. Men mycket kan göras innan man kommit så långt att det är för sent.

Jag ser fram emot att få fira gårdagens pärlbröllopspar på deras guldbröllopsdag!