Störst av allt är kärleken skriver aposteln Paulus i 1 Kor 13:13. Det är underbara ord som ingår i en text som med största sannolikhet handlar om den gudomliga kärleken. Den är verkligen störst av allt. Gud älskar och har visat sin kärlek till oss människor på flera sätt men tydligast i Jesus Kristus och Hans liv, död och uppståndelse. Vår mänskliga uppgift är att genom ord och handling visa på den gudomliga kärleken. Det är vår kallelse som kristna, ja egentligen alla människors kallelse. Ett sätt att visa på den gudomliga kärleken är att ingå äktenskap där två personers uppgift är att leva i ett troget och livslångt förhållande där man får växa till sin ande och själ tillsammans (jo också kroppen får växa på ett sådant sätt som är hälsosamt), där man kan utvecklas tillsammans, gråta tillsammans, skratta tillsammans.

Svenska kyrkan stödjer trofasta förhållanden med livslång inriktning. Det är vår grundhållning oavsett kön. Vi vill att två människor som älskar varandra djupt och innerligt och som inte skadar varandra eller sig själva ska kunna leva ihop under juridiska former som är lika för både heterosexuella och homosexuella par. Vi vill att dessa par ska kunna få förbön och välsignelse i en gudstjänst i kyrkan. Vi vill sedan stötta dem på olika sätt genom återsamtal, genom dopsamtal, genom att vara livsguider för dem i deras gemensamma liv.

Svenska kyrkan menar, enligt kyrkomötets beslut, att det är viktigt att alla par behandlas på samma sätt, att alla par har samma kyrkliga rättigheter.

Den viktiga roll som kyrkan nu har är att på olika sätt stödja makarna, be för dem, lyssna till dem och samtala med dem. Låt oss ta den rollen på allvar. Låt oss bli ännu bättre på att följa upp vigselpar och låt oss bli ännu bättre på förberedelsen innan själva vigseln. Det är en av mina önskedrömmar.

Och jag tillåter mig att önskedrömma och jag hoppas att drömmen ska besannas!