Professor Stefan Einhorn inbjuder alla troende (treonde ateister, gudstroende etc) till en öppen och schyst debatt kring tron på en högre makt (= Gud, som jag ser det), meningen med livet etc. Han skriver ett agnostiskt manifest på DN-debatt (http://www.dn.se/opinion/debatt/har-ar-det-agnostiska-manifestet-1.910694) Min hållning säger mig att all säkerhet i tron gällande andras uppfattningar är livsfarlig. Fundamentalism i alla läger och trosinriktningar leder bara till låsningar, exkluderanden o s v. Naturligtvis är jag kristen, naturligtvis bekänner jag mig till Jesus Kristus och vill, så gott jag kan, följa Honom på det sätt som Svenska kyrkan förstår den kristna tron och trons väg. För mig är, som jag skrivit ett otal gånger i min blogg, tron på Jesus Kristus som inkarnerad Gud, som historisk person, som en som levt, dött på korset och uppstått från de döda grundväsentligt. Gud är också en levande och verksam Gud. Jesus Kristus är, genom den heliga Anden, verksam här och nu, men jag vill vara öppen för att andra funnit andra vägar och i respekt föra en dialog med dessa. Stefan Einhorn inbjuder på ett klokt och lockande sätt till en sådan dialog.

Jag skulle vilja fundera över vad Stefan Einhorn menar när han i den första punkten gällande ”öppenhet” säger: vår uppfattning att de andliga livsfrågorna ur ett förnuftsmässigt perspektiv inte har besvarats. Vad är ett förnuftsmässigt svar? Den kristna tron hävdar att dess svar, dess innehll är förnuftigt, d v s bygger på mänskligt, logiskt förnuft och tänkande samtidigt som den kristna tron naturligtvis, liksom alla religiösa trosåskådningar, yttrar sig om saker som inte helt kan omfattas av mänsklig kunskap. Men att den kristna tron skulle vara oförnuftig har jag som kristen svårt att se. Sedan kan man omfatta den förnuftiga tron eller inte omfatta den. Jag respekterar naturligtvis Stefan Einhorns hållning men skulle ha velat få lite mer ”kött på benen” gällande det oförnuftiga.

I övrigt anser jag att många av Stefan Einhorns tankar är kloka. De vädrar en annan attityd en dem som de fundamentalistiska Humanisterna tycks omfatta. Deras exkluderande synsätt får åtminstone mig mörkrädd. Mörker var ordet…