Häromdagen gick jag förbi Teknikmagasinet. Utanför låg en hel hög med biblar – blåa biblar. Fast inte vilken bibel som helst! Prylbibeln handlade det om. Jag vet inte om jag är överkänslig men för mig finns det bara en Bibel (med stort B) och det är den som vi Kristna ser som Guds Ord. För mig är ordet Bibel (med stort eller litet B)reserverad för det som också kan kallas Den Heliga Skrift. Jag förstår att vi inte kan ta patent på ordet Bibel men på något sätt är det en kontradiktion att tala om en prylbibel. För är det någonting som Bibeln understryker så är det att det so ger Dig kraft att orka vidare en dag i sänder inte är en massa saker som Du kan köpa (om Du har råd) utan Guds kärlek, omsorg och närhet som har sin brännpunkt i Jesus Kristus.
Vårt prylsamhälle bygger på att den som äger mest när han/hon dör vinner. Jo jag vet att det är lätt att raljera när man tillhör de priviligierades skara. Men ändå… På nära håll har jag sett att Bibelns budskap om människovärde, om gränslös omsorg om närvaro i det svåra betyder långt mer än vad en prylbibel någonsin kan delge.
Jag skulle önska att fler svenskar skulle våga (!) öppna Bibeln, våga börja läsa och upptäcka ett budskap som inte handlar om att äga utan om att vara. Sen menar jag att den behöver tolkas, måste tolkas för att beröra in i det egna livet. Här finns det många tolkningar. Det vet ju de flesta och jag vill inte hävda att jag har rätt och andra har fel. Men låt oss som kristna dela våra tolkningar med varandra och visa andra på en bok som är viktigare än alla andra böcker. Det säger jag trots släkttillhörighet.