Dagen efter den kungliga vigseln – tankar

Dagen efter den kungliga vigseln – tankar

Vilken dag det var, den 19 juni! Kyrkan var makalöst smyckad (blommorna finns kvar tills kl. 12 imorgon måndag). Det låg en stor förväntan i luften och ett ”äntligen” genomsyrade hela kyrkan. Äntligen skulle vigseln äga rum, äntligen skulle de få varandra, äntligen skulle de få bekräfta sin ömsesidiga kärlek till varandra. För mig personligen var den starkaste stunden då de upprepade sina löften till varandra. Det var oerhört starkt…

Efter vigselgudstjänsten och en liten presskonferens begav vi oss alla åtta (de fyra vigselförrättarna med respektive) till slottet för mottagning och fest. Hustrun och jag hamnade ute på Logården där vi var med och tog emot brudparet. Det gick inte att ta miste på deras ömsesidiga kärlek. Det var som ett rosa kärlekens moln omgav dem, inte bara i kyrkan utan också hela kvällen. Efter sångarhyllning och tal av kronprinsessan på Lejonbacken, var det dags för en fyra rätters middag med förrätt, fisk, kött och efterrätt. Mätta lämnade vi Rikssalen på slottet för att sedan få möjlighet att äta bröllopstårta. Romeo- och Juliakören underhöll och goda samtal fördes. Så var det dags för bröllopsvalsen. De dansade väldigt bra. Jag anar att brudgummen hade tränat en del… Så var det dags för oss andra att få dansa, få lyssna till bl. a Carola och Roxette. Vid tvåtiden på natten vacklade hustrun och jag hem, trötta av allt det myckna. Aftonbladet verkade bevaka alla utgångar på slottet och jag blev intervjuad och fotograferad. Ibland är det bättre att låta media få sitt än att obstruera alltför mycket.

Idag firade vi högmässa med 1000 personer närvarande i kyrkan. Fantastiskt! Gudstjänsten radiosändes i P1 kl. 11.00. Därefter har ca 7000 människor besökt Storkyrkan för att se allt det vackra. Det var köer i timmar för att komma in.

I morgon är sista chansen att se blomsterprakten i kyrkan. Men den är också värd att besöka för andra sakers skull…

Så välkomna!