Jag är just hemkommen från en av kyrkorna i mitt Värmlandspastorat – Visnums Kils kyrka. Vi var några få som var samlade till högmässa – ca 7 personer förutom vaktmästarn, kyrkomusikern och prästen. Men vi var där och vi sjöng, bad, lyssna ill Bibeltexter och förkunnelse och tog emot Kristus själv i brödets och vinets gestalt och stunden och platsen var helig. Det är klart att det alltid är roligt att vara många i gudstjänstsammanhanget. I Storkyrkan har vi denna sommar varit fler som firat gudstjänst än vanligt. Drygt 130 personer har det ofta varit en vanlig sommarsöndag. Det är fantastiskt! Men samtidigt är inte himlen mer närvarande, Jesus mer närvarande, än då det är 7 personer + de som har betalt för att vara där. Och kanske är det viktigaste av allt att få vara med om något där vi får ana det Heligas närvaro, vara på en plats, i ett sammanhang, uppleva och höra något som får en att känna och tänka: Hit vill jag komma tillbaka! I dagens gudstjänst fanns en innerlighet som betydde mycket för mig.

Någon har format följande påstående: ”Stoppa plågsamma gudstjänstförsök!” Det uplevde jag inte idag. Tack till pastorsadjunkten, musikern, sångsolisten och vaktmästaren som bidrog till allt det nämnda!

Gudstjänsten blev en kraftkälla som bär mig vidare i dag på valdagen och den kommande veckan. Vi behöver denna typ av kraftkällor – gudomliga kraftkällor och där är gudstjänsten verkligen livsviktig och får aldrig bli något plågsamt försök.