Sadan ar staden Jerusalem. Den bestar av olika trosinriktningar, olika religioner, olika livsasksadningar. Det mesta tycks finna plats har. Den gamla staden ar indelad i kvarter -judiska, muslimska, kristna och armeniska. Samtidigt gar bosattningar och helgedomar in i varandras kvarter. Konflikter ar verklighet trots (eller tack vare)tron pa en gemensam Gud. Daniel Rossing som ar ledare for Jerusalem center for Christian-Jewish dialogue, talar om att vi hela tiden lever ’in between’ himmel och jord, himmel och helvete, ost och vast, datid och framtid, minoritet och majoritet. Jerusalem maste ’hanteras’ utifran denna plats/hallning av ’in between’ – mitt emellan. Det handlar inte om att alla ska vara pa samma satt. Det handlar om dialog, respekt och se hur man paverkas av dessa olika ’delar’ av datid och framtid, ost och vast etc, etc. Jerusalem ar baed en sorts mosaik och ett laboratorium. Ja, sannerligen ett laboratorium – ett klassrumslaboratorium dar man lar sig pa olika satt men kanske anda mer och mer. Den judiske direktorn talade om Gravkyrkan som den mest fantastsiska lektionssal for just denna ’in between-hallning.’ Sa manga olika ar dar, sa manga olika tillber samtidigt pa olika satt men anda, det fungerar. Vad kan det lara oss i Stockholm om ekumenik, om interreligios dialog? Mitt svar ar: Mycket!