Stort GRATTIS kära bröder och systrar som inget hellre vill än att få gifta sig med sin själs älskade som är av samma kön! Stort GRATTIS kära homosexuella par som drömt om att homosexuella och heterosexuella ska behandlas lika när det gäller frågan om äktenskap! Idag är Er dag! Idag är det första dagen på resten av våra liv även om det dröjer en hel månad innan Ni kan gifta er borgerligt! Jag gläds med Er att Ni nu äntligen kan känna att Ni i realiteten har exakt samma värde som alla oss heterosexuella, att Ni som gifter er liksom vi som gift oss eller gifter oss kan glädjas (förhoppningsvis) över våra äktenskap! Äntligen blir det så att lika och olika behandlas lika. Det är så oerhört viktigt.
Nu återstår kyrkans beslut som inte kommer förrän i höst, på kyrkomötet. Kyrkans hållning har debatterats på ett unikt sätt i media där nio biskopar tycker att kyrkan ska avstå från den rent juridiska vigselrätten medan 4 biskopar tycker att kyrkan ska behålla den. Ärkebiskopen avstod från att delta i mediedebatten. För min del har jag tidigare i mitt bloggande redogjort för var jag står. Men åter igen ändå: Jag hävdar att kyrkan ska släppa vigselrätten av två skäl:
1) Vi ska inte vara statens handgångna män och kvinnor som vigselförrättare. Kyrkans uppgift har inte varit av civilrättslig karraktär från början. Kyrkans uppgift är att välsigna. Det gör vi i så många andra sammanhang utan att det har civilrättsliga implikationer.
2) Ekumeniskt skulle det vara mycket lättare. Katolska kyrkan utomlands har det på just det sättet. Man gifter sig borgerligt för att sedan gå till kyrkan och få välsignelse i en fantatstisk gudstjänst. Nu är äktenskapet ett sakrament i det katolska sammanhanget men i princip, och för gudstjänstens utformning, ska det inte spela någon roll. En svenskkyrklig välsignelsegudstjänst kan utformas just så rikt och härligt som vilken brud som helst (eller brudgum) har drömt om. Ingen ska behöva känna att det blev en halvmesyr. Där emot kan då varje trossamfund utforma sin egen form av välsignelseordning och terminologin ”gifta sig” behöver inte vara förbehållet det civilrättsliga handlandet. Man kan ”gifta sig kyrkligt, ha en kyrklig vigsel” utan några civilrättsliga problem trots att man haft den juridiska delen utanför kyrkans lokaler. Vilken terminologi vi använder är en rent internkyrklig fråga. Vi behöver naturligtvis inte yttra oss över om vi anser att det är ett kyrkligt giltigt äktenskap eller inte som de som gifter sig borgerligt har gått in i. Det kan ju tolkas lite olika utifrån ett religiöst perspektiv.
För min del ser jag det naturligtvis som ett äktenskap. För mig handlar det om att två människor av samma kön vill bekräfta sin ömsesidiga kärlek, lova livslång trohet och utväxla ett tecken på detta. Sedan kan man komma till kyrkan och bekräfta sina löften inför Gud och den församlade menigheten och tillsammans får vi lovsjunga Skaparen, Försonaren och Livgivaren, tillsammans får vi lyssna till Bibelns ord, tillsammans får vi be till Kärlekens Herre och tillsammans får vi glädjas över parets gemensamma liv.
Kära brudpar av samma kön, kära särkönade brudpar, välkomna till Storkyrkan och S:t Jacobs kyrka. I Stockholms domkyrkoförsamling är det inte bara kronprinsessbröllop som vi gläds så oerhört över. I vår församling (Storkyrkan och S:t Jacobs kyrka) hälsar vi Er välkomna, att efter kyrkomötets beslut vigas/välsignas omslutna av Guds gränslösa nåd och kärlek.
GRATTIS och VÄLKOMNA!
