Det känns nästan högtidligt att skriva årets första blogg. Nu är det 10-tal. 00-talets tid är förbi för denna gång och jag lär aldrig uppleva det mer och inte Du heller. Men låt oss leva i det innevarande för gårdagen är förbi.

Vi firade nyår hos min syster och svåger med syskonbarn och respektive och journalistisk närvaro m fl. Det blev en lyckad kväll som slutade hos dem när sista raketen i stadens fyrverkeri slocknat. Då var det dags för en vandring längs med Strandvägen där väldigt många människor vistades mitt i natten. Det var folkfest… och ett nytt decenium.

Idag har jag firat mässa med biskop Eva som predikant och kyrkoherdar och präster från hovförsamlingen, tyska församlingen, finska församlingen och domkyrkoförsamlingen. Det blev en väldigt lyckad första mässa för året. Temat var, som för alla i Svenska kyrkan, ”I Jesu namn”. Efter mässan gick alla hem till hustrun och mig och åt lunch. Gott, glatt och lagom rörigt blev det när 26 personer samsades vid borden. Tack Lena H som hade varit behjälplig liksom hustrun!!

I Jesu namn, ja så vill jag leva detta kommande år. men vad innebär det? Att leva som Jesus säger? Men vad innebär det? Hur ska jag förstå det? Kanske handlar det om det bud Jesus har gett sina lärjungar och gett oss. Han säger: Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar, om ni visar varandra kärlek.” (Joh 13:34-35)
Då får jag ta kärlekens initiativ – hela tiden. Det är sannerligen en utmaning. Jag kan inte säga att jag alltid klarar det. Tvärtom faller jag för motsatsen med jämna mellanrum. Men Guds nåd är var morgon ny poch jag får börja om. Tack och lov! I Jesu namn, handlar kanske också om att leva mitt liv tillsammans med mina medkristna så att vi alltid har Jesus mitt ibland oss. Det är också en utmaning, men har man det smittar det – och just den smittan vill jag gärna sprida vidare.

”I Jesu namn” handlar också om att verka för fred och försoning, att se att vi alla hör samman oavsett tro. ”I Jesu namn” får vara mina tolkningsord och grundord för detta nya år och låta det stå som en reubrik över varje ny dag.

I Jesu namn får vi ta ett steg vidare in i varje enskilt nu.

I Jesu namn – det är temat för Nyårsdagen. Vilket underbart tema att börja hela det nya borgerliga året med. I Jesu namn – de orden får vara som en vattenstämpel genom hela det kommande året – allt det som vi har att göra, allt det vi säger och tänker, åtminstone skulle jag önska att så var fallet med mig och med mina trossyskon. I Jesu namn får vi leva våra liv, föra våra samtal och dialoger. Om vi låter allt ske i Jesu namn kan vi se på varandra med respekt för olikheten och stolthet över det egna. Så får all god kyrkorelation vara, all god kristen relation, ja kanske all god mänsklig relation.

I Jesu namn – de orden påminner mig om inkarnationens under. Gud går över gränser, spränger det förväntade, möter i det oväntade. Det är makalöst och det bjuder till stillhet och vördnad. Också där vi inte tror att Gud kan möta, är Gud själv. Också det vill inkarnationen lära mig.

Därför är kyrkans uppdrag att förkunna med många olika uttrycksmedel i många olika sammanhang. Gud möter i och utanför kyrkans byggnader i konsten, musiken, litteraturen, i de mellanmänskliga relationerna, i en medmänniska med och utan slöja, med och utan kors runt halsen, med och utan turban, med och utan Davidsstjärna eller kippa. Gud möter mig i min medmänniska – in carne – i kötet – inkarnation. Gud möter i Bibelns Ord, i brödets och vinets mysterium, i bönens stilla samtal.

I Jesu namn – för mig som kristen uppfattar jag Jesus – den judiske mannen från dåtidens Palestina som den i vilken Gud möter mig som tydligast – men Jesus själv, som jag vördar och ärar – möter i bilder, texter, toner och ibland har vi svårt att uppfatta det – men när vi verkligen ser, läser och lyssnar med en djupare förståelse, då kan vi ana hans närvaro – Kristi närvaro.

I Jesu namn – så fick jag börja denna dag i Storkyrkan i en härlig, mäktig gudstjänst med vår biskop Caroline och präster och gudstjänstvärdar och kyrkvärdar från alla Gamla stans församlingar och från S:ta Clara kyrka (som ju är en viktig del av Stockholms domkyrkoförsamling). Mikael Waldenby ledde en ”nyårsdagskör” från våra tre församlingskyrkor och Mattias Wager spelade sedvanligt orgel. Jag är så tacksam att jag nyår efter nyår får börja i Jesu namn i Storkyrkan.

I Jesu namn – Det handlar om min tillhörighet. Jag tillhör Jesus. Det är jag stolt över, glad över och Honom vill jag proklamera med många olika språk för alla jag möter i full respekt för andras uppfattning.

I Jesu namn vill jag önska Dig en välsignad fortsättning på det nya året!